Vid det här laget är forskningen entydig. Vill man stoppa tillströmningen av unga till kriminella miljöer krävs fler insatser än de rent polisiära. Det anser även Polisen, och forskningen pekar på hur relativt enkla insatser gör stor skillnad: barn som klarar skolan med godkända betyg löper betydligt mindre risk för att glida iväg. Avklarad skolgång och tidiga sociala insatser ger skydd och framtidsmöjligheter. Välfärds­statens dämpande och utjämnande effekter behövs.

Det tror dock inte Göteborgsmoderaterna på. Deras kriminalpolitik utgör ett skolboksexempel på dålig politik som gör sig själv fullständigt maktlös och bäddar för ett monumentalt misslyckande. Detta trots att deras hjärtefråga är att ”återta Göteborg” från kriminella gäng. De önskar främst ”fler poliser, strängare lagar och skärpta straff”, medan det nödvändiga förebyggande arbetet knappt nämns i deras förslag.

Samtidigt befinner sig Göteborgs borgerliga minoritetskoalition, med Moderaterna i spetsen, på ett korståg mot svenska välfärdsinstitutioner. Under kommande budgetår ska förskolor och skolor spara 250 miljoner. Trots vikten av att klara skolan, trots att elever som får stödundervisning halverats de senaste 30 åren, trots att skolor redan larmat om hur den senaste nedskärningsvågen drabbat både elever och personal och trots det höga tonfallet om hur man vill komma till rätta med kriminaliteten i Göteborg, ska en kvarts miljard sparas in på den viktigaste samhällsinstitutionen för socialisering och utbildning av barn. Det är obegripligt.

Förebyggande arbete sker i skolans vardag – i klassrummet och utanför, med vuxna som fångar upp vad som händer på raster såväl som i undervisningen. För det behövs pedagoger som räcker till för eleverna och en organisation som förmår stödja dem i uppdraget.

Vilka konsekvenserna blir av en besparing på 250 miljoner kan redan anas i stadens egen rapport om nedskärningarna 2018: antalet anmälningar om hot, skador, våld, tillbud, mobbning och stress ökade markant samtidigt som möjligheterna att följa upp, stävja och förebygga bantades bort. Bland annat började barnens konflikter under rasterna följa med in i klassrummet och påverka undervisningstiden. Moderaternas svar? Ännu fler besparingar, samt sänkt straffrättsålder och oanmälda polisbesök med narkotika­hund.
Men det slutar inte där.

Förra veckan meddelade Västra Götalandsregionen att man säger upp avtalet med Stads­missionens missbruksmottagning, som tvingas lägga ned. Johan Fält (M), ordförande i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämnd menar att detta är bra för patienterna, som i stället kommer att erbjudas bättre vård på Sahlgrenska sjukhuset. Problemet är att Sahlgrenska saknar resurser för att kunna ta emot dem. ”Jag blir så förbannad” skriver en person med god insyn i Sahlgrenskas missbruksvård. ”DET FINNS INGA PLATSER. Det finns inte personal. Beroendevården har i detta nu fått veta att 16–17 miljoner ska sparas. Dagvården ska stänga, Beroendemottagningen för kvinnor ska stänga.”

En snabbkoll hos regionen visar även att vården för opioidberoende har varit överbelastad sedan 2017. Verksamheten har intagningsstopp året ut – att ta emot fler patienter skulle innebära att man inte längre kan bedriva en god och säker vård.

Moderaterna tycks helt sakna visioner om ett samhälle som håller ihop för alla. I stället för de en politik som står i direkt motsättning till den grandiosa retoriken om att stoppa kriminaliteten. De driver dessutom en politik som drabbar värnlösa grupper och skapar en grogrund för framtida rekrytering. När Ulf Kristersson står på partistämman och pratar om att ”rättsstaten är hotad” av kriminella gäng som bedriver ”inhemsk terror” menar han inte för en sekund att man ska ta gängkriminaliteten på allvar genom att hindra unga människor från att dras in i nedbrytande och brutaliserande miljöer fyllda av våld, konflikter och själv­medicinering.

Ska vi komma till rätta med sociala problem behöver hela samhället medverka, från förskola, skola, vård och socialtjänst till arbetsförmedling och arbetsgivare som kan hjälpa människor till en normal sysselsättning. Att slå igen dörren rakt i ansiktet på värnlösa människor hjälper inte någon, alldeles oavsett riskerna för att hamna i kriminalitet.