30 år av ökade vinster på bekostnad av höjda löner. Löntagarnas andel av överskottet minskas medvetet för att skapa fler jobb. Ändå är arbetslösheten skyhög. Nyligen visade SVT en dokumentär, Dokument inifrån: Lönesänkarna, som fullkomligt klädde av argumenten för att sänkta reallöner ger fler jobb.
Pedagogiskt, steg för steg, förklarar filmen hur Sverige de senaste 30 åren prioriterat en politik som konsekvent gynnat företagens vinster på bekostnad av de anställdas löner. Enkelt uttryckt tjänar industrin mer än någonsin men anställer trots det inte fler arbetare. Något som de enligt alla regeringars ekonomiska teorier skulle göra. Det började med Kjell-Olof Feldts period som socialdemokratisk finansminister i början av 1980-talet och fortsatte ända in i Alliansregeringens tid. Som exempel nämns Saab Scanias vinster som har ökat från en miljard per år till fyra miljarder för att nu ligga på tolv miljarder.
Kjell-Olof Feldt tillstår också i intervjun att industrin avstod från att anställa mer när deras lönekostnader sjönk, de plockade ut mer vinst och höjde priser istället. Lars Calmfors, som redan på 1980-talet lanserade teorin i Sverige kunde inte heller vare sig dementera att företagen tagit ut de ökade vinsterna i vinstutbetalningar snarare än i investeringar eller ens förespråka politiken längre. ”Den har gått för långt”, var hans analys. Inte ens regeringens egen utredare, professor i nationalekonomi Nils Gottfries, klarar i dokumentären av att försvara den förda politiken, att medvetet hålla tillbaka lönerna (senast genom alla jobbskatteavdrag) för att öka investeringarna. Efter att ha blivit beslagen med faktafel av Dokument inifråns reporter, i sin rapport till regeringen skriver Gottfries att vinsternas andel i relation till lönerna är konstant, svarar han efter lång tvekan:
”Eller låt mig ta tillbaka lite grann, jag sade att vinsternas andel var konstant mest för att vara pedagogisk”. Han ljög alltså eller brydde sig inte om att kolla upp fakta eftersom enligt hans teoretiska modell bör vinsternas andel vara just konstant. Oavsett vilket är det en minst sagt skakig vetenskaplig grund för regeringens politik.
Jag kommer osökt att tänka på mina universitetsstudier i historia. Flera av de svenska läroböckerna om medeltiden var skrivna av marxister som hela tiden återkom till begreppet ”kampen om överskottet” som drivkraften i ekonomin. Och det är just det vi ser här. I klasskampen har kapitalet under 30 års tid vunnit kampen om överskottet och arbetet har förlorat.
För när regeringen pratar om arbetslinjen ljuger de ju egentligen. Det är alls inte arbete som i första hand premieras, lönerna för de arbetande sjunker ju relativt sett, utan spekulation. Som den amerikanska journalisten Helaine Olen visar i sin nya bok Pound Foolish: Exposing the Dark Side of the Personal Finance Industry kan på grund av ovan beskrivna utveckling 50 procent av USA:s medborgare inte längre leva på sin lön. Det är där miljardindustrin finansväsendet kommer in i bilden. Istället för att kämpa för höjda löner ska medborgarna köpa finansiell rådgivning av banker och försäkringsbolag för att klara sitt liv och sin ålderdom. Samma utveckling ser vi nu också i Europa, konsumtionen hålls i kristid uppe av lån eftersom lönerna antingen sänks eller hålls låga. Höjda reallöner är alltså bra för ekonomin, inte dåligt. Ska det inte kunna gå att göra politik på detta?
Fotnot. Fram till den 16 mars kan du se programmet Dokument inifrån: Lönesänkarna på internet: svtplay.se/dokument-inifran
