En liten grupp ekonomer och debattörer sade under 1990-talet: Det är inte särskilt klokt att skära ner inom den gemensamma sektorn. Åldringar blir vanvårdade och barn blir otrygga. De som arbetar inom den gemensamma sektorn kommer att slitas ut när de förväntas göra samma jobb som tidigare dubbelt så stor personal gjorde. Dessutom kommer dessa kvinnor – för det är kvinnor – hem och ska, förutom det redan dokumenterade ansvaret för själva hushållsarbetet, ta hand om frustrerade barn och sina egna föräldrar med liggsår. Detta kommer att leda till ökade kostnader – och en ohälsobomb.
Detta är inte särskilt knepiga saker att räkna ut. Men ingen lyssnade. Andra ekonomer talade högre. Nu ser vi hur situationen är bland de kvinnor som inte har råd att köpa sig fria medelst pighjälp eller barnflicka – alltså en förkrossande majoritet.

I allt snabbare takt kommer nu rapporter om sjuka. Sjuktalens stegring syns från 1997, då den uppdämda otillräckligheten exploderade, enligt studier vid Karolinska institutet som redovisades i ett seminarium förra veckan. Förtidspensionering, långtidssjukskrivningar, värk och ångest beskrivs av bland andra LO i Ohälsans trappa 2004. Nu visar det sig dessutom att folk kommer i kläm mellan de olika försäkringarna, och vare sig får a-kassa eller sin sjukpenning.
Dessa rapporter stämmer ju inte med näringslivets prognoser och verklighetsbeskrivningar. Alltså måste de bemötas med andra rapporter, beställda sådana med lite mer preciserad problemformulering eller debattartiklar med lite mer svepande hänvisningar. Därför får vi nu veta att:
n det finns egentligen inte så många sjuka utan bara lata och arbetsskygga, biträdda av läkare som sjukskriver folk lite hur som helst.
n de som har fräckheten att sjukskriva sig försöker förutom detta även fiffla till sig mer bidrag än de har rätt till.

Det är alltså kvinnor – som ju utgör den offentliga sektorn – som drabbas av nedskärningar och omorganiseringar, och som till följd av detta drabbas av ryggont, ledvärk eller stressjukdomar. De är lågavlönade, och åker på en ekonomisk smäll av sjukskrivning, vilket orsakar mer stress. Det finns också en stor grupp kvinnor som i högre grad än sina mödrar förväntas göra karriär. Och de måste – sjukskrivna eller ej – ta ansvar för hem, barn och sina egna åldrande föräldrar. Dessa kvinnor finns överallt. Det är förvånande att näringslivets företrädare försöker förneka deras existens.