Med knappt 2 300 invånare är Dorotea Sveriges minsta kommun. Här hålls skolor, vård och föreningsliv i gång mot alla odds – medan ekonomin pressas till bristningsgränsen.
Skolan i Risbäck ligger på en höjd med utsikt över byn. En stadig träbyggnad i två våningar, som har stått där i snart 100 år. Den väl tilltagna skolgården saknar staket och bortanför den börjar skogen. I korridoren på bottenvåningen hänger elevernas ytterkläder bredvid teckningar, skolfoton och gamla skolplanscher. Längst bort ligger ett klassrum. Där sitter de nio barnen från byarna i den västra delen av kommunen.
– Vi har elever från förskolan till sjätte klass, men just i år har vi inga elever i fyran och sexan, berättar My Henriksson, skolans enda lärare.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
När rasten börjar tar eleverna morotsbitar, äpplen och kex. De drar på sig ytterkläderna och går ut i duggregnet och de få plusgraderna.
– Jag ser inga nackdelar med att jobba här. I en liten grupp finns det tid både för de elever som behöver extra stöd och för att ge nya utmaningar till andra elever. Men det är ett speciellt jobb. Du kan inte räkna övertid. Som lärare har du inte bara ansvar för alla ämnen, du är också vaktmästare och psykolog, säger My.
Skolan har en liten idrottshall, en matsal och ett rum för fjärrundervisning i samiska. Just i dag ska eleverna åka till Dorotea efter lunch för simundervisning och ett besök på biblioteket.
Risbäcks skola visar de båda sidorna av Doroteas förutsättningar. Å ena sidan en skolmiljö många skulle drömma om. Å andra sidan är det dyrt att driva en skola för nio elever.
Men det måste finnas en skola i den västra delen av kommunen. På den punkten är kommunalrådet Sara Mårtensson, S, bestämd.
– Det finns ingen nedre gräns för antalet elever. Det går inte att skicka små barn tio mil enkel väg till skolan, konstaterar hon.
Små kommuner borde få detta minimibelopp för att kunna ge invånarna en bra service.
För att spara pengar planeras en flytt till mindre lokaler som ska byggas i Borgafjäll, några mil längre in i fjällvärlden. Förslaget har mött kritik från föräldrar, som menar att den nya byggnaden saknar både idrottshall och matsal.
Problemen med en stor yta och ett minskande antal invånare återkommer inom en rad områden.
– Vi har en underhållsskuld på VA-nätet. Flera gånger har vi planerat en ny överföringsledning från vattenverket till tätorten, men projektet har stoppats för att det inte har funnits pengar, konstaterar Tord Dahlberg vid Södra Lapplands avfall och vatten AB, ett kommunalt bolag som drivs med grannkommunen Åsele.
Riktigt allvarligt är läget för bostadsbolaget Doroteahus. En femtedel av bostäderna står tomma, vilket gjorde att revisorerna krävde att värdet på fastighetsbeståndet skulle skrivas ned. Det resulterade i en stor ekonomisk förlust förra året.
– Bostadsbeståndet är anpassat för en betydligt större kommun. Det märks extra tydligt i Dorotea, men det är ett växande problem i många kommuner när befolkningen minskar, säger styrelseordförande Britt-Inger Molin Grahn.
I årsredovisningen beskrivs ekonomin som ”allvarlig”. Samtidigt har Dorotea en av landets högsta kommunalskatter. Ett stort underskott under 2024 måste återställas på tre år, vilket skapar en stor press för att skära i kommunens kostnader.
– Vi har nått gränsen för hur liten kommunen kan bli. Det går att fortsätta att spara, men om servicen inte fungerar så vill inte människor flytta hit eller bo kvar, säger Sara Mårtensson (bilden).
Hon jämför med kustkommunerna.
– Umeå kommun räknar med ett överskott på 300 miljoner, trots stora investeringar. Det är lika mycket som hela Doroteas budget och då har vi knappt råd med någonting.
Samtidigt finns ljuspunkter. Arbetslösheten ligger under snittet. Det finns industrier, ett IT-supportbolag och flera turistföretag. Störst är Solifer Polar med 80 anställda, som sedan mer än 50 år tillverkar husvagnar.
– Pandemin gav ett uppsving, men de senaste två åren har efterfrågan minskat. Nu är det försäljningen av husbilar som ökar, säger produktionsteknikern Per-Erik Omberg. (I januari varslades åtta av de anställda.)
I fabriken växer husvagnarna fram station för station. Först monteras chassit, sedan karossen och därefter inredning och härvan av elkablar. Längst bort i fabrikshallen står några färdiga husvagnar, redo för ett sista test. Ute på gården kör Sebastian Jonsson in en husvagn i fuktkammaren. Under en timme ska den utsättas för 10 000 liter vatten så att han ser att den är helt vattentät.
