Rörelsen 15 augusti, 2024

Kräver solidariteten att sexuellt våld förnekas?

Kvinnliga franska judar i en manifestation mot det sexuella våldet under Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Foto: Michel Euler/AP.

Varför har Hamas sexuella våld den 7 oktober blivit så omdiskuterat? Synen på våldtäkt kan inte vara beroende av ens hållning i Israel/Palestinafrågan, utan borde erkännas och fördömas av alla parter, menar Catrin Lundström, biträdande professor i etnicitet och migration vid Linköpings universitet.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Vad hände egentligen den 7 oktober 2023? Är det alls en fråga vi borde ägna oss åt efter att den svårt klaustrofobiska Gazaremsan har bombats sönder och samman av Israel under tio månader sedan Hamas attack? Är ödet för 1 139 mördade barn, ungdomar och familjer i Israel och 253 gisslantagna, varav uppskattningsvis 124 fortfarande vid liv i Hamas fångenskap, ens relevant i ljuset av uppemot 40 000 döda och mer än dubbelt så många sårade och skadade palestinier i ett land i ruiner?

En del av svaret hittas i argumentet att Israel fortsätter att använda Hamas våldsamma sexuella övergrepp som en form av propagandakrig för att legitimera dödandet av oskyldiga civila i form av sönderbrända kroppar i det provisoriska tältlägret i Rafah, dit människor uppmanats fly undan kriget, allt brutalare räder i Gaza stad, för att inte tala om eskalerande sexuella kränkningar mot tillfångatagna palestinska män och kvinnor – en verklighet som tvingar oss att älta det som inträffade den 7 oktober om och om igen.

En annan förklaring är att Hamas sexuella våld under anfallet fortsätter vara en knutpunkt där meningsmotståndare i kriget strålar samman.

Det är den sistnämnda delen som förbryllar mig. 

Till en början framstod inte våldtäkterna som ett ämne för debatt, utan snarare som en fruktansvärd omständighet. Men det stod snart klart att olika falanger skulle gå åt olika håll i just denna fråga. 

Sexuellt våld som antikolonial kamp

Den fransk-israeliska sociologen Eva Illouz anade tidigt oråd, och vädjade till vänstern redan den 17 oktober i tidningen Dagens ETC, om att inte släta över ”massmord på oskyldiga civila i deras hem, urskillningslöst våld mot kvinnor, äldre och barn, och masskidnappningar av israeliska medborgare”.

Men mot slutet av månaden gick nordamerikanska feminister, queer- och transforskare ut i ett samlat upprop, ”Feminists for a free Palestine. Stop the genocide. End the occupation”, mot vad de förstod som ett pågående folkmord. Där slog de fast att ”koloniserade folk har rätt att välja sina medel för motstånd”. De närmare 150 undertecknarna, bland dem Angela Davis, Yasmin Gunaratnam och Chandra Talpade Mohanty, ansåg att Israel cyniskt använde vittnesmålen om sexuellt våld för att berättiga det orättfärdiga kriget, men att de själva tog avstånd från den typen av ”pinkwashing” och ”kooptering av HBTQ-rättigheter”. 

Och här gick möjligen chansen till en global feministisk israelisk-palestinsk kvinnoallians om intet.

Kritiken då, liksom nu, kan summeras i att de återkommande rapporteringarna om Hamas anfall faller in i en islamofobisk berättelse om muslimska män, samt att årtionden av förödmjukelse, fördrivning, förtryck och ockupation inte kan fortlöpa utan motstånd. Dessa sakförhållanden fick humanekologen Andreas Malm att omedelbart rubricera gärningarna som ”antikolonial kamp” i tidningen Parabol. 

Prioriteringen av offerkategorier delades inte av judiska kvinnor, som den 17 november tröttnade på omvärldens nedtoning av attackens sexuella karaktär och demonstrerade under parollen #MeTooUnlessUrAJew, med udden riktad mot FN:s senfärdighet i att fördöma inslaget av sexuellt våld. FN:s kvinnokommitté hade en särskild skyldighet att fördöma Hamas gärningar, ansåg de, och påminde om att FN slagit fast att systematiskt genusbaserat våld utgör ett folkrättsbrott.

Alltmedan över sjuttio kvinnoorganisationer i Gaza och annorstädes skrev ett gemensamt upprop i nättidningen Parabol i början av december (nr 4, 2023), där de å sin sida påpekade att ”inga trovärdiga bevis eller rapporter från oberoende internationella utredningsorgan” hade presenterats. Ändå, anmärkte de, användes dessa ”ogrundade anklagelser” – inte minst ”mot israeliska kvinnor som hålls som gisslan i Gazaremsan” – ”utan källkritik eller försiktighet” för att ”rättfärdiga folkmordet” i Gaza. 

Den 5 december redogjorde brittiska BBC för de videor av nakna och blodiga kvinnor som Hamas själva filmade dagen för attacken, liksom för de många fotografier av kroppar från platserna som tydde på att ett flertal kvinnor (och män) hade våldtagits.

Och till sist, den 7 december 2023, fördömde även vicepresident Kamala Harris de sexuella övergreppen på X.

Striden om sanningen

Den första samlade artikeln om Hamas sexuella våld presenterades i tidningen The New York Times reportage ”’Screams without words’: How Hamas Weaponized Sexual Violence on Oct. 7”, av Jeffrey Gettleman, Anat Schwartz och Adam Sella den 28 december 2023. Tidningen beskrev videon av ”kvinnan i svart klänning” med sönderrivna kläder, särade ben med exponerat underliv, som blev viral under morgontimmarna den 8 oktober. 

