I måndags inleddes rättegången mot två chefer och en HR-specialist på vårdjätten Attendo som misstänks ha brutit mot lagen om meddelarskydd.
Detta för att ha varnat vårdbiträdet Stine Christophersen för ”illojalitet” och ”osanningar” sedan hon slagit larm om brister i smittskyddet på Sabbatsbergsbyns äldreboende. Socialstyrelsen rekommenderar kohortvård, det vill säga att sjuka sorteras ut så att de inte smittar övriga, men när Stine Christophersen påtalade det ignorerades varningarna med hänvisning till personalbrist. Utåt sett sade man sig dock följa rekommendationen samtidigt som flera personer på avdelningarna dog i covid-19. Det var då Stine Christophersen berättade om bristerna för Expressen.
Hon möttes av hundratals tack från hela landet och vann i fjol SAC:s civilkuragepris. Nu ska tingsrätten avgöra om ett vårdbiträde har rätt att varna om dödliga missförhållanden eller inte.
Samma måndag avslöjade SVT att Region Stockholm tagit fram riktlinjer som inskränker anställdas rätt att prata om partipolitik under valrörelsen. Där ingår alla ”aktiviteter eller handlingar som kan påverka beteende, kunskap, inställning, förtroende och intresse”, i allt från framträdanden i media till inlägg i sociala medier. De som styr Stockholm tycker alltså att de som sitter inne på mest kunskap om tillståndet i välfärden inte ska få yttra sig om den.
Detta verkar det dessvärre råda politisk konsensus om. Riktlinjerna undertecknades inte bara av finansregionrådet Irene Svenonius, utan även av det socialdemokratiska oppositionsrådet Aida Hadzialic.
Alla är överens: vårdpresonalen ska hålla käft.
Samtidigt som arbetare förses med munkavle har vi sett en valrörelse dominerad av gängbrottslighet, försvar och energi. Klassiska högerfrågor som i större utsträckning engagerar manliga väljare. Enligt statsvetarprofessor Sören Holmberg kan detta skeva fokus rentav ha avgjort valet. ”Om vi hypotetiskt hade tänkt oss att det hade handlat om sjukvården och klimatet istället, ja då hade Magdalena Andersson suttit kvar”, sade han till Göteborgs-Posten.
En kraft som hade kunnat förändra valrörelsens inriktning är just de offentligt anställda som också har bäst insyn. Se bara på hur engagerade lärare har fått upp skolfrågan på agendan. Även där görs därför försök att tysta dem.
När SVT Uppsalas reporter intervjuar rektorn för en förskola i Uppsala om vabbande ringer kommunens kommunikatör mitt i direktsändningen och ber dem att ”stoppa intervjun omedelbart”. Detta upprörde bland annat högstadieläraren Louise Plobeck, styrelseledamot på Lärarförbundet, som kallar det för ett ”stort ingrepp i meddelarfriheten”. Hon säger också att friskolesystemet gör skolorna måna om sina varumärken, och att allt fler skolor har strategier för hålla medierna borta.
Dessa försök att tysta lärarna har effekter.
Redan för tre år sedan visade en enkät från Lärarnas Riksförbund att varannan lärare undviker att lyfta problem av rädsla för repressalier. 43 procent uppger att de har straffats för att ha kritiserat sina skolor och 52 procent att de har avstått från att lyfta problem för att undvika negativa konsekvenser.
De institutioner som ska värna arbetarnas villkor tar visserligen frågan på allvar, men tyvärr inte sällan i form av att möta visselblåsandet med ytterligare mobbning.
Hösten 2019 startade en stödassistent från Skellefteå facebookgruppen ”Håll käften och lyd” för att diskutera arbetsmiljön i kommunen. Där kom det bland annat fram att den hade en ”svart lista” över personal som uppfattades som bråkig och som därför diskvalificerade sig för framtida anställningar. Efter en mediedebatt svarade kommunen med en oberoende utredning, som kom fram till att ledningen och HR-personalen var de viktigaste orsakerna till de problem som lyftes i gruppen.
Fallet tas upp i ett utmärkt avsnitt av SVT:s Uppdrag granskning som delar namn med upproret. Där träffar vi även Ola Brunnström, lokförare och skyddsombud i region Skåne. Han berättar att när facket förhandlade med brittiska transportbolaget Arriva, som tågtrafiken har upphandlats till, om nedskärningar så skrev han till personalen: ”Va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss.” Cheferna kallade då upp honom för att avsluta hans anställning mot två årslöner. Hans kollegor hotade dock med strejk och Ola Brunnström fick jobba kvar till personalens jubel.
Avsnittet tar också upp ett fall från april 2020 där arbetsmiljöinspektören Jenny Bengtsson 2020 fattade beslut om munskyddskrav på äldreboendet Serafen i Stockholm, varpå regionchefen och chefsjuristen ändrade beslutet trots protester från sakkunniga. Bengtsson valde då att slå larm till Uppdrag granskning. Dagen efter att avsnittet sändes kallade regionchef Anna Billgren till ett videomöte med ett hundratal anställda där hon ifrågasatte visselblåsandet. Med sig hade hon en konsult som skulle lära personalen om ”fiffiga tekniker” för att inte läcka till media.
Om inte ens Arbetsmiljöverket vet att värdesätta personalens rätt till yttrandefrihet, vem ska då göra det? Om inte ens ett socialdemokratiskt oppositionsråd sätter stopp för ett munkavle på vårdpersonalen, vem ska då göra det?
Tänk om det fanns ett stort arbetarparti som under en valrörelse uppmanade alla starka och kunniga välfärdsarbetare att göra sin röst hörd. Som sade att arbetarna kan förflytta berg. Som införde obligatoriska kurser i visselblåsande i för alla som jobbar för det allmänna, i stället för att ta in konsulter som lär personalen att hålla munnen stängd. Kanske bör Aida Hadzialic sitta längst fram.
