Vem finns det kvar att tro på i en värld som har gjort upp med allt? Det nyliberala subjektet har under 40 år bara handlat rationellt i förhållande till sitt eget varumärke. Alla gemensamma värderingar är omöjliga, all solidaritet ouppnåelig, all andlighet som bortblåst – världen är avförtrollad och solitär. I Syndernas förlåtelse söker Nanna Olasdotter Hallberg efter vad som händer när det gemensamma slits itu. Här står Storkyrkan i Gamla stan som skådeplats för andlighetens, manlighetens och det delades gemensamma kris.
Nanna Olasdotter Hallberg är journalist, dramatiker och kanske mest känd som radioröst i P3. Först bekant blev hon 2018 med samtidssatiren Punani_99. En radioteater om Södra Latin-eleven ”Nanna”, och om Stockholms kulturbarns postpolitiska nihilism. Provocerande och hyllad. Sedan dess är Nanna Olasdotter Hallberg en bekant stämma från såväl Morgonpasset som P3 Klubben, och under våren har dessutom hennes tolkning av Shakespeares drama Stormen gått i Sveriges Radio. Nu debuterar hon till råga på allt som romanförfattare med en historia som vill så mycket att den ibland svämmar över, men som hela tiden letar efter sätt att hålla samman.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Här följer vi Laura, som i muskort kjol sköter vaktmästeriet i sedlighetens kyrkliga högborg. Men trots att hon varken är kristen eller döpt är hon här långt ifrån ensam om att vackla i tron. Det sakrala kyrkorummet döljer nätt och jämnt de kriser och kufar som vandrar mellan pelarna. Här pimplar prästen upp nattvardsvinet i sakristian, här kolar kvinnor under fallande kors, och det som en gång varit en trygg punkt för så många, har i takt med samhället blivit skådeplats för otrohet, övergrepp och moraliskt förfall. Men det finns de som tänker sätta stopp för detta.
Som ett yrväder en junimorgon kommer nämligen inte bara Laura till sin första dag på jobbet, utan också Malena Rossing – den nya domprosten. Malena tycker att det talas för mycket om Gud och alldeles för lite om naturen. Hon vill förnya Svenska kyrkans image, genom sitt eget starka varumärke. Den försupne prästen Peter är, å andra sidan, svag och strikt. Gud, askes och synd är vad han predikar mellan turerna till torken. Men i skymundan förbereder Malena för ett heligt myteri. Tillsammans med Laura söker hon i Storkyrkans källare efter häxor och subliminala budskap.
Det händer mycket i Syndernas förlåtelse. Det här hade kunnat vara 20 olika recensioner. För även om romanen på många vis är lika teologisk som skruvad tar Laura också vid där Punani_99 slutar: i Stockholms innerstad bland knark och konstnärliga drömmar. Detta är också en ytlig och våldsam värld, där några får sona för andras misstag. Samtidigt är det en gripande historia om medberoende, och som en netflixserie i stil med Störst av allt, om dekadenta vanor bland det allra rikaste av klägg. Men trots att Olasdotter Hallberg oftast pendlar hyfsat skickligt mellan fars och tragedi går det ibland lite för snabbt i svängarna. Bokens mer esoteriska spår – de om häxor och underjordiska sällskap – blir ibland väldigt svåra att omfamna när de måste samsas med knarkfester i skärgården, övergrepp och essäer om Kristian Tyrann. Det blir väldigt mycket längtan, på ganska liten yta. Och ingen, allra minst läsaren, får rum att andas ut.
Men, en bok som vill för mycket är också ett debutantsyndrom. Svängarna är trots allt en del av bokens dualistiska ethos, och hennes språkkänsla lyckas lotsa läsaren habilt igenom alla kurvor. Hon skapar alltid en mänsklig botten i det farsartade, en mild ironi i det allra tyngsta. Och trots att boken är fylld av schabloner så gestaltar Olasdotter Hallberg de nedslagna och nedslående – i synnerhet sin huvudperson – på ett sätt som kräver empati. På det bästa viset ställer Syndernas förlåtelse tusen frågor, erbjuder kanske bara tio svar, och det håller mig kvar i läsningen.
För jag kan inte sluta tänka på vad som är en synd, och om det går att bli förlåten. Både Gud och välfärdssamhället har gått i graven. Nu kan du själv välja fritt mellan kyrkan, skogen, knarket eller Jung – moralens grunder är alltid flytande. I Olasdotter Hallbergs värld är det inte bara synden som är bortblåst, utan till och med skulden har blivit förhandlingsbar. Kanske, landar åtminstone Laura i, måste förlåtelsen till sist gå hand i hand med hämnd?