Journalisterna hade ägnat två månader åt att undersöka stödbevisning i form av videor, fotografier, GPS data från mobiltelefoner, därtill genomfört intervjuer med fler än 150 personer, bland dem vittnen, medicinsk personal, soldater och våldtäktsrådgivare, och slog fast ”att dessa attacker mot kvinnor inte var isolerade händelser, utan en del av ett bredare mönster om genusbaserat våld den 7 oktober”. Men det stora hindret för bevisföringen och vittnesmålen var att de flesta kvinnor som utsattes inte längre var vid liv.

Trovärdigheten i artikeln betvivlades av The Intercept och ett par detaljer i The Times text fick senare dras tillbaka. 

Strax efter New York Times redogörelse publicerade Al Jazeera en artikel baserad på Hamas 16-sidiga promemoria ”Our Narrative”, om händelserna den 7 oktober. Enligt underlaget var Hamas plan ”att attackera israeliska militäranläggningar och tillfångata soldater”, vilka skulle kunna användas för att sätta press på de israeliska myndigheterna att släppa de tusentals palestinier som hålls i israeliska fängelser. Gruppen vidmakthåller att det är ”ett religiöst och moraliskt åtagande” för de stridande i Hamas väpnade gren, Qassambrigaderna, att undvika att skada civila, och förkunnar att om det fanns ”något fall av riktat våld mot civila så skedde det av misstag och under konfrontationen med ockupationsstyrkorna”. I utlåtandet medgav de dock att det ”kanske skedde några felgrepp” under attacken ”på grund av den snabba kollapsen av det israeliska säkerhets- och militärsystemet och det kaos som orsakades i områdena nära Gaza”.

Splittringen inom den judiska vänstern

Under en paneldebatt i Paris den 3 mars väckte den judiska filosofen Judith Butler stor uppmärksamhet när hon kallade Hamas attack den 7 oktober som ett uttryck för väpnat motstånd ”med en taktik som vi kan vara för eller emot”. Butler, som tidigare inkluderat Hamas i den progressiva, globala vänstern, klargjorde att hon som person förvisso kände avsky inför taktiken. 

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Eva Illouz konstaterade krasst, under den skarpa titeln ”The global left needs to renounce Judith Butler” i tidningen Haaretz den 21 mars, att Butlers kommentarer i Paris minsann inte kom efter ett kortsiktigt tvivel, dagen efter den 7 oktober, utan efter publiceringen av flera djuplodande reportage och inlagor. Illouz sammanfattar uppgivet att ”mot bakgrund av det extrema sexuella våld som israeliska kvinnor utsattes för av Hamasmedlemmar, mot bakgrund av rapporter och undersökningar av New York Times, advokater, läkare, icke-statliga organisationer, journalister och civila, som alla har vittnat om extremt sexuellt våld (inklusive könsstympning, blodiga nakna kvinnokroppar, vaginor med infogade spikar, bröst som skurits av med kniv och kvinnor som bundits med rep och sedan skjutits i ansiktet), inför de världsomspännande bilderna av en ung kvinna som dödats och paraderats på en gata i Gaza till folkmassans sång, vad säger Judith Butler till oss? Att de vill ha bevis.” 

Men Butler var och är långt ifrån ensam i sin position som judisk kritiker av Israel i allmänhet och kriget i synnerhet. Uppemot 1 000 ”antisionistiska judiska feminister” i USA har till dags dato undertecknat uppropet ”Open letter to the Israeli and U.S. Governments and others weaponizing the issue of rape” från den 28 februari, 2024. Brevet tar sin utgångspunkt i judars särskilda ”ansvar att uttala oss till stöd för palestiniernas rättigheter och mot det pågående folkmordet”, men värjer sig också mot ”försöken att misskreditera anhängare av kvinnors rättigheter som uttalar sig mot våldtäkt”. En liknande balansakt framlades av författaren Masha Gessen i en essä i The New Yorker häromdagen (20/7-24).

FN:s rapport om konfliktrelaterat sexuellt våld

FN:s första skrivelse om förloppet den 7 oktober kom den 4 mars 2024, dagen efter Butlers uttalande. Pramila Patten, särskild representant för sexuellt våld i konflikter, konstaterade där att det fanns ”tydlig och övertygande information” för att gruppvåldtäkter, samt sexuell tortyr och övergrepp på bundna och avrättande kvinnor med sönderskurna genitalier, skett i åtminstone tre kibbutzer, längs gränsen mot Gaza dagen för anfallet.

Resultaten i Pattens protokoll återgavs senare i FN:s generalsekreterare António Guterres’ redogörelse för konfliktrelaterat sexuellt våld i världen under 2023 (tillsammans med anklagelser om sexualbrott utförda av israeliska IDF). I sammanfattningen citeras Pattens slutsatser om att ”det finns rimliga skäl att tro att konfliktrelaterat sexuellt våld förekom under attackerna den 7 oktober på flera platser i närheten av Gaza, inklusive våldtäkt och gruppvåldtäkt, på minst tre platser”, det vill säga musikfestivalen Nova och dess omgivningar, väg 232 och kibbutz Re’im. 

Vidare står att läsa att på ”musikfestivalen Nova och dess omgivningar finns det rimliga skäl att tro att flera incidenter av sexuellt våld ägde rum där offren utsattes för våldtäkt och/eller gruppvåldtäkt och sedan dödades”. Ytterligare vittnesmål kom ”från personer som bevittnat minst två fall av våldtäkt på kvinnokroppar”. 

