– Jag tror att det är kvinnorna som är nyckeln till framgång för vänstern i Afrika.
Phoebe Nyawalo från Kenya är i Stockholm tillsammans med Madiha Khair från Sudan och Michelle Ouedraogo från Burkina Faso för att diskutera ett möjligt nätverk mellan politiskt aktiva vänsterkvinnor i Afrika.
Afrikaner brukar bli upprörda över att vi i Europa generaliserar Afrika som om det bara vore ett enda land och inte en hel kontinent. Madiha kommer från det övervägande arabiska Norra Sudan, Phoebe från det övervägande kristna Kenya och Michelle från det muslimska Burkina Faso. De blir nästan överraskade över att så mycket är likt. Nästan i munnen på varandra lyfter de fram det de ser som viktigast.
– Kvinnor måste delta mycket mer i det politiska livet, aktivera sig.
Det finns en mängd hinder som gör att de inte gör det, fattigdom, brist på utbildning och naturligtvis männens attityder. Michelle Ouedraogo berättar att det gjorts två försök att bilda ett kvinnoparti i Burkina Faso. Bägge försöken förlöjligades av männen och till slut gav de upp och gick in i ett parti som styrdes av männen.
– Jag tror egentligen inte på kvinnopartier, det kan stigmatisera. Det är bättre om de existerande partierna kraftfullt lyfter fram kvinnornas frågor. Det tänker vi göra i mitt parti.

Dålig karaktär

Kvinnorna måste utbildas och framförallt medvetandegöras. Michelle tror att media här har en viktig roll genom att lyfta fram duktiga kvinnliga politiker.
– Man har inte en dålig karaktär för att man är kvinnlig politiker, säger hon.
Ett märkligt uttalande kan det tyckas men förklaringen är enkel. Många av kvinnorna i som sitter i parlamentet är inget annat än älskarinnor till höga politiker.
Phoebe berättar om ett annat fall där en mäktig politiker drogat ner en ung tjej och sedan våldfört sig på henne. Han vann sedan målet i domstolen, att vara politiker i Kenya är liktydigt med att vara både inflytelserik och förmögen. Det finns ett otal liknande fall där politiker klarat sig utan straff.
Både Burkina Faso och Kenya har bestämt att parlamentet skall ha 30 procent kvinnor, i praktiken är procentandelen bara 10 procent. I Sudan har man faktiskt nått upp till 25 procent, men där finns ett annat problem, landet är närmast att betrakta som en diktatur.
– Alla som sitter i parlamentet tillhör presidentens parti och de kvinnorna har inte så mycket att säga till om.

Priserna stiger hela tiden

I Sudan är situationen för kvinnor faktiskt ännu lite mer komplicerad, beroende på diktaturen och alla väpnade konflikter som hemsöker landet. Priserna på mat och hyra stiger hela tiden. Södra Sudan har stängt av tillförseln av oljan som går genom pipelines genom norra Sudan, landet är isolerat och allt fattigare. I samband med delningen av Sudan har också regimen försökt genomdriva att sharialagarna följs ännu mer strikt, men man möter motstånd från civilsamhället.
– De som främst drabbas är yngre kvinnor som säljer mat och drycker på gatan, de misshandlas ofta av polisen.

Månggifte problem

Möjligheten till försörjning är grundläggande för kvinnorna på kontinenten. Månggifte förekommer och är naturligtvis ett problem, men ingen av kvinnorna ser lika allvarligt på det som vi kanske gör från Väst. I Senegal försökte man stifta en lag som skulle förbjuda månggifte, men det var många kvinnor som var emot.
– De var rädda för att många kvinnor skulle bli utan man, småler Michelle.
I många av dessa familjer är det mycket konflikter mellan kvinnorna, men Phoebe berättar att det också förekommer att kvinnorna går ihop, tar makten och håller mannen i ett järngrepp.
– Skulle kvinnorna få möjlighet till försörjning skulle månggiftet försvinna automatiskt, menar hon. Fast i väst har ni ju ert eget system, titta bara på Bill Clinton, skrattar hon.
Jordägande är en nyckelfråga. Phoebe berättar om ett fall i hennes hemby där en kvinnas svåger tog över marken sedan hennes man dött. Sedan Kenya antagit en ny konstitution är detta olagligt. Det blev extra känsligt eftersom ministern för jordfrågor just kom från samma by. Ännu mer pinsamt var att ministern var en av grundarna för hennes vänsterparti men nu hade han bytt sida. Phoebe var med och ordnade ett möte i byn om detta, men då stormade ett gäng unga killar in i lokalen och avbröt mötet.
– De sa i lokalradion att jag blivit misshandlad, fast det klarade de inte av, säger hon med en blinkning.

Våld vanligt

Våld i familjen är mycket vanligt, men kvinnorna lyfter fram en annan aspekt av våldet. Alla militärkupper och våldsutbrotten i samband med valen håller också kvinnorna borta från politiken.
Hiv är ett brinnande problem, ungefär 30 procent av kvinnorna är drabbade, fler än männen. Phoebe har en väninna som var utomlands en längre tid. Hon accepterade att mannen varit otrogen, men krävde att han skulle testa sig.
– Han vägrade, då skilde hon sig, det kunde hon eftersom hon hade en egen inkomst från universitet där hon arbetade.
Tillgång till hälsovård ses i alla länderna som en kvinnofråga, liksom rent vatten och mat. Det är i grund och botten rättvisefrågor som är naturliga för socialistiska partier att driva. Det är här som alla tre kvinnorna ser en potential för vänstern.
Då måste de vända sig till gräsrotskvinnorna, de som är 90 procent av befolkningen. Det är där möjligheterna finns. Elitkvinnorna har en helt annan utgångspunkt, de lever liv som är helt avskilda från andra kvinnors verklighet. För dem är det karriär och konsumtion som står i centrum. Feminismen har en klar klasskaraktär i Afrika.