FÖR ÖVRIGT… …är Almedalsveckan över och efter att ha sprungit på seminarier och partiledartal i en vecka är det skönt att äntligen ha semester på riktigt. Allianspartierna gjorde en blek insats, konstaterade att det behövs mer konkurrens. Blekast av dem alla var Fredrik Reinfeldt. Han höll ett sarkastiskt och spydigt tal till sina kärnväljare: gammelmoderater med höga inkomster och ogin syn på sina medmänniskor. Pensionärerna borde vara glada för att de förväntas jobba mer, de sjuka tacksamma för att få den där så viktiga sparken i baken och vi andra fick känna oss utskällda för att vi någonsin tvivlat på det riktiga i den politiken.
Enligt nyhetsrapporteringen var Reinfeldts tal en flirt med pensionärerna. Han förklarade att Sveriges pensionärer bär upp det svenska samhället. Det gör de genom sitt obetalda arbete i föreningar, inom kultursektorn och med sitt stöd till småbarnsföräldrar. Han förklarade också hur han tagit reda på det: ”Det vet man när man som jag har styrketränat med 85-åringar i Huskvarna. Eller dansat finsk tango, som jag också har gjort … (konstpaus)… I BORÅS!” skanderade han.
Det är erfarenheter som dessa som statsministern lutat sig mot när jobbskatteavdraget vid årsskiftet höjdes, nästan till det dubbla, för den som jobbar efter 65. Den pensionär som fortsätter med ideellt föreningsengagemang eller obetald barnpassning får däremot ingenting. Inte heller den 85-åring som vill fortsätta styrketräna i Huskvarna eller den pensionär som vill fortsätta dansa finsk tango i Borås.
Anders Borg med sällskap stod bland de främre åhörarna under ett träd i fagra Almedalen och lyckades vid några tillfällen få igång klappsalvor. Inte en gång spred sig applåderna till de bakre leden i publiken. Där iakttogs Sveriges skällande statsminister under sammanbiten tystnad.