På väg 232 kom ”trovärdig information baserad på vittnesmål om en incident där två kvinnor våldtogs av beväpnade element”. I ”kibbutz Re’im verifierade uppdragsteamet ytterligare en våldtäkt på en kvinna utanför ett bombskydd” och på ”de olika platserna för attackerna den 7 oktober fann uppdragsteamet flera helt eller delvis nakna kroppar från midjan och nedåt – mestadels kvinnor – med händerna bundna och skjutna flera gånger, ofta i huvudet”. I fallet med väg 232 hittades, enligt utsagan, ett liknande mönster, som också inkluderade kropparna av några män. ”Även om detta är indicier kan mönstret av avklädning och fasthållande av offer tyda på vissa former av sexuellt våld”, fastställer FN i sitt memorandum.

Beträffande gisslan som förts till Gaza slår redovisningen fast att uppdragsteamet ”fick tydlig och övertygande information om att sexuellt våld, inklusive våldtäkt, sexualiserad tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling, förekommit mot vissa kvinnor och barn under deras tid i fångenskap” och att det finns ”rimliga skäl att tro att detta våld kan pågå”.

Två vitt spridda uppgifter om det sexualiserade våldet var enligt FN feltolkningar av otränade observatörer. I ett fall sade en första insatsperson att en gravid kvinnas barn hade skurits ut ur hennes livmoder. Det visade sig att kvinnan inte var gravid, utan hade fått inälvorna utskurna. 

Resultaten ifrågasätts

Misstron mot beläggen för främst systematiken i det sexuella våldet tycks, trots dessa belägg, vara tämligen spridd inom vissa delar av den svenska vänstern. I tidningen Parabol intervjuas den svensk-uruguayanske Ernesto Katzenstein av den internationella redaktören Francisco Contreras. Katzenstein uppges ha arbetat med bistånd i Guinea-Bissau samt tågtillverkning – och tituleras i tidningen Proletären den 14 mars 2024 som ”ingenjören och lekmannaforskaren inom humaniora”. Katzenstein har, med den kompetensen, författat en bok med den hyfsat självsäkra titeln ”7 oktober – Hamas mot Israel: Myterna, propagandan, sanningen”, och går, i sällskap med Contreras, ”igenom vad som egentligen hände den 7 oktober” (nr 4/2024). 

Katzenstein insinuerar att det i själva verket kan ha varit Israel som stod för morden på civila – och framställs som en trovärdig källa i Magasin Konkret, Kommunistiska Arbetarföreningen och Proletären (samtliga av manliga skribenter) som alla pekar på boken som en bra källa för att få reda på vad vi faktiskt vet om den 7 oktober. Katzensteins tillförlitlighet är delvis baserat på hans judiska ursprung (som han delar med cirka 15 miljoner andra) och hans egen släktforskning. ”Det finns två saker som alltid används i propagandasyfte i krig. Det är kvinnor och bebisar”, förklarar Katzenstein, och tillägger att han är beredd att sätta sin ”hand i elden på att våldtäkter inte begicks den 7 oktober” (och med den insatsen torde det vara av ganska stor vikt att försvara sin ståndpunkt). 

Lisa Bjurvald, journalist på Vestmanlands Läns Tidning, förhöll sig däremot skeptisk till underlaget för Katzensteins bok, och beskrev argumentationen som inlindad ”i en storm av svårkontrollerade och detaljerade ’fakta’” som liknar de som ”gärna hänger upp sig på sådant som ”omöjliga” produktionsförutsättningar för gasen i koncentrationslägren” eller dylika avledningar. 

Våldtäkt inte en fråga om sympatier i kriget

Tvivlen som omgärdar Hamas våldtäkter fick den nordamerikanska liberala feministen Sheryl Sandberg att kasta sig in i debatten med filmen ”Screams Before Silence” – med tydlig hänvisning till The New York Times artikel. I den i alla hänseenden partiska filmen från april i år träffar Sandberg ögonvittnen från Novafestivalen och går igenom utsagor från överlevande, soldater och medicinsk personal, och studerar foton av skändade kvinnokroppar. 

Sandberg förtydligar sin ståndpunkt och sitt syfte med filmen i en intervju med Jake Tapper i CNN och understryker att inställningen till våldtäkt inte kan vara beroende av ens hållning i kriget.

På den punkten är jag enig med Sandberg. Och en sak står klart: om tanken med att konfrontera och ifrågasätta journalister, vittnesmål och bevisunderlag var att undvika att dessa berättelser skulle användas i ett propagandakrig, kan man med fog säga att resultatet blivit det motsatta. Uppfattningen om Hamas sexuella övergrepp har snarare förvandlats till sprängstoff, vilket förklarar en viss beröringsskräck. 

Och frågan är varför. För vilken betydelse har det för kritiker av Israels förödande krigsföring om det fanns systematiska inslag av sexuellt våld under Hamas attack den 7 oktober? Gör det Israels eventuella krigsbrott ogjorda? Vore det omöjligt att härbärgera Hamas sexuella tortyr och samtidigt bekänna sig som pro-palestinsk? Eller är sympatin med Palestinasaken beroende av Hamas oskuld på den här punkten? 

