Om någon läsare har uppfattat min ledare ”Vi måste sluta ful-tolka varandra” som att jag vill avskaffa antirasismen eller förminska behovet av antirasistisk kamp, så vill jag be om ursäkt. Det har jag aldrig hävdat eller velat. Min syn på den antirasistiska kampen beskrevs i en ledare den 2 juni under rubriken ”Organisering är svaret mot rasismen”.
Skribenterna uppfattar att jag i min text menar att de dåliga saker, personer och kulturinslag som var närvarande under Nordiskt Forum ska stå oemotsagda. Det är inte det jag menar. Ja, Norges jämställdhetsminister borde ha fått fler kritiska frågor. Ja, panelerna ska inkludera fler perspektiv och olika sorters aktivister, forskare och politiker. Det som efter Nordiskt Forum gjorde mig frustrerad och uppgiven var att kritikerna reflexmässigt avfärdade arrangörerna som ett gäng vita, medelklass-tanter och att ingen ens försökte snäll-tolka intentionerna från arrangörerna. Ingen reflekterar över att den dåliga representationen av andra perspektiv beror på att rörelsen, i bred mening, inte organiserar aktivister och företrädare som man menar saknades på forumet. Dessutom utgår kritikerna från att alla måste tycka lika. Jag tror att en bred feministisk rörelse måste ha högt i tak och långt till dörren. Att vi stöter och blöter oss mot varandra gör oss starkare. Men det är skillnad på strategi för att uppnå förändring och maktförflyttning och inomfeministisk debatt om att vässa sig mot varandra. Ibland behövs mer av det ena och mindre av det andra, för att vi ska komma längre.
Det första stora mötet för feminister och den feministiska rörelsen på många år resulterade i ett gäng konkreta, väldigt radikala, förslag som överlämnades till de nordiska jämställdhetsministrarna. Trots det, har forumets eftermäle blivit att det var ett dåligt arrangemang, och därmed så ogiltigförklaras också det som varit forumets resultat. Det är sorgligt.