Den 30 januari ska, enligt ockupationsmaktens uttalade vilja, det nationella parlamentets 275 ledamöter och 18 provinsförsamlingar utses i ”fria och demokratiska val”.
Datumet har blivit en viktig symbol för såväl Iyad Allawis USA-stödda interimregim som motståndsrörelsen mot USA:s ockupation. En symbol som uppenbarligen är viktig nog att motivera ytterligare upptrappning av våldet i landet.
Sammanlagt ska över 300 000 militärer och poliser tjänstgöra under valdagen.
Vallokalerna ska skyddas genom bland annat förbud mot i stort sett all biltrafik inom tätorterna. Varje vallokal ska dessutom omges av flera skyddsringar av säkerhetstrupper, där varje passerande person kommer att kroppsvisiteras flera gånger.

Ändå bedömer de irakiska myndigheterna att säkerheten under valdagen knappast kan garanteras i hela landet. Enligt Iraks provinsminister Wail Abd al-Latifs bedömning, finns en risk att valet bara delvis kan genomföras i landets fyra mest våldsdrabbade provinser. Även i vissa stadsdelar i huvudstaden Bagdad räknar man med ”motståndsfickor”.
Att motståndsmännen är fast beslutna att trappa upp sina aktiviteter inför valet har de visat med eftertryck. Attackerna mot ockupationsmakten och den USA-stödda regimen blir allt fler ju närmare valdagen kommer.
Bara i måndags dödades minst 21 personer i en rad attacker. Radikala sunnimuslimska grupper har dessutom attackerat religiösa organisationer som uppmanar att delta i valet. I tisdags bombades ett kontor i Bagdad som används av det största shiitiska partiet.

Ändå kommer valet att genomföras. USA säger sig ha invaderat Irak för att införa demokrati – ett argument som har blivit allt viktigare för Washington, eftersom det numera är bekräftat att Irak inte hyste några gömda massförstörelsevapen. I förra veckan erkände Vita huset öppet att man redan i december officiellt lagt ned letandet efter dessa vapen.
Frågan om valet blir ”fritt och demokratiskt” är knappast viktig i sammanhanget.
Det gäller att ett val hålls – även om stora delar av de röstberättigade förmodligen kommer att skrämmas bort från valurnorna. Enligt flera vittnesmål lämnar många irakier sina hem för att fly ifrån skottlinjen under valdagen.
Man befarar storskaliga attacker mot vallokaler, som en allt radikalare motståndsrörelse uppenbarligen tänker genomföra utan hänsyn till civila offer.
Mycket riktigt förstördes i helgen flera byggnader, däribland flera skolor, som skulle användas som vallokaler i Iraks näst största stad Basra.
Förutom våldsaspekten finns även administrativa problem som gör det tveksamt om valet kan betecknas som demokratiskt. Omkring 15 miljoner irakier antas vara röstberättigade, men någon röstlängd finns ännu inte. I de stora städerna Mosul och flera oroliga provinser har ingen väljarregistrering skett i dagsläget. Enligt myndigheterna ska detta ske på självaste valdagen. Dessutom vill man tydligen i sista sekund öppna för möjligheten att brevrösta utomlands, för att undvika alltför låga valdeltagandesiffror. Det bäddar givetvis för omfattande valfusk och kommer att sänka det nya parlamentets legitimitet påtagligt.
Detta är dock en biaspekt för USA. För att kunna dra tillbaka sina trupper, måste man kunna hänvisa till ett framgångsrikt genomfört val. Det finns många tecken som tyder på att regeringen i Washington har kommit fram till att kriget mot motståndsrörelsen i princip redan har förlorats. Det bäddar för en snar reträtt under ordnade former – och en återgång till den gamla taktiken att undvika marktruppsinsatser till förmån för ”intelligenta bombningar”.

Striden mot motståndsmännen får irakiska soldater och bombflygplanen sköta. USA har redan börjat rekognoscera presumtiva mål i Iran.