Den logiken riskerar att splittra i synnerhet kvinnor, som, likt Sandberg, antingen riktar blicken mot de sexuella övergreppen på israeliska kvinnor – och därmed förefaller direkt pro-israelisk i vårt polemiska tillstånd. Eller, jämte de självutnämnda manliga revolutionärerna inom vänstern, visar sitt stöd för Palestina genom att spela ned – eller faktiskt förneka – den komponenten. Den politiserade uppställningen visar, i mitt tycke, hur själva grunden för solidaritetsbanden formulerats utifrån ytterst betänkliga premisser. Under vilka genusperspektivet är fortsatt avlägset.

Kultur 21 juni, 2025

Ät bandmask och bli ditt sanna jag

Jakten på skönhet är kantad med blod och knäckta ben i nya versionen av ”Askungen”. Foto: Lava films.

I den norska vuxenversionen av Askungen står den fula styvsysterns förtvivlade jakt efter skönhet i centrum. Olga Ruin upptäcker hur estetisk kirurgi flyttat in från sagans brutalitet till vardaglig egenvård.

En ung, söt kvinna begråter sin döda far. Hennes blonda hår ligger utslaget över den ruttnande kroppen där vita likmaskar kravlar runt. En stinkande påminnelse om begravningen som ännu inte blivit av. I sina händer håller hon de vackra ljusblå trasorna från klänningen som hennes styvsyster har rivit sönder. Men genom tårarna uppenbarar sig hennes döda mor som berättar för Askungen att hon visst ska få gå på prinsens bal, varpå de små maskarna börjar spinna ihop klänningstyget på nytt.

Helvete, hur ska det nu gå för den fula styvsystern? När den norska debutregissören Emilie Blichfeldt vrider blicken från Askungens till styvsysterns perspektiv blir det omöjligt, i alla fall för mig, att inte våndas när den väna underdogen ska pimpas med klänning och pumpavagn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 juni, 2025

Svensk ironisk poesi mår bra

Ester Berg är poet och pluggar till lärare. Foto: Leonard Stenberg.

”Åt pyttipanna i soffan. Naked Attraction på femman”. "Schlager om sommaren" av Ester Berg är en stabil debut om ett brustet hjärta som vägrar gå i kbt.

Det kan knappast vara en slump att en av Ester Bergs få namngivna karaktärer, vännen till det dumpade och deprimerade diktjaget, heter Kristina.

Kristina Lugn (1948–2020) kombinerade humor och mörker med en släng av barnslighet. Jag kom att tänka på henne under fjolårets poesidebatt om ironi, då Dante Löfmarck (GP 3/3 2024) anklagade den samtida poesin för poserande ironi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 20 juni, 2025

Vänstern är bäst på traditioner – glad midsommar!

Artikelns författare firar midsommar. Foto: Privat.

Hur firar du midsommar?

Jag ska träffa några vänner med familjer, dansa som grodor, dricka snaps, och om jag spelar korten rätt: skjuta med värdparets välspända långbåge. Jag lär också lägga upp en selfie framför en svensk flagga på Instagram – alltid retar det någon.

Kring midsommar diskuteras ofta hur inbjudande svenska traditioner är. Jag tillhör dem som tycker att vänstern inte ska tävla i gnäll på nationaldagen, utan snarare se det fina i traditioner – och visa att vi på vissa sätt är bättre på dem.

När jag jobbade med litteratur och musik på ett studieförbund i Uppsala arrangerade vi många poesiläsningar, inte sällan med läsningar av svenska klassiker som Stig Dagerman. Publiken var alltid smockfull av invandrare. Det gäller till och med den enda öppna nationalisten jag stötte på i sammanhanget, den ideologiskt ombytliga poeten Mohamed Omar, som ett tag hette Eddie Råbock (och som nu heter något helt annat, men ska få vara anonym). I övrigt var de flesta som intresserade sig för levande svensk kultur vänster.

I förrgår publicerade vi en himmelskt läst artikel av Joel Halldorf, som handlade om frikyrkornas ansvar efter Gaza. Vissa församlingar tror nämligen starkt på kristen sionism, det vill säga tanken att den moderna staten Israel är uppfyllandet av profetian om Jesu andra återkomst.

Om du inte har läst hans kunniga uppgörelse med denna tanke – gör det!

Gensvaret har varit enormt, och det är inte konstigt. Kristdemokraterna må framställas som den svenska frikyrklighetens politiska arm, inte minst från oss till vänster, men det är inte helt rättvist. Som inte minst Joel Halldorf har beskrivit finns i den svenska frikyrkligheten även en lång tradition av samröre med arbetarrörelsen.

Det har jag själv märkt av i Ångermanland och Västerbotten, där jag har rötter på mammas sida. Överallt finns små missionsförsamlingar som driver mysiga loppisar och kaféer som samlar in pengar till Gaza, allt i det tysta. Och flitiga läsare av mina veckobrev känner till min kärlek till den amerikanska frikyrkopastorn Martin Luther King – som kombinerade gåshudsframkallande frälsningstal och ihärdigt folkrörelsearbete med ett försonande budskap om att inte låta överklassen lura svarta och vita arbetare att de har olika intressen.

Kanske har vissa därför börjat förstå att vänstersidan faktiskt värnar mycket av det som traditionalister håller högt. I SCB:s stora vallokalsundersökning fanns det bara ett parti som tappade väljare till Vänsterpartiet – nämligen 0,2 procentenheter från Kristdemokraterna. Min kollega Jacob föreslår att vi kallar dem ”Nooshi-kristna”.

