Sossarnas studentklubb, ett konservativt högerparti och två vänsterpartier. På Stockholms universitet är det årliga kårvalet i full gång. Flamman tar röda linjen till Campus Frescati för att träffa studentpartierna.
På Stockholms universitets campus kan ingen missa att kårvalet pågår. På var och varannan lyktstolpe, anslagstavla och entrédörr sitter demokrativurmande uppmaningar till studenterna att göra sin röst hörd. De olika kårpartierna lockar studenter till bokbord där akademisk hårdvaluta – gratis kaffe – delas ut.
Trots det har intresset bland studenterna en tendens att vara ganska svagt. Förra året var valdeltagandet på omkring 20 procent av kårens medlemmar – som i sin tur bara samlar omkring en tredjedel av universitetets totala antal elever.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
På campus träffar Flamman studenterna Leo Ahlgren, 26, och Elsa von Horn, 22, som pluggar statsvetenskap. Båda har koll på att det är kårval, men är lite osäkra på hur det fungerar:
– Det känns som att jag har dålig koll på vad kåren gör. Förra året pratade de mycket om billigare kurslitteratur och mat, men jag vet inte vad de faktiskt gör, säger Elsa von Horn.
– Jag vet att sossarnas ungdomsförbund driver frågan med billigare studentbostäder, det tycker jag är väldigt bra för oss som är fattiga studenter, vi har inte så mycket pengar, säger Leo Ahlgren.
Ett av partierna som dukat upp för samtal är VSF – Vänsterns studentförening. I vimlet av studenter i Södra Huset fångar de upp förbipasserande som upplever att universitetslivet gör ekonomin tuff:
– Främst går vi till val på att sänka levnadskostnaderna för vanliga studenter. Vi vill frysa hyrorna, höja CSN-bidraget, sänka kollektivtrafikens biljettpriser för studenter och ta kontroll över el- och matpriserna. I stora drag Vänsterpartiets politik, säger Mark-Amadeus Chivu, 20, ordförande för VSF i Stockholm.
De vill även göra kurslitteraturen billigare och mer tillgänglig genom att investera i biblioteken och ta fram gratis studiematerial. Och framför allt fortsätta arbeta för att avbryta samarbeten med verksamheter i Israel.
– Som medmänniskor måste vi ta ansvar för de som lider offer av Israels angrepp, exempelvis folket i Libanon och Iran, där civila drabbas. Och självklart också för alla palestinier som lever under apartheid.
Många av kandidaterna på partilistan är helt nya i VSF, men på lång sikt hoppas Mark-Amadeus Chivu att föreningen kan växa:
– Just nu håller vi oss till medlemsmöten och satsar fullt ut på kårvalet. Framöver kommer vi utöka vår verksamhet och se till att medlemmar i VSF också får engagera sig i en viktig gemenskap, som kan leda till politisk förändring.
Anledningen till att VSF:s listor är fyllda med nya namn är inte bara att föreningen lyckats bra med värvningen.
I december gjorde nämligen en ny socialistisk studentförening entré på campus. Efter uteslutningen av Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat ur moderpartiet valde nästan samtliga av VSF:s representanter i kårfullmäktige att lämna Vänsterpartiet och starta upp ett nytt projekt. Resultatet blev Framtidens Vänster – Studenterna (FVS).
Ordförande Lova Marcusdotter, 22, säger att brytningen med V gjorde det enklare att organisera sig mer radikalt:
– Studenterna går ofta i fronten och har en mer radikal syn på saker. Det har varit lättare att organisera oss nu när vi får säga vad vi vill och inte har en partipiska som säger ”tyst, det är för radikalt, det är inte okej”. Vi har kunnat bredda oss till fler aktiviströrelser som vi inte samarbetat med tidigare, säger hon.
Både hon och ett till namn på FSV:s lista är också engagerade i nätverket Antiimperialistisk aktion. Under våren har nätverket demonstrerat tillsammans med Kommunistiska partiet och menat att ett ifrågasättande av den iranska regeringens legitimitet under USA:s och Israels angrepp ”gör imperialismen en tjänst”.
Som kårparti ligger de dock nära många av de övriga partierna i sakfrågor som billigare studentbostäder och höjt CSN:
– Det är sådant som egentligen alla kårpartier är överens om, och det är jättebra. Men vi riktar in oss på andra frågor också, till exempel antirasistiska utbildningar för anställda och barnpassning på tentor under helger och kvällar, säger Lova Marcusdotter.
– Vi kommer också med en ideologisk analys. Vi är antirasister, socialister och feminister.
Internationell solidaritet står också högt på agendan:
– Vi vill jobba mycket med att universitetet visar internationell solidaritet. Universitetet har en viktig roll med tanke på att det är en aktör i den globala akademin, som behöver ta tydlig ställning, säger Moaaz Saadsson, som också kandiderar för FVS.
Både Lova Marcusdotter och Moaaz Saadsson har drivit en bojkott av israeliska universitet i kåren när de representerade VSF. Förhoppningen är att ta det ännu längre i år, genom att fortsätta driva frågan på nationellt plan i Sveriges Förenade Studentkårer, SFS:
– Vi har ett ansvar att stå upp för de här grejerna och det gäller inte bara Palestina. Vi skulle vilja se att man uttalar sig mot USA:s imperialistiska attacker mot Iran, där de bombar skolor och universitet, säger Lova Marcusdotter.
