Tonläget från LO:s tunga namn var offensivt på LO-kongressen. Arbetslösheten måste bekämpas på allvar, deltidseländet skall bort och – makten över arbetsplatserna skall vara en lika viktig fråga som lönen. Men vilka blev besluten?
– Det är arbetsgivaren som styr villkoren på jobbet. Den makten släpper de inte frivilligt, utan vi måste göra den till en lika viktig fråga som lönen. Det är nu nästan 30 år sedan grundläggande regler på arbetsmarknaden senast ändrades. Det gjordes för att stärka de anställdas inflytande och trygghet. Det är därför hög tid att börja diskutera förändringar.
För den salvan stod LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist, som också ville se en attitydförändring:
– Vi ska vara noga med orden och inte fortsätta att gå på arbetsgivarens bilder. Ett sådant ord är ”medarbetare”. Ett annat är ordet ”flexibelt”. Men jag undrar hur mycket ”medarbetare” du egentligen känner dig som extraanställd grovdiskare i ett restaurangkök? Jag undrar också hur ”flexibelt” det är att inte veta om visstidsanställningen förlängs efter sommaren.
Den omvalda ordföranden Wanja Lundby-Wedins inledningsanförande ägnades åt kampen mot arbetslösheten, som hon kopplade samman med en mer expansiv ekonomisk politik.
– Vi har tagit vårt ansvar och levererat treåriga avtal på en nivå som både ger reallöneökningar, bibehållen konkurrenskraft, fortsatt låg inflation och låg ränta. Det skapar möjligheter för regeringen att föra en mer expansiv ekonomisk politik. Men det har vi inte sett så mycket av än. Nu måste regeringen agera! Visst är det bra med den budgetdisciplin som utgiftstaket ger, men genom att bestämma det för tre år i taget riskerar det att fungera som en tvångströja.
LO konstaterar att arbetslösheten bland förbunden är betydligt högre än den genomsnittliga 5,5 procent och kräver krafttag. Satsningarna för att minska arbetslösheten skall ske med förbättrade anställningsstöd, ”fler platser i arbetsmarknadsutbildning”, ett nytt kunskapslyft som riktas särskilt mot industriorter med hög arbetslöshet. Sex timmars arbetsdag anses av LO ”utom räckhåll inom överblickbar tid” – istället tycker man att fler lediga dagar är bra. Där är det dock ett problem att lagstadga eftersom ”flera förbund samtidigt har drivit kravet på och genomfört en rätt till betald ledighet i riksavtalen”.
LO nämner alltså inte en större offentlig sektor som en möjlig lösning. Istället öppnar man på flera sätt för ökad privat finansiering av välfärden. Dels genom att man ställer sig positivt till prioriteringar inom vården och nämner specifikt Östgötamodellen i positiva ordalag. Men också när det gäller socialförsäkringarna:
”LO har sedan länge slagit vakt om att vår generella välfärd ska bevaras och det ska LO fortsätta med. Men socialförsäkringarna och hela den svenska välfärdspolitiken står inför en stor utmaning med anledning av den åldrande befolkningen.
… Det kan vara nödvändigt att ta ställning till olika lösningar från fall till fall. Idag har vi exempelvis komplettering av de allmänna socialförsäkringarna genom kollektivavtalade försäkringar. Ett aktuellt exempel på alternativ finansiering av välfärden är den så kallade medfinansiering av sjukförsäkringen som har aviserats och som LO accepterar.”
Lisa Rasmussen, facklig sekreterare, vänsterpartiet, menar att det handlar om en kompromiss för att LO skall nå en överenskommelse med regeringen.
– Man skriver att LO accepterar medfinansiering är det ett tydligt tecken på att man går med på något man inte gillar. Det tråkiga är om denna kompromiss blir LO:s egna politik.
En annan av de största stridsfrågorna på kongressen gäller EU-konstitutionen. Från början anslog LO-ordföranden en positiv inställning till EU och avfärdade kritik mot överstatlighet.
– Vi behöver utveckla vårt arbete inom EU. Det är den enda demokratiska plattform som vi har för att skapa en motkraft till kapitalet, sade Lundby-Wedin.
I argumentationen mot Transportarbetareförbundets motion om folkomröstning slog man fast att det enligt LO:s mening inte fanns någonting ”i förslaget till nytt fördrag som principiellt skiljer sig från vad folkomröstningen 1994 handlade om.”
I ett tidigare remissyttrande skriver man också att man är övervägande positiva till konstitutionen och att ett nej till förslaget skulle innebära ett ja till de tidigare fördragen istället.
När det gäller de saker som Flamman tog upp i vår LO-special förra veckan blev resultatet ungefär som man kunde anta. Den motion från Transport i Skåne om att inte ge den avgående styrelsen ansvarsfrihet – med anledning av Wanja Lundby-Wedins tvetydiga uttalanden om EMU, togs aldrig upp. Men Göran Johnsson gjorde med anledning av motionen en markering från talarstolen genom att uttrycka styrelsens fulla stöd för Lundby-Wedin, som inte bara företrätt LO utan också följt alla styrelsens beslut.
