VECKANS TV Jag är just tillbaka från en två veckors semester som på grund av intensivt övervakande över nyinskaffad hundvalp också inneburit en hel del tv-tittande.
Något ska man ju göra medan man försöker hålla koll så att inga olyckor sker på golvet.
Jag ska börja med de negativa sakerna: framför allt ”låtsasspelprogrammen” i TV4 och Kanal 5, Pussel och Ring-A-Ling. Programmet går ut på att man ska ringa svindyra samtal och svara på vansinnigt enkla uppgifter i form av ordflätor och dylikt. För-utom att underhållningsvärdet är uselt finns här ett stort mått bondfångeri också. Det är nämligen inte skickligheten eller snabbheten som avgör vem som får de futtiga tusenlappar som delas ut till den som ringt det svindyra samtalet, det är lotten! Vad är det då som egentligen skiljer programmet från ett vanligt lotteri, något staten, i offentliga sammanhang, har monopol på i Sverige. Jo att man ska klara ut den enkla frågan först, sedan får man delta i lotteriet. Troligtvis gör kanalerna stora pengar på det här: minimala inspelningskostnader där någon fåne står och babblar inför en enda kameraman i en billig studio och massor av pengar in från uttråkade arbetslösa som vill hitta på något att göra.
Ett tips: om du vill vinna pengar, köp en trisslott i stället, där är också chansen liten men möjligheten till stora pengar finns i alla fall. Uslare tv får man i alla fall leta efter. Ring-A-ling sänds 12.15 i Kanal 5 varje vardag och Pussel sänds 09.30 i TV4 varje vardag
Ett program jag tyckte hyggligt mycket om var c/o Segemyhr, 20.30, på torsdagar i TV4. Med en ny, ”absurdare”, humor har Erik Haag och Gustav Boman skrivit manus och den erfarne regissören Kjell Sundvall regisserat. Det kanske låter som kvalitet men enligt mig är den lika småtråkig som Haag/Bomans småflopp Heja Björn! Den lite oskyldiga kvaliteten är borta och ersatt med mer direkta sexskämt som fungerar dåligt i omgivningen.
Strålande var förra veckans dokumentär på SVT om den kortvariga kuppen mot president Chávez i Venezuela. Ett irländsk film team fanns på plats och filmade den laglga regeringens sista timmar vid makten, generalerna och arbetsgivarnas maktövertagande för att slutligen vara på plats när Chávez triumfartat återkommer. Jag fick känslan av att ha fått se kuppen i Chile 1973 inifrån, dock med den väsentliga skillnaden att utgången denna gång till slut blev lycklig. Fantastisk närvaro och klok analys präglade dokumentären. Ibland får man hopp om livet via ett tv-program.
