Påtryckningar från kvinnorrörelsen har haft avgörande betydelse för att göra de politiska institutionerna mer jämställda. Detta enligt en ny rapport från Nordiskt institut för kunskap om kön.
Gabriella Granditsky Svenson är ordförande i Unga S-kvinnor Rebella och kommunpolitiskt aktiv i Stockholm. Hon tvivlar inte på att det stämmer.
– Samtidigt får man inte tro att man vunnit några strider för alltid.
Hon funderar lite över frågan om vilken jämställdhetstaktik som egentligen är bäst, att ha ett särskilt kvinnoförbund, som Socialdemokraterna, eller att satsa på att driva jämställdhetsfrågor enbart inom partiet, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
– Det är klart det kan vara motsägelsefullt att ha ett kvinnoförbund när vi egentligen vill att kön inte ska spela någon roll. Samtidigt kan vi uppnå väldigt mycket genom att arbeta tillsammans med frågor vi tycker är viktiga.
Förlöjligande
Förutom att lyfta upp jämställdhetspolitiska frågor på dagordningen arbetar Rebella för att stärka den interna jämställdheten. Framför allt tycker Gabriella det är viktigt att se över organisation och strukturer. Det kan vara enkla saker som gör stor skillnad. Som att underlätta för nyare medlemmar genom att varje kallelse tydligt förklarar vad som händer på mötet och vilka regler som gäller, eller att driva principen om streck i debatten om det varit fem talare i rad av samma kön. Men det har inte alltid varit okontroversiellt.
– Det finns ibland en tendens till förlöjligande. När vi tar upp de här frågorna kan det hända att någon viftar bort det och säger ”ska vi diskutera politiska eller organisatoriska frågor här?”.
Men är det en härskarteknik som används specifikt av män mot kvinnor, eller har det mer att göra med vilka som är vana respektive ovana vid mötesformalia?
– Jag har aldrig hört en kvinna använda sig av just det exemplet. Jag tror att kvinnor generellt tycker de här frågorna är viktiga. Hade vi aldrig diskuterat det organisatoriska hade vi nog inte ens haft rösträtt idag.
”Varannan herrarnas”
Även om kvinnorörelsen inom de politiska partierna har nått segrar genom att driva krav som varannan damernas på valsedlar, finns det mycket kvar att göra. Framför allt för att underlätta för exempelvis unga kvinnor att vara politiskt aktiva. Gabriella tycker att politiken på många sätt inte är gjord för att man ska kunna vara aktiv samtidigt som man arbetar och har småbarn.
– Det kan vara så enkelt som att ha effektiva och välplanerade möten som inte behöver vara tre timmar långa.
Gabriella Granditsky Svenson påpekar att det både inom socialdemokratin och i vänstern i stort ofta saknas en djupare kunskap om feminism och jämställdhet.
– Man måste ha stenkoll på relationen mellan arbete och kapital, men det är ingen som ifrågasätter en om man inte har koll på feministisk teori.
Könsfördelningen totalt sett var jämn i förslaget men kvinnorna var i majoritet på de ordinarie platserna.
– Då säger en man ”nu frångår ni principen varannan herrarnas”. Den inställningen visar ju att man helt missat den bakomliggande feministiska analysen och varför det finns en princip om varannan damernas!
Jämställt i regeringar – men sämre i kommuner
Bevakningen av jämställdhetsfrågorna och trycket från kvinnorörelsen har varit avgörande för kvinnors representation inom politiken i de nordiska länderna de senaste 15 åren. Detta enligt en rapport från Nordiskt institut för kunskap om kön, NIKK, som presenterades nyligen.
– De nationella parlamentens kvinnorepresentation har ökat sedan mitten av 1990-talet i alla länder utom i Norge som stannat på samma nivå, säger Kirsti Niskanen, forskningsledare vid institutet. I Danmark har kvinnoandelen ökat måttligt, i Finland och i Sverige något kraftigare och i Island handlar det om en betydande ökning – från 25 till 43 procent.
Finska kvinnor i majoritet
Detta har flera skäl enligt Kirsti Niskanen. Att nästan alla partier i Sverige och Norge har varvade valsedlar är troligen en starkt bidragande orsak. I Finland, som tillämpar personval, har det istället drivits kampanjer där väljarna uppmanats att rösta på en kvinna. Något som tydligen gett resultat, då Finland är det enda nordiska land med en majoritet kvinnor i regeringen.
Däremot ser det inte lika bra ut på kommunnivå. I Sverige är drygt 40 procent av alla kommunpolitiker och 30 procent av de på ledande positioner kvinnor.
I Danmark är siffran 25 procent av alla kommunpolitiker. Enligt NIKK kan det bero på att det oftast inte är lika stor medial bevakning på jämställdheten på kommunnivå.
NIKK har kartlagt både topppositioner inom politik och näringsliv.
Trots förbättringarna inom politiken har det inte skett någon större förändring inom näringslivet. Andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser varierar mellan 7 och 36 procent i de nordiska länderna.
