– Jag betalar fan i mig inte 600 kronor för ett månadskort, jag har helt enkelt inte en lön för det.
Det säger Dan, en 21-årig stockholmare som är heligt förbannad över det allt dyrare månadskortet inom Storstockholms Lokaltrafik. Hans reaktion är inte ovanlig eller unik. Statistiken visar att var tionde stockholmare i dag ”plankar” förbi de nya spärrarna som SL-ledningen investerat miljontals kronor i för att förhindra just sådana uttryck för den bristande betalningsdisciplinen.
Medan Dan säger sig tvungen att planka för att komma till sitt jobb, tar allt fler vanliga Svenssons bilen till jobbet.
Orsaken är inte bara att månadskortet i Stockholmsregionen blivit 100-200 procent dyrare i reala priser sedan 1971, framför allt har bilåkandet blivit relativt sett billigare.
Den slutsatsen drar Vänsterpartiet i rapporten ”Fritt fall i kollektivtrafiken”, som varnar för att det ”pågår en nedrustning av sällan skådat slag inom kollektivtrafiken”. Trafiken minskar i alla regioner utom storstäderna.
För 50 år sedan färdades svensken i genomsnitt en mil per dag. I dag är det fem mil. Medan bilåkningen har ökat med 25 procent de senaste 20 åren har kollektivtrafiken bara ökat marginiellt och endast var femte resa är kollektiv.
Den samhällssektor som av en borgerlig nationalekonom som Assar Lindbeck för 15 år sedan betraktades som ett ”statligt naturligt monopol” har i dag blivit en lukrativ marknad för transnationella transportintressen.
År 2004 är det transportpolitiska perspektivet ett styckat SJ, en interregional marknad för privata bussbolag och kollektivtrafik i storstäderna för fransmän och britter som tar över alltmer. Det är denna bakgrund som Karin Svensson och hennes tre kamrater vill förändra.
Ni uppmärksammar bilismens ökning men nästan ingenting om hur den privata busstrafiken tar över allt mer från den spårbundna trafiken.
– Det har du rätt i, men anledningen är att vi i nästa rapport ska ta upp buss och tåg där vi kräver att man ska återinföra monopolet på spåren och ett trafikeringsavtal med SJ. Därför koncentrerar vi oss i denna rapport på kollektivtrafiken i regionerna.
Den internationella tendensen är att bussjättarna tar över nästan all kollektivtrafik. I Stockholmsregionen opererar nu fransmän och britter. Vilka är bussgiganterna i Sverige?
– Jag minns ett animerat samtal jag hade med Jan Strömdahl (v) innan upphandlingen i Stockholm där jag frågade om hur det skulle bli. Han försäkrade att ”vi har gjort ett jättebra avtal och vi har garderat oss för allting”. Men i dag vill han inte bli påmind om det.
– Men det är snårigt att reda ut vilka som är de stora operatörerna inom busstrafiken. Flera av dem har utländska ägare. Jag har inget bra förslag till hur vi ska komma tillbaka till den lösning som rådde tidigare och jag önskar att en hel del saker skulle ha varit ogjorda.
– Vad det gäller järnvägen är vi på det klara med att det är en åternationalisering och hundraprocentigt statligt ägande som rimligen måste vara det vi kommer tillbaka till. Vi måste återerövra makten över kollektivtrafiken. Men jag ligger lite före min egen riksdagsgrupp, säger Karin Svensson Smith och skrattar.
Du föreslår i utredningen att det är bilismen som ska beskattas för att förstärka finansieringen av kollektivtrafiken, inte en generell höjning via skatten och 0-taxa vilket vänsterpartiet tidigare krävt.
– Det finns egentligen ingen gräns för behovet av resor. Folk skulle ju kunna åka tur och retur New York över weekenden. Man får ställa behoven av resor mot andra behov. Ser man på landstingens verksamhet, som för det mesta är huvudmän för kollektivtrafiken, så kan vi ju rimligen inte säga att man ska minska volymen på sjukvården för att öka kollektivtrafiken. Däremot kan man ha nolltaxa för vissa grupper. Kommuner och landsting har gjort det gratis för ungdomar och barn med väldigt bra resultat. Men jag bedömer det inte som så att vi kan ha budgetupplägg som ger gratis kollektivtrafik generellt.
Mörka framtidsperspektiv
I svaren på den enkät som de tre skickade ut i juni 2004 säger 19 av de 27 länstrafikhuvudmännen att de kommer att minska ytterligare på kollektivtrafiken. Bara åtta av de 27 säger att de kommer att öka trafiken.
* De åtta optimistiska trafikhuvudmännen är Västtrafik regional, Värmlandstrafiken, Stockholms lokaltrafik, Skånetrafiken, Lund, Karlstad, Hallandtrafiken och Gotland.
* Sex av pessimisterna kommer att minska trafiken med 30 procent eller mer. Flertalet trafikhuvudmännen sänker 10-20 procent.
n Sedan 1950 har bilkörningen ökat från fem miljoner till 100 miljoner personkilometer.
* Ett månadskort i Stockholm kostade 1971 50 kronor, en resa en (1) krona, i dag är priserna 600 respektive 30 kronor. En ensamstående låginkomsttagare med två tonåringar kan i dag tvingas betala 20 procent av sin nettoinkomst för kollektivtrafik.
* Under perioden 2003-2005 förväntas kostnaderna för kollektivtrafiken öka 8-9 procent per år.
* Miljön drabbas på alla sätt av det ökande bilåkandet. För varje resenär som väljer bil i stället för att åka kollektivt ökar utsläppen av klimatstörande koldioxid fem gånger medan ozonbidning och cancerrisk ökar tio gånger.
Källa: ”Fritt fall i kollektivtrafiken”,
av Karin Svensson Smith, Karin Thorborg och Gunnar Lind.
