TEGUCIGALPA – Överenskommelsen är ett bakslag från San José-pakten som heller inte var ett bra förslag till politisk lösning.
Det säger Tomás Andino, kongressledamot och medlem av partiledningen i Unificación Democrática, UD, Honduras största vänsterparti.
När vi träffar honom har han just lett ett massmöte med representanter för Nationella motståndsfronten. På dagordningen stod två punkter: Avtalet Tegucigalpa/San José och Frontens inställning till de planerade valen.
Tomás Andino anser att det föreliggande avtalet, som utarbetats under överinseende av Thomas Shannon, vice statssekreterare för frågor på den amerikanska kontinenten, inte förpliktar att Zelaya återinsätts på sin post.
Kongressen, som formellt avsatte Zelaya den 28 juni och blåljög om att Zelaya skriftligen hade begärt att bli entledigad, kan lika gärna bekräfta sitt beslut från detta datum. Zelaya behöver rösterna från 65 av 128 ledamöter. Men utsikterna är mycket ovissa.
– Avtalet säger att en nationell försoningsregering ska installeras senast den 5 november vilket innebär att en sådan regering ska ledas av president Zelaya. Därför har kongressen inget annat val än att återinsätta Zelaya på sin post, hävdar Tomás Andino bestämt.
Viktig flygbas
Hur är det möjligt att USA, vars blockad av Kuba i förra veckan fördömdes av det största antalet länder någonsin, 187, och bara två, Palau och Israel, stödde den, inte har upphört med sitt ekonomiska och militära stöd till den honduranska civila-militära regimen? Enligt USA-advokaten Eva Golinger ligger USA bakom militärkuppen den 28 juni i allians med den honduranska oligarkin. Syftet har framför allt varit två; slå sönder den svagaste länken i kedjan av ALBA-länder samt slå vakt om Palmerola, den viktigaste flygbasen för USA:s Södra Militärkommando.
Stöd åt statskuppen
Obamaadministrationen har tillämpat en kombination av republikanernas ”Hard Power” och Bill Clintons ”Soft Power” och skapat en ”Smart Power”. I den blandar han den militära makten med diplomatiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt inflytande och blir så framgångsrik att han till och med får Nobels fredspris. Men det tragiska, menar Golinger, är att han i Honduras’ fall slår sönder demokratin, genomför en militär statskupp och slår mot den latinamerikanska befrielseprocessen gentemot USA.
Hillary Clinton har under de drygt fyra månaderna av statskupp aldrig tagit ordet i sin mun och har sagt att det bör vara honduranerna själva som ordnar upp sina problem.
Trots det tillsattes Costa Ricas USA-vänlige president Oscar Arias på Clintons tillrådan efter bara några dagar som medlare. Han och en USA-lobby anlitad av kuppregimen utarbetade två förslag till lösning som hela tiden förhalades av Michelettiregimen. Samtidigt finansierade USAID delar av regimens arbete. Slutligen var det höga tjänstemän från Vita huset och State Departement som lade fram avtalet ”Tegucigalpa/San José” förra veckan, fyra månader efter statskuppen.
Cirkeln var slutligen sluten och USA:s politiska perspektiv ser klart bättre ut än de gjorde innan den 28 juni.
– Thomas Shannon och James Steinberg var i Honduras en vecka innan statskuppen och höll möten med civila politiker och militärer med målsättningen, som de sa, att bromsa ”kuppen”. Men hur kan man då förklara att det plan som president Zelaya kidnappades och deporterades i lyfte från militärbasen Palmerola (med Costa Rica som destination!) i närvaro av USA-militärer? frågar sig Eva Golinger.
Och ger svaret:
– State Departement legitimerade hela tiden kuppmännen och uppmanade ”alla parter att lösa de politiska tvisterna på ett fredligt sätt via dialog”. Men sedan när kan en inkräktare som tagit makten med vapen anses som en legitim ”part” och kallas till att hålla en dialog? säger Golinger.
Tryck på kongressen
Trots att Zelaya fortfarande sitter fången på Brasiliens ambassad sedan den 21 september och kongressen förhalar beslutet om att riva upp avsättandet, har Washington redan, i gammal klassisk stil, börjat förberedelserna med att ”stödja valet i Honduras” och talar om, precis som kuppresidenten Micheletti, att ”valet löser landets politiska kris”.
– Det är inte tid att gå ut och festa, säger Tomas Andino, utan att i stället fortsätta och förstärka motståndet. För just de kommande dagarna är de avgörande. Kongressen kommer inte att göra något utan att det finns ett tryck bakom.
Valet i fara
Dagen efter intervjun anlände tusentals honduraner till kongressen för att kräva att landets folkvalde president skulle återinsättas på sin post. Vid denna pressläggning, tisdag morgon, hade kongressen fortfarande inte fattat beslut om att ens sammankallas.
Därmed är valet den 29 november i fara och Motståndsfronten kommer aktivt att bekämpa genomförandet av detsamma.
