– På grund av Macrons sabotage kan vi inte fira i dag, ropar Leila Chaibi från Det okuvliga Frankrike i mikrofonen.

Det är fjärde gången som det Transnationella forumet mot uberisering arrangeras av vänstergruppen i Europaparlamentet. Men den här gången är stämningen dämpad. Tidigare möten har varit fokuserade på att genomdriva ett direktiv som ska reglera plattformsarbete i EU. Kärnan var en så kallad anställningspresumtion, med målet att motverka de falska egenanställningar som kännetecknar gigjobben.

Länge såg det ut som att det skulle gå vägen. EU:s parlament, råd och kommission hade efter långa överläggningar kommit överens om ett förslag. Men i mitten av februari röstades det ned av Frankrike. I och med att Tyskland, Grekland och Estland lade ned sina röster föll förslaget. Att det röstades ned så långt in i processen är mycket ovanligt i den europeiska lagstiftningsprocessen.

– Det är skamligt, jag är otroligt arg på Macron, ryter Dannielle Simonnet från Det okuvliga Frankrike genom konferenssalen.

Trots nederlaget har omkring hundra gigarbetare och fackligt aktiva från hela EU samlats i parlamentet för att diskutera vägar framåt. Organisatören Leila Chaibi beskriver forumets deltagarna som en ”arbetarlobby”, som agerar som motvikt till gigföretagens lobbyister. Mottot är ”Låt inte Uber stifta lagen”.

– Det här var första gången EU var på rätt spår vad gäller arbetares rättigheter, förklarar Danielle Simonnet.

Ahmed Addou är taxichaufför i Bryssel, och har kört för Uber i flera år. Även han hade stora förhoppningar på direktivet, och hade hoppats på ett annat utfall.

– År efter år sitter vi här och ingenting händer. Vi är trötta, säger Addou frustrerat under en paus i konferensen.

Addou ser lösningen i att skapa ett förarkooperativ. I nuläget skulle det dock vara svårt att konkurrera prismässigt med plattformar som Uber, förklarar han. Därför hade han hoppats på direktivets reglerande effekt. Dessutom vill Addou begränsa antalet bilar som plattformar som Uber får använda sig av.

– Ubers affärsmodell är att ha ett så stort antal förare som möjligt som ska tävla mot varandra för att få uppdrag. Om antalet begränsades så kunde Uber inte låta sina förare underbjuda varandra, förklarar han från en röd fåtölj i parlamentets foajé.

I fåtöljen bredvid sitter Florine Roos. Hon är medarbetare till Leila Chaibi och var involverad i de samtal som fördes kring direktivet. I början var taxiförarna kritiska mot anställningspresumtionen, minns hon, för de ville fortsätta vara egenanställda.

– Men till slut förstod vi att vi vill samma sak. Om plattformen inte vill anställa förarna, så skulle direktivet tvinga dem att ge förarna friheten som en äkta egenanställning innebär, förklarar hon.

Få av konferensens deltagare är från de nordiska länderna. John van Dinther, vice ordförande i svenska Taxiunionen, är ett av undantagen. När konferensens deltagare ska presentera sig själva berättar han om den nya taxiappen Fair och sin rättsliga tvist med Uber angående trängselskatten. I strid med ursprungsavtalet vägrade Uber betala trängselskatten, därför stämde van Dinther företaget i somras. Själv åkte han till konferensen med en Bolt.

– Men jag lämnade bra dricks! Det är så jag alltid gör, säger han och ler.

Ändå är Sverige närvarande i diskussionen. Den franska taxiföraren Ibrahim Ben Ali berättar från talarstolen om sitt möte med den svenska ledamoten Sara Skyttedal, vid tidpunkten kristdemokrat. Hon sade åt honom att ”hålla tyst och dra” när han tog sig in på ett möte mellan henne och lobbyister från ett gigbolag. Under processen med direktivet har Skyttedal varit en av de mest aktiva ledamöterna i arbetet med att stoppa en reglering av gigekonomin.

På andra sidan har Spanien stått. Landet har länge varit i framkant vad gäller reglering av gigekonomin, och år 2021 införde landets vänsterregering en nationell anställningspresumtion för att omklassificera egenanställda till anställda. Den gäller dock endast arbetarna inom matleveransbranschen.

År efter år sitter vi här och ingenting händer. Vi är trötta.

– Därför hoppades vi på direktivet så att alla gigarbetare skulle omklassificeras, förklarar Felipe Corredor från det spanska budkollektivet Förare för rättigheter (Riders x derechos) under en rundtur genom parlamentet.

Utvecklingen kring direktivet följdes noga också utanför EU. Samtidigt som regleringen av EU:s plattformsekonomi kunde ha blivit en modell för andra länder, så finns det en växande oro över signalen som lobbyernas seger sänder. Jonas Valente är med i konferensens panelsamtal. På Oxforduniversitetet driver han projektet Fairwork, samtidigt som han organiserar gigarbetare i Brasilien.

– Vi tittade noga på Europa. Direktivet skulle vara ett landmärke för hela världen, berättar han.

Francesco La Spada är advokat i Schweiz. På ideell basis företräder han Uberförare som driver fall mot sina arbetsgivare. Nästa förhandling i arbetsdomstolen äger rum om två veckor, och Francesco kommer att lägga fram sina bevis på att Uberförarna borde anses som anställda. Att ett nederlag i domstol skulle kunna försvåra framtida omklassificering av gigarbetare i Schweiz är han medveten om.

– Vi får bara inte förlora, säger han över en tallrik belgiska pommes på restaurangen på Place du Luxembourg utanför parlamentet.

I schweiziska Genève var det Uber som helhet som omklassificerades – till transportföretag. Enligt transportlagen är företaget då tvunget att anställa sina arbetare, berättar Francesco medan han doppar en potatisstav i den mindre karaktäristiskt belgiska såsen på svamp och kyckling.

Tillbaka i parlamentet är Leila Chaibi fortfarande positiv. Den 11 mars möts EU-kommissionens arbetsmarknadsministrar, för vad hon beskriver som en sista chans för direktivet.

– Om de bara lyckas få Estland att rösta ja så det räcka, säger hon.

Danielle Simonnet berättar att hon förbereder ett förslag på att införa en nationell anställningspresumtion i Frankrike. Hon ser arbetet med att reglera gigekonomin som långt ifrån över.

– Även om direktivet är dött nu är det inte dött för arbetarna. För dem fortsätter kampen.