– Vi agerar på flera olika fronter, både i kårfullmäktige och på universitetet allmänt genom demonstrationer och aktioner, vi använder alla möjliga sätt som det går att använda sig av, säger Moaaz Saadsson.
Under 2024 ägde flera demonstrationer mot Israels krigföring rum på universitetet, bland annat ett tältläger utanför biblioteket, där även Greta Thunberg var på plats för att protestera.
I sakfrågor är FVS öppna för samarbete med de andra studentpartierna, säger Lova Marcusdotter:
– Det är inte någon prestigegrej att driva det här, utan där vi kan samarbeta kommer vi göra det.
– Men det som utmärker oss är att vi har en ideologisk förankring. Vi kommer inte vara rädda för att säga att en CSN-höjning är ett plåster på såren, egentligen vill vi ha ett helt annat samhälle. Det är också det vi organiserar oss för.
Förra kårvalet vann partierna på vänsterkanten en klar majoritet i kårfullmäktige, med 18 av 23 mandat. Högerpartierna, Borgerliga studenter och Högerstudenter, lyckades tillsammans kamma hem knappa tre mandat.
Sedan dess har Borgerliga studenter gått ihop med Högerstudenter, som tidigare var knutet till SD-nära Konservativa förbundet. Bland de politiskt orienterade partierna utgör de den borgerliga oppositionen – tillsammans med en ensam kandidat från Medborgerlig samling.
SUS är Sveriges största studentkår med omkring 10 000 medlemmar per termin. Verksamheten är politiskt styrd och beslut fattas i kårfullmäktige, en demokratisk församling med ett tiotal valda representanter från politiska studentpartier.
Besluten verkställs av kårstyrelsen, vars ledamöter röstas igenom i kårfullmäktige.
Kårstyrelsen leds av kårens presidium, som består av en ordförande och en vice ordförande.
På kårens hemsida skriver Högerstudenter att de vill ”utmana vänsterdominansen” på SU. De vill också ”hålla utrikespolitik utanför kåren”, och tycker att Coca-Cola återigen ska tillåtas i kårsammanhang – sedan den mestadels röda kåren beslutade att inte köpa in produkter från företaget förra året till evenemang eller intern verksamhet.
Högerstudenter vill inte ställa upp på intervju, med hänvisning till tidsbrist. Medborgerlig samlings enda kandidat, Tom Ivarsson, skriver i ett mejl till Flamman att en vänstervridning på universitetet märks av eftersom ”vissa kurser har miljö, hållbarhet och sociala förhållanden som underliggande tema, trots att kursen i sig inte har något med det att göra”. Det märks även av i kårfullmäktige, där ”vänsterdominansen” är tydlig, men ”inget dåligt” i sig.
”Det är en kul utmaning att ställa upp mot tre partier till vänster som redan har en etablerad väljarbas,” skriver Tom Ivarsson i mejlet.
Det tredje röda partiet som ställer upp är Socialdemokraternas kårparti S-studenter.
Valentin Rodikov, 23, representant för S-Studenter, beskriver en situation där studenter lever på existensminimum. En extremt stor del av CSN går till att betala hyran och täcker inte resten av levnadskostnaderna, menar han.
För att komma till bukt med problemen kan CSN höjas, kraven för bostadsbidrag sänkas och fler bostäder byggas. S-Studenter vill också se ett högkostnadsskydd på kurslitteratur.
Valentin Rodikov lyfter också en annan av kårpartiets huvudfrågor: att aktiebolaget Akademiska hus, som förvaltar och hyr ut lokaler till universitetet, ska avbolagiseras:
– Vi måste verkligen pusha på det. Lokalhyrorna ökar extremt mycket, vi har mycket mindre lärarledd tid och det gör också att tentor hamnar på distans. I en tid med AI är inte det så bra skulle jag säga, säger han.
För att man då inte har råd att betala hyrorna?
– Exakt. Samtidigt så går Akademiska hus i vinst, och de ligger över sitt avkastningskrav. Det är intressant.
VSF och FVS är måna om att studentkåren ska ta ställning i utrikesfrågor. Högerstudenter tycker tvärtom att man absolut inte ska göra det. Vad säger ni?
– Jag tycker det är ganska larvigt att inte skulle vara för det. Vi är en intresseorganisation, att säga att man inte ska göra uttalanden och ta ställning är ju helt absurt. Det är jätteviktigt att göra ställningstaganden som organisation.
I valet kandiderar Högerstudenter och MED, sen är det tre partier till vänster. Vad skiljer er från de andra vänsterpartierna?
– Det är en jättebra fråga och jag har tänkt på det ganska mycket. Vi var inte heller så förberedda på att vänstern skulle splittra sig.
– När man jämför vår rörelse och vår klubb med andra, till vänster eller höger, märker jag i alla fall att vi är väldigt rutinerade när det kommer till kongresser, valsystem, hur man röstar, skriver motioner och beter sig.
Utöver åtaganden i kåren är S-Studenter väldigt måna om att engagera studenter i demokratiska processer och vara en inkörsport till politiken. Valentin Rodikov tror att unga känner att politiken ligger väldigt långt bort:
– Men egentligen är de ett samtal iväg från att prata med en riktig politiker. Om du bara kommer på ett klubbmöte, får du helt plötsligt träffa Anders Ygeman och Magdalena Andersson. Det är det viktigaste, att få politiken så nära det vardagliga livet som möjligt.
