I skuggan av turbulensen kring las-uppgörelsen passerade nyligen två domar från Arbetsdomstolen relativt obemärkt förbi. Avgörandet är principiellt viktigt för parterna i Göteborgs hamn, och kan också få konsekvenser för hela arbetsmarknaden.

I korthet slår domen fast att arbetsgivarsidan har begränsade skyldigheter att förhandla med Hamnarbetarförbundet om medlemmarnas arbetstider. Skälet till detta är att Transportarbetarförbundet sitter på förstahandsavtalet, det avtal som arbetsgivaren först ingick.

När Hamnarbetarförbundet efter en långvarig konflikt tecknade kollektivavtal med arbetsgivaren Sveriges Hamnar under våren 2019 rådde viss oklarhet kring hur tungt avtalet skulle väga. Frågan sköts på framtiden och hamnade i AD. Domen väcker nu skarp kritik från Hamnarbetarförbundet, där många medlemmar ifrågasätter varför man ens ska ha något avtal under rådande förhållanden.

”Om vi inte kan reglera någonting så påverkar det värdet av kollektivavtalet. Vi vill ha lugn avtalsrörelse nu, men kommer att göra en ordentlig utvärdering inför ännu nästa period. Vi ser inga hinder mot stridsåtgärder då”, säger Erik Helgeson från Hamn­arbetarförbundet till Flamman.

Oavsett vad man anser om dem är det oroväckande hur både las-regler och ett kollektiv­avtal kan innebära mindre skydd, trygghet och inflytande än vad som borde utgöra en allmän minimi­nivå.

Förutom skiktningen i värdet av ett kollektivavtal och minskat inflytande för de anställda som valt att organisera sig via Hamnarbetarförbundet ser Erik Helgeson också betydande risker med AD:s avgörande.

”Domen möjliggör en ny praxis mellan arbetsgivare och fack som på sikt ökar risken för ’avtalsshopping’, det vill säga att arbetsgivaren kan välja det billigaste avtalet.”

Arbetsdomstolen tar varken hänsyn till vilket fack som organiserar merparten av de anställda på en arbetsplats, eller vad som är att betrakta som en fackförening som kommer medlemmarna till nytta. Rättigheten att fritt bilda en fackförening i Sverige är starkt förankrad och lagen ställer varken formkrav eller krav på att facket verkligen ska driva de anställdas intressen. I praktiken är det därför möjligt att starta ”gula fack” – fackföreningar som värnar om arbets­givarens intressen.

”Det innebär ökade möjligheter för arbetsgivaren välja vem man ingår förstahandsavtalet med, och att på så vis kunna välja det som gynnar arbetstagarsidan mest. Ju mer inflytande man koncentrerar hos arbetsgivare och första fack, desto mer odemokratisk blir den svenska modellen. Om arbetsgivaren avgör vem man tecknar avtal med blir den svenska modellen till slut helt tom”, säger Erik Helgeson.

Hamnarbetarförbundet arbetar vidare, bland annat med frågan om arbetsgivarens ansvar vid rehabilitering av timanställda som skadats i arbetet eller drabbats av sjukdom. Förhoppningen om att få ett mer långtgående rehabansvar inskrivet i anställningsavtalet kullkastades med domen i AD. Nu undersöker man i stället möjligheten till en partsgemensam försäkringsstruktur där arbetsgivaren ingår, samtidigt som man förhandlar inför nästa avtalsperiod.

Exakt vilka långsiktiga effekter AD:s domar har på arbetsmarknaden återstår givetvis att se. Men givet LO-splittringen över den las-­uppgörelse som IF Metall och Kommunal anslutit sig till förestår en turbulent tid. Enigheten, LO:s styrka, sätts på spel. De gemensamma likvärdighetsprinciper som en gång utgjorde grunden för las hamnar i skymundan när enskilda upp­görelser som gynnar olika segment av LO-­medlemmarna tecknas.

Den skiktning i värdet av ett kollektivavtal som Hamnarbetarförbundet vänder sig mot, riskerar nu också att rullas ut i stor skala. Från LO-håll finns inte mycket kärlek till övers för Hamnarbetarförbundet. Men oavsett vad man anser om dem är det oroväckande hur både las-regler och ett kollektiv­avtal kan innebära mindre skydd, trygghet och inflytande än vad som borde utgöra en allmän minimi­nivå.

Likvärdighetsprinciperna kan omöjligt överges, lika lite som rätten till inflytande. För det här går inte längre. Utvecklingen på arbetsmarknaden behöver vändas.

Vi behöver inte mer splittring. Vi behöver en riktigt fet strejk.