Valdebatten splittras i enskildheter. Vi måste kraftigare belysa sammanhangen. Vilket samhälle ska vi ha? Vi vet att mer jämlika samhällen är de mest humana och mest effektiva. Det vill regeringen inte ha. Regeringen bedriver en klasskamp för att splittra och försvaga folkmajoriteten. Den gör det underifrån.
Den har underminerat A-kassan. Den har i praktiken avlegitimerat läkarna och underkänner systematiskt tiotusentals mänskors rätt till ersättning. Den hittar ”arbetsförmåga” hos tusentals, som ingen arbetsgivare vill ha. Och arbetsföra som av hälsoskäl begär omskolning får höra att de först måste vara arbetslösa i 500 dagar. Unga ska gå passiva i tre månader innan de erbjuds någon ”åtgärd”.
Försäkringskassans omorganisation har gjort att väntetiderna på utbetalningar kan ligga på 10 veckor. Man sänker folks levnadsnivå. Idag lever vart sjunde barn i fattigdom – i Sverige! Att försvaga och skapa rädsla är regeringens politik. Och detta ska medvetet spridas ut, även på arbetsplatserna. Det sker via flera linjer. Slå sönder A-kassan. Försvaga fackföreningsrörelsen. Via ”bemanningsföretag” och RUT-avdrag skapa en låglönemarknad av delvis illegitim karaktär. Det kompletteras med att via EU-politiken attackera lagar som skyddar anställda mot lönedumpning. Tre allianspartier vill ha bort LAS. Moderaterna duckar, ty de väntar på att EU-kommissionen ska aktualisera frågan. Det gick ju så bra med Laval. Andra hot är en framtvingad överenskommelse som ger höjda hyror. Tätare höjningar, kommande högre räntor och krav på att allmännyttan ska drivas i vinstsyfte. Och så utförsäljningarna av offentlig egendom i skola och hälsovård till belopp som strider mot kommunallagen och är ett ekonomiskt brott. Privatiseringen inskränker dessutom offentlighetsprincipens område och därmed demokratin. Överallt samma strategi.
Allt detta har ett övergripande mål: underminera de lönarbetandes ställning och deras organisationer, bryta sönder samhällssolidariteten och öka uppdelningen i samhället. Därför måste valkampanjen koncentreras. Mot splittring och privatism ska vi ställa ett samhälle där var och en känner ett självklart och spontant ansvar också för andra.