Under årets första månader har rapport efter rapport släppts som varnar för att klimatförändringarna kan leda till fler väpnade konflikter runt om i världen. I februari släppte Sida rapporten, Konflikter i klimatförändringens spår och för bara några veckor sedan, i mars, släppte EU-kommissionen en rapport som varnade för migrantströmmar och där slutsatsen drogs att EU behöver ha ett starkare försvar.
Helena Tagesson, adjunkt inom freds- och utvecklingsstudier, vid Växjö universitet blir oroad när militära lösningar presenteras i diskussionen om klimatförändringarna.
– När man talar om att stora folkomflyttningar ska bemötas med militär upprustning drar man helt fel slutsats. Det som behövs är i stället en ny FN-konvention som skyddar miljöflyktingars status och rättigheter. Det behövs för att på ett vettigt sätt kunna förbereda för att hantera stora migrationsströmmar framöver, säger hon.
Helena Tagesson arbetar med en skrift om klimat och konflikt som ges ut av den gröna tankesmedjan Cogito senare i år. Enligt henne sökte säkerhetsindustrin i form av militära organisationer, militärindustri och säkerhetsanalytiker efter Kalla kriget nya uppgifter för att berättiga sin existens. Då vände man blickarna mot miljön och började till exempel tala om att framtidens krig skulle handla om vatten.
– Man sökte något för säkerhetsetablissemanget att göra under 90-talet. Detta var innan man fokuserade på islam. Då talade man mycket om befolkningsexplosionen och CIA försåg sig med miljökompetens, säger Helena Tagesson.
På samma sätt finns idag ett intresse hos militärorganisationer, militärindustri och säkerhetsanalytiker att ta sig an klimatfrågan med en militär logik.
– Säkerhetsindustrin kommer gärna springande och sticker in huvudet och frågar ”finns det kanske något för oss att göra här?”, fortsätter hon.
I Sida-rapporten Konflikter i klimatförändringens spår varnas också för en militarisering av klimatfrågan. Där pekar man i stället på att konfliktlösande åtgärder ofta går hand i hand med lokala åtgärder som motverkar effekterna av klimatförändringarna – två problem med samma lösningar.
Även om de flesta utsläpp inte kommer från Syd är det ändå där som effekterna av klimatförändringarna blir mest påtagliga. Lågt liggande länder som Bangladesh, eller länder som är beroende av stabila glaciärer för sin vattenförsörjning, exempelvis Bolivia och Peru är som mest känsliga för klimatförändringarna. Det är också i sydligare länder, på platser där det redan råder konflikter, som konfliktrisken är som störst när resurserna minskar enligt Sida-rapporten.
Ett exempel där klimatförändringar och samhälleliga problem samverkar är konflikten i Darfur. Darfur har beskrivits som det första klimatkriget. En FN-rapport som släpptes sommaren 2007 beskrev hur öknen i norra Sudan växt med 10 mil på 40 år, hur nederbörden minskat med uppemot 30 procent under samma tidsperiod. Krympande resurser har bidragit till ökade spänningar mellan bofasta och nomader. Men att säga att konflikten beror på klimatförändringarna är för enkelt menar Helena Tagesson.
– När öknen flyttat sig har konkurrensen ökat mellan bofasta och nomader. Men att det blivit så våldsamt som det blivit går inte att förklara om man inte ser centralregeringens roll genom att den konsekvent valt att stödja nomadmiliser och underminerat all traditionell konflikthantering, säger hon.
Hon talar om att fattigdom i sig inte heller är en faktor som kan förklara varför våldsamma konflikter uppstår. Grogrunden för våld ligger snarare i upplevd ojämlikhet, vilka förväntningar människor har på ett värdigt liv och om de förväntningarna upplevs hotade.
– När människor har en upplevelse av att få det sämre, eller riskera att få det sämre, eller när det man uppfattar sig ha rätt till för att leva ett värdigt liv hotas, det kan gälla den egna etniska gruppen eller kasten, eller en traditionell elit som utmanas, då finns en bas för mobilisering som kan leda till våld.
Plötsliga förändringar i levnadsförutsättningar bär också på en möjlighet till förändring. En sammanställning från Oregon State University undersökte hur olika stater förhållit sig till delandet av vattenresurser. Vattenkrig var en av säkerhetsetablissemangets förutsägelser efter Kalla kriget. De tog grundligt fel. Av 1 831 undersökta incidenter mellan länder som delar en vattenresurs hade två tredjedelar lett till ökat samarbete mellan parterna och endast en tredjedel till någon form av motsättning. I inget fall uppstod väpnad konflikt.
World Watch Institute har skrivit en rapport om naturkatastrofer som fredsbyggare. Ett exempel är tsunamin 26 december 2004 och uppgörelsen som nåddes efter den i Aceh i Indonesien. Ett annat exempel är när Teraislätten i Nepal översvämmades 2007. Det rådde då missnöje i Terai över en del av överenskommelserna som satte stopp för inbördeskriget. Ett väl hanterat hjälparbete efter översvämningen gjorde att olika parter kunde närma sig varandra och stärka fredsprocessen.
Helena Tagesson tror att klimatförändringarna kan bidra till att öka möjligheterna för internationellt samarbete, men varnar också för att romantisera möjligheterna till förändring.
– Någon dans på rosor blir det inte. Om till exempel en stor del av Nordafrikas befolkning tvingas över sundet till Europa kommer det att orsaka organisatoriska problem i ett antal generationer framöver, säger hon.
