Helen John var en av de modiga brittiska kvinnor som startade den legendariska kampanjen för kärnvapennedrustning på GreenhamCommon. Idag är hon 70 år gammal och den första kvinna att åtalas för brott mot Storbritanniens senaste terrorlag.
Den 15 februari 2001 upplevde Storbritannien den största fredsdemonstrationen någonsin i historien. Då gick två miljoner britter ut på Londons gator i ett försök att stoppa Bush och Blairs planerade anfall mot Irak.Vi vet alla att det inte lyckades men det folkliga motståndet mot krigspolitiken fick slutligen till resultat att Tony Blair tvingades avgå i juni i år. Han ersattes av George Brown, en inte fullt så öppen beundrare av president Bush. Det brittiska motståndet mot landets krigspolitik har pågått sedan efterkrigstiden då landet utvecklades till att bli en nära allierad till USA och en plattform för USA:s instängning och kontroll av Sovjetunionen. Runt om i landet har USA basanläggningar för avlyssning, för kärnvapen och för ubåtar som fyller en central uppgift i det s.k. missilförsvaret.USA:s militära närvaro är så kompakt att den bok som journalisten Duncan Campbell, skrev i ämnet fick titeln Det osänkbara hangarfartyget (Unsinkable AircraftCarrier: American Military Power in Britain,1984).
Det motstånd mot USA:s kärnvapenpolitik, som fått historiska dimensioner och som inspirerat mig och andra kvinnor världen över, startade med kvinnornas fredsläger vid GreenhamCommon – en USA bas utanför London. I slutet av 70-talet fattade USA ett beslut om att placera ut hundratals kärnladdade kryssningsrobotar på olika baser runt om i Europa – robotar som kunde nå Moskva på mycket kort tid. Motståndet blev starkt i hela Europa men mest okonventionellt, envist och långvarigt blev det i Greenham Common. Kvinnorna befann sig vid basen från 1981 till 1993. Då stängdes basen.
Jag hade hört talas om Helen John, som var centralfigur vid GreenhamCommon, under många år och lärde känna personligen när jag träffade henne på ett kvinnomöte i Amsterdam 1999. Helen John berättade då att GreenhamCommonkvinnorna nu slagit upp ett fredsläger i Menwith Hill, en plats inte långt från Leeds i England. Det var chockartat att höra henne berätta om basen och även lite pinsamt för jag hade aldrig hört talas om vare sig MenwithHill eller att det fanns ett motstånd. Helen John och jag har träffats många gånger sedan dess eftersom jag deltagit i protesterna vid basen ett flertal gånger. I juni bjöd hon mig att besöka henne i Kieghley i hennes lilla radhus.
Helen mötte mig vid flygplatsen Leeds-Bradford i sin lilla, något skruttiga bil. Hon tog mig genast upp till basen – bara för att titta. Och mycket riktigt-det står RAF-Menwith Hill, på en stor skylt.
De stora, tysta jättebollarna, 33 till antalet ligger där osannolika i grönskan och med betande får på ängarna runt om. Radardiskarna är omslutna av vitt material, för att man inte ska se åt vilket håll diskarna är vända. De ser ut som jättestora golfbollar och är USA:s öron och ögon in mot Europa, Ryssland, Mellanöstern och nordafrika Det är svindlande vackert och samtidigt ohyggligt, med tanke på vad basen har för uppgifter. Personalen fick till exempel diplom av USA för sina utmärkta instaser vid bombningarna av Irak.
Vakterna, brittiska, hälsar artigt på Helen. Hon är en känd person.Womenwith Hill Peace Camp- kvinnofredslägret-har tvingats upplösas men kvinnorna får demonstrera vid basen från morgonen till sex på kvällen. De tillåts inte att övernatta i närheten.Vi åker den branta, slingrande vägen tillbaka och välkomnas vid dörren av Charlie, en liten, ålderstigen tik, av för mig okänd ras.
Under de dagar jag är här promenerar vi mycket.Vi pratar om våra liv, vi pratar om hur vi ska orka fortsätta göra motstånd, hur trötta vi håller på att vara, men att det inte finns något val annat än att fortsätta. Efter en av våra promenader sitter vi vid köksbordet och dricker te och jag ber henne att berätta.
