Inte ens en tredjedel av partiombuden är kvinnor hos socialdemokraterna och moderaterna, sade statsvetare Lenita Freidenvall i Ekot härom veckan.
Partiombuden samordnar det politiska arbetet i distrikten och sköter kontakterna med partiledningen. De arbetar heltid med politik och kan därför påverka agendan och prioriteringarna på ett helt annat sätt än fritidspolitikerna. Det fick mig att tänka på Carmen Sammuts avhandling ”Media and Maltese Society”. På Malta är många kvinnor partipolitiskt aktiva, men få av dem når beslutsfattande positioner.
Familjen är den viktigaste samhällsinstitutionen och symboliserar ömsesidig omsorg mellan generationerna, säger Sammut vid Institutionen för internationella relationer.
Asymmetrin mellan könen i politiken beror delvis på en traditionell hederskodex. Sammut förklarar att kyskhet – en ogift kvinnas oskuld och en gift kvinnas trohet mot maken – har varit grunden för kvinnans anseende. För att visa sin kyskhet förväntades kvinnor sätta hemmet i första hand, visa diskretion och blyghet och ha anständig klädsel. Kvinnor utgör närmare hälften av medlemmarna och de politiskt aktiva. De står för en stor del av det politiska grundarbetet och insamlingen av medel – arbete som görs på dagtid, då män ägnar sig åt avlönat arbete.
På Malta är det den katolska kyrkan som konserverar könsrollerna, med god hjälp av politiker och journalister.
I Sverige brottas vi också med könsrollskonserverande journalister och redaktörer. Därutöver visar kommentarer att vissa från partiernas högre skikt ser förbi verkligheten medan andra saknar vilja att nå de mål som man kommit överens om över partigränserna.
Enligt moderaternas organisationschef, Liselotte Florén, är det ”inte något stort problem” att endast åtta av 25 partiombuden är kvinnor eftersom deras ombudsmän ”inte har den maktposition som man kanske kan tala om hos andra partier”.
Av socialdemokraternas 26 ombud är endast sju kvinnor. Det beror bland annat på att det är för få kvinnor som har sökt jobbet och att de enskilda distrikten bestämmer vem som ska anställas, säger partisekreteraren Marita Ulvskog. Hon menar att alltför få kvinnonamn har förslagits.
”Varannan damernas” är tydligen inte ett mål som organisationschefen hos moderaterna är bekant med. Och att inventera fältet och i god tid se över sin rekryteringsbas, som Freidenvall framhåller, verkar bortom den socialdemokratiska partitoppens förmåga. Jag föreslår en kurs i föreningsliv.