När det stormar på havet är det tryggare att vara ombord på ett stort fartyg än att sitta i en liten båt. En sliten liknelse från EMU-omröstningen 2003 fick nytt liv i ett utspel från folkpartiet i förra veckan. Folkpartiet – som absolut inte vill folkomrösta om Lissabonfördraget – kräver, i en ordning som endast kan framstå som konsekvent för en liberal, en ny folkomröstning om EMU senast 2011.

Vid sidan av tajmingen är valet av liknelse löjeväckande, med tanke på att världens största ekonomi – en ren supertanker för att tala i sjöfartstermer – just gått i sank. Det tycks som om borgerligheten har en del kvar att lära om sjöfart. Det är inte storleken som avgör om en båt rider ut en storm, utan hur väl den vakar på sjöarna. En lyxkryssare med hög ekonomisk tyngdpunkt är ett enkelt rov för vågorna, medan sjöräddningens självrätande båtar med låg tyngdpunkt är praktiskt taget osänkbara. Manöverförmåga, vattentäta skott och en gedigen konstruktion är viktigare än storleken.
För Sverige har den fria kronan varit en stor tillgång under höstens stormar. Riksbanken har kunnat göra räntejusteringar skräddarsydda för den svenska ekonomins behov, medan EMU-länderna dras med en och samma räntenivå för hela området. Den sänkta kronkursen har gjort svenska exportvaror billigare på världsmarknaden, vilket, för att citera Carl Bildt, är bra för Sverige.

Jan Björklund ”imponeras av den beslutskraft som fanns i euro-samarbetet när det verkligen gällde”. Visst är det outsägligt imponerande att EMU inte kraschade vid första hindret, men för att vara helt tydlig med historieskrivningen: initiativet till de statliga europeiska räddningspaketen kom från Storbritannien, som står utanför EMU.