Hur kom det sig att du blev aktivist? frågar jag.
– Jag och min man hade flyttat från London till Wales med våra barn för vi ville bo i ett hälsosamt område. Jag förstod efter ett tag att det nog inte var så hälsosamt i alla fall för de skulle börja gräva ner atomsopor i området. Jag blev fruktansvärt upprörd över det som jag uppfattade som ett övergrepp. Jag ville göra något åt det och gick med i Labourpartiet för att kunna påverka.Samtidigt blev jag aktiv i en grupp mot kärnkraft och kärnvapen. Jag är ju barnmorska och inser ju hur radioaktiviteten påverkar.
Varför gick du till Greenham Common?
– Vi hade hört att USA skulle placera ut kryssningsrobotar på en bas utanför London. Vi förstod ju efter hand att detta var USA:s förstaslagsvapen och att det skulle bli ohyggligt farligt för oss alla i detta land. Sovjet skulle naturligtvis försöka slå mot anfallsbaserna. USA hade cyniskt räknat med detta.Vi bildade en grupp som vi kallade Women for Life on Earth. Vi var ett trettiotal kvinnor som beslöt sig för att gå till fots till basen. Det var 1981.Vi vandrade genom de små byarna med våra banderoller.Vi gick i tio dagar. Massmedia här struntade i oss. Om det var någon tidning som ställde en fråga så var det frågor som: Varför lämnar ni hemmet? Varför tar ni inte hand om era barn?
– Vi kom så småningom fram till basen och fyra av oss bestämde sig för att kedja fast sig vid stängslet. Vi ville göra som suffragetterna. Men ingenting hände. Vi blev inte arresterade. Ingen visste ju vad vi hade gjort. Hade det inte varit för media i DDR, som gick ut med vår aktion hade väl ingenting kommit ut till allmänheten. På så sätt blev andra nyhetsorgan här i England informerade.
Polisen kom och försvarsministern kom också och uppmanade oss att lämna basen. Han sa att om vi stannade över natten skulle vi riskera att bli våldtagna.Tänk, denna jättestora bas med alla sina soldater och all annan personal skulle alltså inte kunna skydda några få kvinnor! Polisen lämnade basen och därefter kom chefskommendanten för basen – en amerikan – ut till oss och ställde sig framför oss. Hela hans varelse utstrålade avsky mot oss. Han tittade ilsket på oss och yttrade: ”Vad mig anbelangar kan ni sitta där så länge ni vill.” Vilken underbar idé, tänkte jag. Vi resonerade om saken och bestämde oss för att stanna. Jag hade ju absolut ingen politisk erfarenhet. Men jag insåg med full kraft att att vår regering inte kunde eller hade för avsikt att försvara oss. Vi gick därför till USAs ambassad för att söka asyl. När vi närmade oss USA:s ambassad kom den brittiska polisen fram till oss och frågade om vi var fredskvinnorna. Nej, svarade vi. Vi gick in och sa till tjänstemannen att vi var rädda för att vårt land inte skulle kunna beskydda oss och begärde asyl. Polisen kom fram och sa surt: Ni sa ju att ni inte var fredskvinnorna. Nej, vi är nedrustningskvinnorna,svarade vi. Polisen sa åt oss att lämna ambassaden och vänta utanför. ”Ni är verkligen oprofessionella”, sa en av kvinnorna, som var läkare.”Tänk, om någon av er kommer till mig och vill bli undersökt och jag svarar att ni kan vänta utanför på gatan!” Vi insåg nu att de var väldigt rädda för oss.Vi blev starkare.
Varför är det enbart kvinnor vid basen?
– I början var det både män och kvinnor vid basen.Men efter ungefär ett år bad vi männen lämna basen. Vi tyckte att vi kunde tala för oss själva inför auktoriteterna.Och kvinnorna inklusive jag själv utvecklades enormt politiskt under kort tid. Vi påverkade massor med kvinnor. GreenhamCommon blev ett begrepp. Männen blev mycket upprörda när vi beslöt oss för att vara en kvinnoaktionsgrupp.Men jag är övertygad om att kvinnor måste ha ett eget utrymme där vi kan argumentera för med vilka medel vi vill bli försvarade.Det hade jag kommit fram till efter hand för det tyckte jag inte från början.