Det är inte så konstigt. Det är vänstersidan som ser till att det finns kulturskolor och studieförbund som håller klassikerna vid liv, och museer där svenska konstskatter kan hänga. Och medan jämställda äktenskap håller längre, är det välfärden som hållit uppe barnafödandet i Norden på en högre nivå än andra OECD-länder. Det är fullt möjligt att stå upp för allt detta, och samtidigt värna sexuella minoriteters och andras rätt att leva hur man vill – inklusive att skriva ”kuken” på flaggan om man så önskar.

Så i morgon firar jag glatt med jordgubbar och svenska flaggor. För jag vet att jag älskar det här landet mer än varje enskild nationalist.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 juni, 2025

Flocken sluter upp för furry-flyktingen Allan

Foto: Liz Fällman.

När 41-årige homosexuelle Allan blev satt i Migrationsverkets förvar, hotad av utvisning till ett allt mer homofobt Ryssland i krig, spetsades många par kattöron. Ett dussin bekanta från furry-subkulturen tog sig ända till Flen för att visa sin solidaritet genom stängslet.

”OwO!”

Allans kan inte skicka emojis med sin lånemobil i förvaret, och reagerar därför på beskedet om att han ska få besök med en klassisk furry-smiley i text.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 20 juni, 2025

Regeringen väljer lyxrenoveringar framför mediciner

Reformen av högkostnadsskyddet kan göra det svårare för fattiga att få tag på viktiga mediciner, menar debattören. Foto: Jessica Gow/TT.

Den första juli höjs taket för högkostnadsskyddet med 900 kronor. Ett beslut som drabbar fattiga hårdast, medan de rikaste belönas med sänkt skatt. Regeringen måste ställas till svars för sina prioriteringar.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Ingen kan blunda för att många svenskar har det tufft ekonomiskt. Lågkonjunkturen och arbetslösheten gör det svårare för allt fler att få livet att gå ihop. Siffror från Rädda barnen visar att de ekonomiska svårigheterna för folk med låga inkomster har ökat markant bara det senaste året. I dag är det tre av tio ensamstående föräldrar med låga inkomster som anger att de har svårt att äta sig mätta. Och hälften av samma grupp uppger att de inte haft råd med näringsrik mat, säsongsriktiga kläder och fritidsaktiviteter för barnen.

Detta är den verklighet som allt fler hushåll i Sverige lever med. Hundratusentals lever i barnfattigdom, i ett av världens rikaste länder. Ändå blundar regeringen. Från och med 1 juli blir även läkemedlen dyrare. Då träder höjningen av egenavgiften inom högkostnadsskyddet i kraft, och gränsen höjs med från 2 900 till 3 800 kronor.

Vi i Gröna Studenter tycker att regeringen gör fel när de tar från de sjuka och ger till de rika i form av skattesänkningar.

Vi i Gröna Studenter tycker att regeringens prioritering är absurd. Att höja priset på läkemedel kommer att slå mot dem som har det tuffast. Och det som gör regeringens agerande ännu värre är att de samtidigt öser pengar över de rika.

Regeringens nya skatteregler sänker skatten för riskkapitalister, en grupp som utan tvekan har råd att bidra till statskassan, med så mycket som 600 miljoner kronor under det första året. För den som tjänar 62 500 kronor i månaden sänks skatten med 836 kronor, fem gånger mer än för dem som tjänar 25 000 kronor.

Det är beklämmande att regeringen prioriterar skattesänkningar för de rikaste framför priset på mediciner. De med svagast ekonomi kan nu behöva tvingas välja mellan mediciner och mat.

Läs mer

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) motiverar höjningen av egenavgiften med att det ska säkra läkemedelssystemets framtida finansiering. Vi delar hennes oro för hur det ska finansieras när det saknas värdefulla satsningar i statsbudgeten. Sveriges Kommuner och Regioner larmar om att alla 21 regioner brottas med underskott och är i behov av större satsningar än vad regeringen presenterar i sin budget. Staten måste ta ett större ansvar för sjukvården i detta tuffa ekonomiska läge och sluta låta låginkomsttagare ta smällen för regeringens politik.

Att höja priset på läkemedel riskerar dessutom att leda till fler sjukskrivningar vilket blir ännu dyrare på sikt. Kostnaden för sjukskrivningar i Sverige ligger på över 92 miljarder kronor, och beror i hälften av fallen på psykisk ohälsa. Vi har inte råd att svika dem som behöver dessa läkemedel och är i riskzonen för att bli sjukskrivna.

Vi i Gröna Studenter tycker att regeringen gör fel när de tar från de sjuka och ger till de rika i form av skattesänkningar. En välfinansierad välfärd är en investering i framtiden och helt nödvändigt för ett friskare och rikare samhälle.

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 19 juni, 2025

Underskatta inte svenska folkets engagemang, Björn Söder

Björn Söder talar i riksdagen i september 2022. Foto: Anders Wiklund/TT

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Så gör Tidöregeringen det igen. Direktstyr statliga myndigheter i sin ”heliga” kamp mot folkrörelserna. Det som arbetarrörelsen har byggt upp måste raseras och det ska gå fort, helst så mycket förstörelse som möjligt på mandatperiodens fyra år.

I kommunikationen från regeringen vill man få det att framstå som att inga ändringar är gjorda, ”allt rullar på som vanligt”. Business as usual. Men Sveriges andra största parti, de som egentligen styr landet, är ärligare. 

SDs Björn Söder slår återigen fast att ”Sida ska läggas ner” (DN 15/6). Han är missnöjd med hur partiets egna biståndsorganisation Hepatica behandlats sedan de bildades. Han är missnöjd med Sidas tjänstemän och han är även missnöjd med andra statliga tjänstemän. ”Många tjänstemän i Sverige bör bytas ut”. 

