Det ser inte ut att bli något klimatavtal att tala om vid FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december.
Kyotoprotokollet som nu gäller löper ut 2012 och därefter måste ett nytt globalt avtal till för att minska utsläppen av växthusgaser.

På väg mot Köpenhamn finns ett par förhandlingsstopp, senast i Bangkok. När förhandlingarna avslutades där i förra veckan hade de i princip inte ens kommit igång. Från det svenska ordförandeskapet skickades ett pressmeddelande ut som andades orwellskt nyspråk från början till slut. EU förklarade sig enligt pressmeddelandet nöjt med framstegen från Bangkok men menade att takten och ambitionerna i förhandlingarna måste öka. Det låter vällovligt men problemet är bara att det är EU som konsekvent bromsat förhandlingarna och sänkt ambitionsnivån. Principen från Kyotoprotokollet är att det är de industrialiserade länderna som bär det historiska ansvaret för utsläppen och därmed också det största ansvaret att begränsa sina utsläpp. USA har aldrig erkänt den principen men EU gjorde det vid Kyotoförhandlingarna.

Problemet nu är att EU, för att få med USA på ett klimatavtal, driver en linje där man lastar över allt större del av ansvaret för utsläppsminskniningar på länder i Syd, dels genom att kräva att de åtar sig utsläppsminskningar, dels genom att maximera möjligheterna för rikare länder att köpa sig fria genom handel med utsläppsrätter och koldioxidkrediter. EU:s förhandlare är så måna om att få med USA på ett nytt avtal att man föreslår försämringar jämfört med Kyotoprotokollet – utsläppsminskningar ska bygga på frivillighet från varje land. De fattiga länderna i syd som talar samfällt genom G77-gruppen accepterar det inte, de har reagerat med ursinne. Relationerna mellan det enade Nord och det enade Syd är iskalla.