En del har vågat flytta till Dorotea för att starta företag. Hotellet i Dorotea stod länge tomt, sedan ägarna låste dörren och försvann. Helen Elmshorn och Birger Klöveros på Gotland hade redan blickat norrut när de såg hotellet på en exekutiv auktion.
– Det fanns ingen el och värme och vi hade en timme på oss att inspektera byggnaden. Det det visade sig senare att det var mycket mer som behövde åtgärdas, säger Helen.
Nu är 14 rum färdiga. Sedan en månad serveras dagens lunch på vardagar.
Efter mer än tre års ockupation och en folkomröstning där 88 procent röstade för att behålla vårdplatserna backade landstingsledningen.
– Färdig blir man aldrig. Men jag hoppas att vi får i gång puben efter årsskiftet, säger Helen.
– Det gäller att inse att det inte är någon guldgruva, konstaterar Birger.
Jobben finns alltså. Det som saknas är invånare.
– Jag jobbar med en inflyttarverksamhet som har haft en del framgångar, säger näringslivsutvecklaren Gabriel Holmlund.
– Just nu är en familj från Nederländerna på väg att flytta hit.
Trots det minskar befolkningen.
Dorotea är tudelat. I tätorten står lägenheter tomma och en villa går för under en halv miljon.
I fjällbyn Borgafjäll får man betala mångdubbelt mer för ett fritidshus och det byggs hela tiden nytt. I höstas presenterade en företagare från Stockholm planer på ett helt nytt område med 440 fritidshus, men kommunen sade nej. Det bor knappt hundra människor i byn, men under vissa vinterveckor växer invånarantalet till över 4 000.
– De flesta företag i byn är kopplade till turismen. Det är den som gör det möjligt att bo här. Vi har nyligen startat ett destinationsbolag som ska göra turismen mer hållbar. Bland annat vill vi jämna ut turistströmmen över året. Nu är det en svacka under senhösten innan snön har kommit och mellan vinter och sommar i maj, säger turistföretagaren Cecilia Engwall.
Trots allt byggande saknas hyreslägenheter.
– Det finns få lägenheter för säsongsjobbare eller familjer som vill prova att bo här under en period, säger Cecilia Engwall.
Kommunen är medveten om problemet, men menar att det behövs ett kraftfull statligt stöd.
– Vi har länge pratat om att bygga bostäder i Borgafjäll, men hyrorna skulle bli för höga. Det går inte att jobba i restaurang med en hyra på över 10 000 kronor, säger Sara Mårtensson.
Hon säger att det borde finnas en nedre gräns för det invånarantal som statsbidragen till kommunerna beräknas utifrån.
– Små kommuner borde få detta minimibelopp för att kunna ge invånarna en bra service. De borde även få en ersättning för vindkraft och andra naturresurser, säger Sara Mårtensson.
Men Dorotea har också visat att man kan nå förändring mot alla odds. När kommunen på 1970-talet slogs samman med Åsele väckte det ett kraftfullt motstånd som kulminerade med en hungerstrejk. Snart blev Dorotea på nytt en egen kommun.
2012 planerade landstinget kraftiga neddragningar vid sjukstugan, och när insändare och protestmöten inte fick effekt valde Doroteaborna att ockupera stugan.
– Den dagen vallfärdade 400 personer till sjukstugan. Den första natten var det fullt med människor i foajén, berättar Simone Granberg (bilden), en av de drivande krafterna.
Efter mer än tre års ockupation och en folkomröstning där 88 procent röstade för att behålla vårdplatserna backade landstingsledningen. Nu byggs en ny hälsocentral och sjukstuga i anslutning till äldreboendet.
– Många med sjuka anhöriga är tacksamma för ockupationen, säger Simone.
Det har blivit kväll i Dorotea. Duggregnet och en temperatur runt noll gör att gatorna är tomma. Men parkeringen framför medborgarhuset är full med bilar och ”MB”-skylten lyser inbjudande. I biosalongen pågår ett boksamtal, och snart ska en yogagrupp starta.
I sporthallen får jag syn på Sebastian Jonsson. Han ska träna sonen Elias innebandylag.
– Det finns många idrotter att välja på för ungdomar. Här finns innebandy och simning, och på söndag startar futsalträningen. Det finns också en ungdomsgård i huset, säger Sebastian.
– En stor fördel med att bo i Dorotea är att det går att släppa ut barn och ungdomar och känna sig trygg.
I simhallen en våning upp står simtränaren Sara Mårtensson och håller koll på ungdomarna i 25-metersbassängen.
– När jag varit bortrest och kommer tillbaka tänker jag alltid på hur fint det är här, säger hon till Flamman, och lägger till:
– Det finns en charm i att känna alla..