Sedan en tid har jag haft orsak att titta närmare på Stockholms krogliv. Inte för att som en del mer välbeställda kollegor hänga vid bardiskar snacka själsliv och skåpa ut förläggare, utan i syfte att studera branschen och de restauranganställdas stressade och utsatta arbetsförhållanden.
En explosion av krogar har skett i stan under de senaste 20 åren. En hel del går i konkurs för konkurrensen är stenhård och många krögare som förverkligar sin dröm om den egna lilla kvarterskrogen får se den krossad. Idealismen flödar och idag är det status att vara sin egen om så bara för en liten pizzeria.
Typiskt för krogsvängen är en låg grad av samhällskontroll. Det är också ytterst svårkontrollerat eftersom kassaregistreringen ju helt står under krögarens kontroll och det egna uttaget av mat och alkohol är stort. Det är omöjligt för myndigheterna att veta hur många kotletter det går att få ut på en kotlettrad.
Personalen är ung, majoriteten under 30 år och rik på invandrare. Eftersom personalomsättningen är hög är det svårt att kontrollera vem som för tillfället är anställd och vem som inte är det. Svart arbetskraft och svarta pengar är vanliga, kassapparater manipuleras, intäkter och kostnader krymps och ger utrymme för svarta löner och annan svart verksamhet. I en sådan miljö frodas naturligtvis narkotikahandeln.

Pratar man krogar och Stockholm går tanken lätt till Stureplan. På inneställen som Sturehof, Spy Bar, East och Anglais pågår det sena nattlivet och många har öppet till klockan fem. De för en utomstående kanske obegripliga våldsdåd som skett där under de senaste åren gäller i huvudsak just knark. Och med knarket följer vapen och revirstrider inne på krogarna. Trist för de seriösa krögarna och skrämmande för personalen. Också bland kriminella är det en särskild status i att vara restaurangägare. Det kan man bli genom att skrämma upp krögare och tvinga dem till försäljning. En hel del pengar efter rån tvättas vita genom köp av näringsställen. Många krogägare vill inte göra polisanmälan, man är rädd om krogens rykte och vill inte ha alkoholtillståndet ifrågasatt.
För att skapa knarkrevir kan kriminella ligor spöa upp dörrvakter och hota dem och deras familjer utan någon större risk att bli anmäld. Skulle någon våga anmäla så är misshandelsfallen lågt prioriterade av rättsväsendet. Tiden tickar man har gott om tid att sopa undan spår och skaffa sig reträttplatser. Efter en tid erbjuder man krögaren beskydd mot liknande våldsdåd som krogen varit utsatt för. Ligans underhuggare byter nu plats med de misshandlade dörrvakterna som avskedas. Man har skapat revir. Polisen har idag inga resurser att till exempel backa upp ordningsvakterna i dörren.
Minst lika illa är att kända personer, till exempel inom nöjesbranschen och advokatkåren, kan ses använda droger mer eller mindre öppet och därmed framstå som förebilder för alla unga som söker sig till Stockholms hetaste krogdistrikt. Narkotikan missbrukas tyvärr även av en hel del restaurangpersonal. Långt ifrån alla givetvis, men en nyligen genomförd undersökning, anonymt besvarad av ett större antal anställda vid innekrogarna, visar att 27 procent använder narkotika jämfört med nio procent av Stockholmarna i övrigt. I och med att det jobbar narkotikaberoende personal på krogarna är det svårt att neka narkotikaberoende kompisar tillträde. Och hur trygg kan man känna sig som gäst när 15 i personalen på en av restaurangerna är missbrukare? En del anställda menar att knarket flödar på Stockholms krogar.

De vanligaste krogdrogerna är kokain, amfetamin och ecstasy i nämnd prisordning. För några e-tabletter kommer man in på en del ställen, det är alltså billigare att droga än att ta en drink.
Polisens krogkommission menar att särskilt unga tjejer introduceras i knarkandet på krogen. Man bjuds alltså första gången på något man blir uppåt av och orkar dansa och hålla igång hela natten. Och snart har man smak på håll-i-gång-livet, ett liv i beroende som mycket snart förvandlas till ett icke-liv.
Om inte polisen lyckas dämma upp i knarkträsket vid Stureplan blir notan mycket dyr för väldigt många.