Men Benjamin Dousas statssekreterare Diana Janse är toppen tycker Söder. Hon gör ju precis som SD vill, lyfter luren till generaldirektör Granit och får jobbet gjort. Statssekreteraren ordnar så att Olof Palmes Internationella Center (OPC), på en dag och som enda organisation, stoppas att ta del av SIDAs medel. Hon fixar också så att UNWRA, trots SIDAs egna rekommendationer att fullfölja utbetalningen av biståndet, blir utan stöd. Och hon svingar trollspöet så att Hepatica äntligen belönas efter allt hårt slit för att hjälpa specifikt kristna och pensionärer. 

Inget fel med de målgrupperna, men bistånd handlar om humanitär hjälp för mänskligheten där den behövs, oavsett vilken religion eller kulturell grupp man tillhör. Bedömningen måste vila på grundläggande mänskliga värden.

Kulturhus, replokaler och konsertlokaler släcks ned på löpande band och Sverige blir tystare, tråkigare och dummare. 

Det regeringen gör med biståndspolitiken är att med ”kirurgisk precision”, för att låna en formulering från Palmecentrets generalsekreterare Oscar Ernerot, följa Trumps och Orbáns politiska massakrer av demokratin hack i häl.

Beslutet om att stoppa stödet till OPC:s verksamhet inom civilsamhället internationellt får oerhörda konsekvenser. Det kommer att hämma demokratiutvecklingen i länder med ett redan svagt demokratikapital. Det handlar om civilsamhällsorganisationer i länder som Belarus, Georgien, Palestina, Moldavien, Namibia och Filippinerna som inte längre kommer att erhålla stöd genom OPC. 

Strategin att attackera folkrörelserna och civilsamhället i stort började dock tidigare.

Mandatperioden inleddes med ett praktnummer av regeringen. Med Tidöavtalet i handen på väg från den inledande slottsbataljen rattade de bilen rakt mot det första budgetbeslutet att påbörja nedmonteringen av folkbildningen. En tredjedel av studieförbundens totala verksamheten – 500 miljoner kronor – skär regeringen bort under perioden 2024-2026.

Två studieförbund – Kulturens Bildningsverksamhet och Ibn Rushd – har redan fått stänga ned och de åtta som är kvar kämpar för sin överlevnad. Kulturhus, replokaler och konsertlokaler släcks ned på löpande band och Sverige blir tystare, tråkigare och dummare. 

Kulturministern pratar ofta starkt och vältaligt om bildning, om att ge alla möjligheter att kunna navigera i det kulturella landskapet. Den som har en annan kulturell bakgrund än etnisk svensk ska få kompasshjälp genom den kulturkanon som herr Trägårdh kommer att presentera senare i år. 

Man kan tycka vad man vill om en kanons vara eller icke-vara, men om bildning är något viktigt och som ska stödjas, då är det helt oförståeligt varför studieförbundens verksamheter ska krympa till den grad att en medborgare måste åka många, många mil för att komma till närmsta studieförbundsavdelning.

I veckan presenterade Parisa Liljestrand utredningen om breddad finansiering till kulturen. Vid presskonferensen slog kulturministern återigen fast att viljan att öka den privata finansieringen absolut inte har någonting att göra med att det offentliga stödet ska sänkas. Det ska verkligen hållas på samma jämna nivå , säger hon. 

Dilemmat är att den offentliga finansieringen redan är fullständigt urholkad av Baumols effekt, det vill säga när kostnaderna för löner, lokaler, varor och tjänster ökar markant under längre tid, medan intäkterna står stilla. I vissa fall handlar det om rena sänkningar av det statliga stödet.

Sådant slår extra hårt inom kulturområdet.  

Regeringen är inte lika tydlig som SDs Björn Söder när det kommer till deras politik inom folkbildning och kultur. Men strategin är tydlig. Även inom dessa områden ska paradigmskiftet genomföras.

En sak har dock Tidögänget kraftigt underskattat när det gäller den samlade strategin för att rasera folkrörelsernas arbete inom bistånd, civilsamhälle och kultur och det är hur befolkningen reagerar. 

Läs mer

När effekterna av de politiska besluten kommer nära och lokalsamhället drabbas av nedstängda mötesplatser och verksamheter som funnits i 100 år, då blir motreaktionen kraftig.

Den kraften som då sätts i rörelse är civilsamhällets raison d’être och den kraften är stark.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 19 juni, 2025

Sju sätt att nå unga innan det är för sent

Statsminister Ulf Kristersson (M) besöker elever från årskurs sex på grundskolan Vittra Forsgläntan i Kungsbacka som infört mobilförbud, den 14 april 2025. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Politikerna har tappat de ungas förtroende. Så här kan de vinna det tillbaka.

Intervjun med mig i SvD, ”Du pekas ut som dum, obildad och ond”, hamnade på tidningens förstasida. Med armen djupt nere i torktumlaren pratade jag öppet om varför så många unga män känner sig svikna av politiken.

Men faktum är att det inte bara handlar om män. Problemet är större än så. Bara en av fyra unga tycker att samhällets framtid ser ljus ut. Majoriteten har tappat tron på politiska lösningar och inte ens hälften instämmer helt i att demokrati är det bästa systemet.

Politiken håller på att tappa en hel generation av unga och det är ett enormt demokratiskt problem. För oavsett vem som vinner valet så lär det, om inget ändras, bli för att de är ”de minst dåliga”. Inte för att unga på riktigt tror på dem.

