Männens status och inflytande har i många fall sjunkit efter invandringen, medan kvinnors situation har förbättrats.
Det visar Mehrdad Darvishpour i sin avhandling vid Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han har studerat andelen skilsmässor bland nio invandrargrupper och visar att samtliga grupper skiljer sig mer än svenskar. I toppen ligger chilenare och iranier medan turkar skiljer sig minst. När det gäller iranier i Sverige visar det sig att den höga skilsmässofrekvensen inte enbart är resultat av kulturella och socioekonomiska svårigheter utan även ett resultat av maktförskjutningen mellan makar.
Att fler invandrarmän än svenskar använder våld för att bibehålla sin dominans kan delvis bottna i att invandrarmännen upplever större statusförlust vid skilsmässa. Men våldet ökar sannolikheten för skilsmässa. Inom många invandrarfamiljer tenderar männen att leva i gårdagen, kvinnor i nuet och barnen i framtiden.
Darvishpours undersökning av gifta iranska familjer i Sverige visar att kvinnornas utmaning mot männens roll även kan leda till att jämställdheten utvecklas och blir mer stabil, då männen anpassar sig till de nya villkoren. Par med högre utbildning och socioekonomisk status har bättre förutsättningar för att utveckla sin relation.
Kvinnor med mindre inflytande är däremot mer ”nöjda” eller känner tvång att stanna kvar i patriarkala förhållanden. Segregerade kvinnor med låg utbildning och låg socioekonomisk status, de som är mer religiösa eller har traditionella värderingar samt kvinnor i ”importäktenskap” upplever ofta mer av det patriarkala förtrycket i sitt familjeliv i Sverige. Deras svaga position samt etnisk diskriminering försvårar möjligheterna att bryta mönstret.