Varför Menwith Hill?
– 1993 flyttade jag från London till Otley, en liten stad inte långt från Menwith Hill. GreenhamCommonbasen var nu stängd men vi ville fortsätta på något sätt.
Brittiska försvarsdepartementet forsatte att envisas med att påstå att USAs baser här i landet, 35 stycken, är ett brittiskt åtagande för avskräckning. Alla vet ju att det är USA:s baser som används i USA:s krig och anfall av andra länder. I ett försök att lura den brittiska allmänheten skyltas baserna RAF-Royal Air Force. Och man ser bara brittiska poliser utanför – trots att Menwith Hill är ett helt litet amerikanskt samhälle med skolor och all annan service för familjer som bor där.
I början var jag inte alls kunnig om vad denna bas faktiskt är – en del i ett globalt band av stål runt hela jordklotet, att USA via dessa baser spionerar och kontrollerar allt och alla, 24 timmar om dygnet.Dessa baser är viktiga verktyg i USA:s krigföring. I början protesterade jag vid basen på grund av att jag insåg att denna bas genom att utföra industrispionage,var skyldig till att flera av våra företag gick omkull till förmån för USA-baserade militära och kommersiella företag.
– Jag började se en likhet med situationen under andra världskriget-då satt koncentrationslägerfångarna bakom stängslen. Idag sitter vi, hela mänskligheten, utanför gallren, USA:s stängsel, utan att riktigt förstå vad som hänt. Det är vad jag får bekräftat när jag läser Vision 2020 där USA:s Space Command beskriver hur de ska dominera rymden för att ta kontroll över planeten jorden. I denna plan är Menwith Hill en av grundbultarna. Detta liknar den strategi som Storbritannien hade för att ha full kontroll över det brittiska imperiet, nämligen kontroll och dominans över alla oceaner och hav.
De stora vita bollarna på basen fungerar som en enorm dammsugare som suger in signalerna från de satelliter som cirkulerar runt vår planet. Allt av intresse skickas sedan via fiberoptiska kablar till Cornwall och transporteras vidare till Fort Meade i Maryland, inte långt från Pentagon. På samma sätt som de radaranläggningar som USA planerar att placera ut i Tjeckien och Polen är radaranläggningarna i Menwith Hill ett led i USA:s förstaslagsförmåga med kärnvapen.
Du ska ställas inför rätta i oktober-varför?
– Ja, jag ska ställas inför rätta för grov brottslig handling- Serious Organised Crime Police Act- SOCPA- en antiterroristlag som trädde i kraft 1 april detta år. Jag beslöt mig för att testa denna lag och gick in på basen. Om man passerar en viss linje vid basen kan du dömas efter denna lag till tio års fängelse och polisen har t.o.m rätt att skjuta dig. Denna lag gäller tretton baser, tio av dem är USA baser och tre av dem är NATO:s kommando- och kontrollanläggningar. Lagen ska alltså skydda USA:s olagliga krigföring, som utgår från vårt land. Denna lag säjs ska förhindra att de som protesterar vid basen ska skjutas av misstag. Men varför skulle terrorister vilja attackera en av dessa baser om det inte var för att de utgör ett militärt hot mot deras länder? Sanningen är att dessa baser är till för USA:s intressen och för rymdkriget.
– Dåliga lagar ska alltid brytas. Våra mänskliga fri-och rättigheter kan bara skyddas om vanliga medborgare vägrar att sanktionera regeringars medbrottslighet i USA:s kriminella handlingar. Vi har alla möjligheter att utplåna världens fattigdom och utplåna svälten. Men världens ledare – det är mest män – väljer att vända ryggen mot dem som lider. Dessutom produceras kärnavfall, ja, hela kedjan av kärnmateriel från uranbrytning till kärnkraft och kärnvapen, som skadar den mänskliga genpoolen. Kvinnorna måste ta makten från dessa män.Vi har fått nog.