Så här är sju sätt politiken kan vinna tillbaka ungas förtroende:

1. Ge oss visioner att tro på

”Vi har Black mirror, men var är vår White mirror?” undrade en vän nyligen. Vi unga är nämligen trötta på att dränkas i dystopier. Vi törstar efter politiker som vågar drömma stort och måla upp ett Sverige värt att tro på.

2. Sluta läxa upp, börja lyssna

När jag intervjuade Sara från Karlshamn, en ung före detta missbrukare, sade hon: ”Politikerna måste ut och prata med folket. Försöka att faktiskt lyssna.”

Orden hade lika gärna kunnat komma från någon av mina barndomsvänner. När unga känner att framtiden är hopplös förtjänar de mer än ett ”ja, men du är dum som röstar på SD”. För i stället en dialog i ögonhöjd och visa genuin nyfikenhet inför vår verklighet.

3. Visa att ungas känslor är politik

För de av mina klasskamrater som slutade tro på politiken började det oftast med en känsla. Ilska över att inte ha ett jobb, att bussen inte kommer
i tid, eller över folkmordet i Palestina. Men allt det är ju politik! Avfärda inte känslorna, utan erkänn dem och hjälp unga att använda dem för förändring.

4. Fixa skolan

När jag började i högstadiet på Parkskolan i Osby slogs vår klass ihop med två andra. Då räckte varken datorer eller skolböcker till, så vi fick dela. Sjukskrivna lärare ersattes med vikarier utan utbildning. Skolkuratorn var bara där någon dag i veckan. När skolan fungerar så dåligt är det inte konstigt att många tappar många tron på politiken innan de ens fyllt arton.

5. Stå på ungas sida, inte elitens

”Det är så sjukt att du håller på med politik”, sade en barndomsvän. Jag stämde inte in på hans bild av politiker – en liten grupp verklighetsfrånvända kläggmänniskor som skor sig på folket. Det hjälper nog inte att Sverige rankas rekordlågt i korruptionsindex, svenska ministrar sysslar med suspekt aktiehandel, och svängdörrarna snurrar fritt mellan lobbyism och politik.

6. Var ärlig med svårigheter

I SvD-intervjun säger jag att politiker måste kunna ge enkla analyser och svar. Men de måste också vara sanna. Unga ser igenom ordbajs och tomma löften, så visa respekt genom att vara öppen med politikens begränsningar och tala klarspråk om målkonflikter.

7. Var där unga är

Förmodligen inte på Facebook, i dagstidningarna, eller ens i ditt hörn av Instagram. Gör ett konto på Tiktok, Youtube eller Discord. Och förstå plattformen du verkar på. För att vara trovärdig och tränga igenom algoritmerna måste du börja med att förstå ungas språk, kultur och trender – och interagera med dina följare. (Behöver du hjälp får du gärna skicka ett meddelande på Tiktok.)

Bonus: Kom ihåg att de flesta inte bor i Stockholm

Nio av tio unga bor någon annanstans, och de som bor i landsbygdskommuner känner sig bortglömda av samhället. Om man vill vinna tillbaka ungas förtroende är sådana kommuner en bra plats att börja på.

Skibidi.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 juni, 2025

Lobbyisten Simona Mohamsson blir ny ledare för Liberalerna

Simona Mohamsson, Liberalernas nuvarande partisekreterare, efterträder Johan Pehrsson som partiets nya partiledare. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Småföretagare, pr-lobbyist, SD-kritiker. Nu ska Sveriges minsta riksdagsparti ledas av Sveriges yngsta partiledare, som brinner för demokrati – men tar frågor om Palestina i andra forum. ”Verkligen glädjande”, skriver hennes tidigare chef på pr-byrån Narva.

Simona Mohamsson, 30, ska bli ledare för Liberalerna. Det föreslår partiets valberedning under torsdagsmorgonen. Hennes uppgift blir att samla och mobilisera partiet, enligt valberedningens ordförande Lars Persson Skandevall.

– Skojarna från vår skattefinansierade välfärd ska helt bort, och det måste hela borgerligheten ställa sig bakom, säger hon på presskonferensen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 19 juni, 2025

Städa inte bort rasismen från våldsdåden

Människor samlas för att sörja offren för skolskjutningen i Graz, den 12 juni 2025. Foto: Darko Bandic/AP/TT.

Flera av de senaste årens skolattacker i Sverige och Europa har haft kopplingar till högerextrema nätmiljöer. Ändå framställs gärningsmännen ofta som ensamma, sjuka och ideologiskt vilsna. Politikerna måste sluta blunda för ideologins betydelse – och för den roll de själva spelar.

Den 12 juni föll domen mot 15-åringen som knivmördade en 31-årig man i Norrköping. På grund av sin låga ålder dömdes han till fyra års sluten ungdomsvård.

Men i rapporteringen har en avgörande aspekt hamnat i skymundan: mördarens politiska ideologi. Som Flamman kunde visa lyssnade han på nynazistiska rockband och poddar omedelbart efter dådet, samt sökte på låttexter med rader som ”häng dem högt, skär av deras halsar”.

Två dagar före domen inträffade Österrikes värsta massmord i modern tid. En 21-årig man mördade tio elever på en skola i Graz, och tog sedan sitt liv. Flamman kunde som första tidning i världen visa att han följde nazistiska konton i sociala medier.

Kanske var även det alltså ett ideologiskt dåd. Samtidigt hade han själv gått i skolan utan att få slutbetyg. Var det en hämnd mot ett dysfunktionellt skolsystem? Eller ett uttryck för psykisk ohälsa, då polisen beskriver honom som en ”introvert” med skjutspel som sin ”stora passion”.

