En skalle märkt med signumet från Sveriges mest ökända rasforskare och ett barnskelett täckt av gips. Det var två av de makabra fynd konstnären Simon Ferner gjorde i Konstakademiens källare under sin utbildning.

– Min första tanke när jag kom ut var att det här stället måste rivas, berättade Simon Ferner i intervjun med Flamman när han ska beskriva känslorna kring det han ställts inför.

Nu kommenterar Konstakademien för första gången de mänskliga kvarlevorna i samlingarna, och meddelar att saken ska utredas.

“Konstakademien välkomnar att frågan uppmärksammas och påbörjar nu ett internt arbete för att utreda kvarlevornas framtid”, skriver institutionen på sin hemsida med anledning av att fynden blivit kända i samband med Simon Ferners magisterutställning som öppnade i fredags.

“Konstakademien är en av många kulturinstitutioner i Sverige som har mänskliga kvarlevor i sina samlingar. Det rör sig om skelettdelar som tidigare använts i akademiens anatomiska undervisning”, skriver Konstakademien. 

Svante Tirén är intendent på Konstakademien. Efter Flammans artikel var han den som först kontaktade Simon Ferner och såg till att skrivelsen kom upp på Konstakademiens hemsida.

– Kropparna ska härifrån, säger han till Flamman.

I en rapport från 2016 konstaterades att kvarlevor från människor fanns på minst 66 svenska museer. Samtidigt visade författarna att det till största delen var fråga om skelettdelar från arkeologiska utgrävningar, som kunde dateras till förhistorisk tid eller medeltiden. Liktransporterna mellan Konstakademien, Karolinska Institutet och Allmänna norra försörjningsinrättningen ligger betydligt närmare i tiden.

De får inte falla i glömska igen

Simon Ferner känner en viss lättnad över Konstakademiens beslut att utreda innehavet av mänskliga kvarlevor och hoppas att uppmärksamheten nu ska leda till att något kan hända.

– Dessa kvarlevor var en gång människor som har sörjts och saknats, de var arbetare, de var fattiga och sjuka och de utnyttjades och raderades ur historien. Min förhoppning är självklart att deras kvarlevor äntligen ska få en värdig slutlig vila, men också att vi nu hittar ett sätt att fortsätta minnas dem och det de utsattes för. De får inte falla i glömska igen.

Tobias Hübinette forskar om ras och vithet vid Karlstads universitet, och menar att Sverige undvikit att göra upp med rasbiologins mörka historia. Han anser att Simon Ferners upptäckt är banbrytande, i och med att han lyckats identifiera vilka människorna var som utsattes för den typ av övergrepp som Konstakademien stod bakom

– Det Simon Ferner har grävt fram är en bedrift och något som borde ha gjorts för länge sedan, inte minst av Konstakademien självt eller åtminstone av någon konstvetare eller historiker, säger Tobias Hübinette till Flamman.

Enligt Tobias Hübinette har tidigare varit känt att Konstakademien spelade en viktig roll när den svenska rasforskningen växte fram, men inte att institutionen införskaffade egna mänskliga kvarlevor från Allmänna försörjningsinrättningen – samma plats som forskarna vid Uppsalas ökända rasbiologiska institut tog kvarlevor från.

– Konstakademien behöver inleda en intern process för att gå till botten med de mänskliga kvarlevor som Simon Ferner har funnit och både inventera dem systematiskt och försöka spåra eventuella efterkommande och inte minst begrava dem på ett respektfullt sätt, säger Tobias Hübinette till Flamman.

Det är en historia som angår oss alla

Svante Tirén säger till Flamman att kvarlevorna nu kommer flyttas till en annan plats i väntan på beslut.

– Kvarlevorna ska få ett värdigt avslut och historien ska synliggöras, både nu och långsiktigt. Det behövs mer kunskap för att veta vad som är rätt och det finns inga enkla svar som är kända just nu. 

Det har gått 65 år sedan Rasbiologiska institutet stängde. Varför dröjer det till nu innan ni börjar utreda de mänskliga kvarlevorna i era samlingar, varav vissa har en tydlig koppling till rasforskning?

– Kopplingen till rasbiologiska institutet måste undersöka vidare. Även utan den kopplingen finns frågetecken kring varför kvarlevorna förvaras här. Det är visserligen vanligt med kvarlevor i museer och kulturinstitutioner – men varför finns de kvar just här? Vi måste ta reda på det. 

Hur känns det att ha haft de här döda människorna i källaren?

– Sorgligt, man blir illa berörd och jag har tänkt så mycket på de människor de en gång var. Vi vet att Sverige har ett stort och mörkt arv från såväl rasbiologin som andra rörelser som kränkte och utövade många olika sorters våld mot människors kroppar, kvarlevor och identiteter. Ska vi ta ansvar för denna historia måste vi våga se den. 

Kommer ni att involvera Simon Ferner i det fortsatta arbetet?

– Ja, vi är redan i kontakt med Simon Ferner och vår idé nu är bland annat att göra ett seminarium tillsammans. Simon Ferner och andra forskare och experter behöver vara en del av processen. Det här är inget som vi, som enskild institution, ska hantera själva. Det är en historia som angår oss alla.