Jag sitter i Hyresgästföreningen föreningslokal och fikar med en engagerad medlem. Hon berättar om sitt trasiga badrum, sina dragiga fönster och sitt plastgolv som inte längre går att få rent. Med en gnista i ögonen berättar hon att hon vill samla lappar bland grannar med liknande problem och skicka in krav på att värden ska åtgärda de många problemen i huset. De betalar för fungerande lägenheter, men ingen av dem har en lägenhet utan brister.
Hon är redo att dra i gång kampanjen men berättar att en av hennes grannar är rädd. Han har frågat henne om inte deras krav på värden kan leda till en hyreshöjning, värden har sagt något om standardhöjning och hon undrar vad det betyder. Jag tittar på henne och vet inte riktigt var jag ska börja.
Standardhöjning innebär att en hyresvärd inte bara lagar det som är trasigt, utan även passar på att höja lägenhetens standard genom att till exempel sätta in en handukstork eller den senaste köksutrustningen. Detta ger värden rätt att höja hyran.
Fastighetsägaren måste förvisso fråga hyresgästen om lov före standardhöjningen, men det tjänar mycket lite till att säga nej. Om hyresgästen vägrar kan fastighetsägaren ta frågan till hyresnämnden, och där finns det inte mycket hjälp att få för en hyresgäst som vill stoppa en standardhöjning. I en nyutkommen bok, Den orättvisa rättvisan – en rättspraxis som renovräker, har sociologen Dominika Polanska och skribenten Håkan Axén tittat på 170 fall hos hyresnämnden i Stockholm. De visar att hyresnämnden i nästan samtliga fall dömt till hyresvärdens fördel.
Boken bekräftar vad många av oss hyresgäster redan vet och den förklarar varför många inte ens orkar kämpa emot när värden vill standardhöja. I stället för att glädjas över att äntligen få en fullt fungerande lägenhet, vilket vi betalar för varje månad, så blir vi uppgivna och börjar fundera på vad våra år i bostadskön kan ge oss, och om det ens finns någon ledig lägenhet i vår prisklass.
Problemet har inte bara väckt uppmärksamhet bland författare, utan även bland politiker. Riksdagen behandlade för bara några veckor sedan en proposition som bland annat innehöll ett förslag om att hyreshöjningar ska kunna fasas in efter renoveringar. Detta för att man man inte ska kunna drabbas av en allt för abrupt hyreshöjning. Tyvärr röstades denna del av lagförslaget ned.
Men att valet stod mellan en plötslig hyreshöjning eller en infasad hyreshöjning är beklämmande. För även om förslaget om infasningar hade varit bra så skulle det inte lösa det grundläggande problemet. Vilket inte är inte att hyreshöjningen kommer plötsligt, utan att hyresgäster över huvud taget tvingas till onödiga standardhöjningar mot sin vilja.
Tillbaka till föreningslokalen och fikan med medlemmen. Efter att jag berättat om standardhöjningar och om hur Hyresnämnden dömer till fastighetsägarnas fördel så förändras hennes blick. Det är som att gnistan har slocknat. Hon tittar uppgivet på mig och frågar om det är lönt att sätta i gång kampanjen, eller om hon ska ge upp om att få problemen åtgärdade. Jag vet inte vad jag ska svara henne.
Det enda jag vet är att det är vi som varje månad betalar för att få bo i en fungerande lägenhet. Det är vi som vet om vi behöver en handdukstork i badrummet eller inte. Därför borde vi själva också bestämma om vår lägenhet ska standardhöjas eller inte. Till dess är varje felanmälan förknippad med rädslan för en standardhöjning.
Joel Nordström är förtroendevald i Hyresgästföreningen och sitter i styrelsen för Vänsterpartiet Malmö.
