Forskare säljer kaffemuggar och t-shirtar med sin institutions logga för att samla in pengar till solpaneler. Instituto Ferreyra, ledande inom bland annat alzheimerforskning, kan inte längre betala sina elräkningar och riskerar att stänga. På universitet runtom i Argentina hålls föreläsningar i halvmörka salar utan uppvärmning i höstkylan på ned till fem grader för att spara el.
Universiteten är bara en av måltavlorna för den libertarianska regeringens nedmontering av allt statligt i Argentina. Det första överskottet i statsbudgeten på 16 år har helt enkelt uppnåtts genom att sluta göra av med pengar. Pensionerna har minskats med 37 procent och subventionerna till kollektivtrafiken med 30 – en bussbiljett som kostade 40 pesos i december kostar nu över 400. Mer än 15 000 personer har sagts upp inom offentlig sektor. Bland andra Diskrimineringsombudsmannen och nödlinjen för våld i nära relationer har blivit av med all personal och finns inte längre.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
När de statliga universiteten fick sina anslag i genomsnitt mer än halverade gjorde rektorerna klart att det innebar ett direkt hot mot deras existens. Den 23 april gick över en halv miljon människor ut på gatorna i Buenos Aires till universitetens försvar, även folk som aldrig brukar demonstrera.
Universiteten är bara en av måltavlorna för den libertarianska regeringens nedmontering av allt statligt i Argentina.
Bland dem mitt barns gammelfaster, 70-åriga Emilia som har svårt för folksamlingar. Efter småbarnsåren som hemmafru blev hon en av de första kvinnorna i sin familj att utbilda sig. Många andra kvinnor i hennes generation följde samma mönster.
– Universiteten är det viktigaste vi har. Utan fri, offentlig utbildning hade jag ju inte varit jag, säger hon och tänker efter innan hon fortsätter:
– Och Argentina hade inte varit Argentina.
Drygt sju decennier med fri högre utbildning har blivit en del av den argentinska identiteten. Klassresorna fortsätter i varje generation. Det var kanske därför byggjobbare vinkade och jublade åt demonstranterna från vart och vartannat hustak. Till skillnad från i grannländerna som många av dem invandrat från, har deras barn möjlighet att bli precis vad de vill.
De statliga universiteten har alltid varit underfinansierade. Lokalerna är slitna, det finns aldrig dasspapper och lönerna är usla. Nu berättar bekanta om hur laborationer ställs in därför att det inte finns material. Försäkringar betalas inte. Lokalerna städas inte och gräset står högt på campusen eftersom det inte finns pengar till att klippa det. I tisdags lovade regeringen till slut en uppjustering av driftskostnaderna, men inget till löner, stipendier eller forskning.
– Vi gör vad vi kan för att hålla igång utbildningarna och i värsta fall lägger vi egna pengar. Men det håller såklart inte i längden, säger Santiago Regulo på konsthögskolan i La Plata.
Han och alla andra universitetsanställda som har kvar jobbet har samma lön som i fjol – trots en inflation på 290 procent det senaste året, alltså tredubblade priser.
Det oväntade, berättar Santiago, är att fler nya studenter än någonsin skrivit in sig. Samma sak ser Marie Bardet på universitetet i San Martin utanför huvudstaden, mitt i galopperande kris och utan några studiebidrag eller studielån. Hon säger:
– Världen går under och förortsungarna satsar på samhällsvetenskapliga studier. Det är helt obegripligt men det händer, och det är det enda som ger mig hopp just nu.