Allt detta kan stämma samtidigt.

Som Centrum för våldsbejakande extremism (CVE) skriver i sin årsbok för 2024/2025: ”alla komponenter spelar roll – och […] de samverkar. […] Därför bör man undvika binära frågor: ’Är det ideologi eller psykisk ohälsa?’, ’Är drivkraften mobbning eller extremism?’. Svaret är nästan alltid både-och, inte antingen-eller.”

Men i debatten framställs det ofta som att förklaringarna utesluter varandra. Man utgår från att det ska finnas ett enda, tydligt motiv. Om bilden är rörigare tyder det på varje dåds unika karaktär, och ett trasigt psyke som vi aldrig kommer att begripa.

Den österrikiska mördarens bakgrund liknar massmördaren på Campus Risbergska i Örebro. Han återvände till sin Komvuxskola för att mörda elever, nästan uteslutande med utländsk bakgrund. Men då han aktivt rensat bort sina digitala spår, har polisen inte hittat något motiv. Högern menar nu att vi därmed vet att dådet inte var ideologiskt motiverat – vilket är något helt annat.

Vi måste snarare tala öppet om de våldsamma nätmiljöer som förgiftar de unga männen.

Vad anonyma troll ropar om i Hanif Balis kommentarsfält på X kan man alltid ignorera. Direkt oansvarigt blir det dock när statsåklagare Elisabeth Anderson och kriminologiprofessor Susanne Strand tvärsäkert avfärdar ”rykten om främlingsfientliga motiv” (Nerikes Allehanda, 13/6). När en vit man skjuter människor med utländsk bakgrund på en invandrardominerad skola, så får det en skrämseleffekt, oavsett om han hade ett sådant motiv eller inte.

Vad avslöjar de med sin iver att städa bort ideologin?

I borgerlighetens fall en obekväm insikt. Man styr med ett nazistgrundat parti, som i förra valet hade 214 kandidater med kopplingar till högerextremism. Sverigedemokraternas ständiga hets mot muslimer kan mycket väl sporra våldsamma individer, som vill ge sina dåd politisk laddning.

Med tanke på hur många massmördare som finns i rasistiska nätmiljöer är det förstås besvärande att man inom Tidöavtalets ramar har kommit överens om att aldrig kritisera Sverigedemokraternas rasism.

Dessa miljöer stärks nämligen om politiker uttrycker sig allt råare om svenska medborgare. För som CVE skriver i sin årsbok: ”När gränsen för vad som är normalt att uttrycka flyttas fram kan det leda till att våldsbejakande extremister anser sig ha stöd, inte bara för sin uppfattning utan även för att begå brott.”

Och oavsett hur varje enskild skjutare motiverar sig, så är det tydligt att den högerextrema miljön ofta finns med i den större bilden. Det märks tydligt i våldsamma nätrörelser som 764 och No Lives Matter, som ständigt beskrivs som ”nihilistiska” trots att de – som Mathias Wåg har visat i Flamman (nr 42/2024) – har kopplingar till både satanism och nazism.

Det här må vara ensamma killar som fallit illa, och det behövs en rad insatser inom psykisk ohälsa och arbetslöshet, samt kanske även striktare vapenlagar och ett samtal om hur vi bryter ensamheten i sociala medier.

Läs mer

Men vi får inte glömma den ideologiska komponenten. Och den behöver inte vara så direkt som att man ”tror” på det. Det är snarare ett återkommande element i en bredare nätmiljö av kvinnohat, nihilism, rasism och martyrfantasier. Från sådana digitala miljöer kommer många av de gärningspersoner som ligger bakom en stor mängd våldsdåd på svenska skolor det senaste årtiondet – i Trollhättan 2015, Eslöv 2021 och Kristianstad 2022.

Möjligen finns en rädsla för att hjälpa mördarna genom att skriva in dem i denna mörka kanon, och på så sätt även uppmärksamma deras dåd mer. Men nihilistiska massmord kommer alltid att väcka uppmärksamhet. Vi måste snarare tala öppet om de våldsamma nätmiljöer som förgiftar de unga männen – och de politiker som pekar ut delar av befolkningen som främlingar och förrädare, vars liv är mindre värda.

Därifrån är det inte långt till tanken att om vi bara blir av med de här människorna, så mår vi bättre sedan.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 18 juni, 2025

Paulina Sokolow: Det är Fokus lupinfascism som är invasiv

I en krönika i tidningen Fokus jämför människor med ohyra. Rensningsretoriken är direkt farlig, skriver Paulina Sokolow i ett svar. Foto: Lise Åserud/NTB/TT.

Jag förstår att det är kittlande för högerkrönikören Anna Nachman att jämföra människor med lupiner, som ska slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”. Men det är de som förpestar klimatet.

”All mångfald berikar inte – invasiva arter hotar de egna” lyder rubriken på Anna Nachmans senaste krönika i Fokus. Jag förstår så klart att syftet: att sådana som jag ska bli upprörda. Så låt mig göra er nöjda.

Även om alla över fjorton år förstår rubrikens budskap, och anar mellan raderna vilken sorts mångfald som inte berikar, får den som tar sig in bakom betalväggen först en lektion i frejdig naturrutan-ton om hur brandgula nyckelpigor tagit sig in i svensk natur och orsakat bitna barnarmar och utträngning av den gulliga röda som vi känner till. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)