I Västeråsen, ungefär en kilometer från det planerade gruvområdet, bor Christian Häggman och Anna Norlén i ett rejält tvåvåningars trähus med vidsträckt utsikt över omgivningarna. Det är kväll när vi hälsar på. Middagen är avdukad och i stället har kaffekoppar och nybakade kanelbullar dukats fram. Sönerna Haldor och Sigsten är också med, men de är mer intresserade av bullarna och Christians mobiltelefon än av att lyssna på de vuxnas prat.

– För tio år sedan var det också mycket på gång när det gäller gruvor här. Sedan lugnade det ned sig och jag hade ingen tanke på att det skulle bli en gruva här när vi flyttade hit för tre år sedan, säger Anna.

– Vi kommer inte att kunna bo kvar här om det blir en gruva. Transporterna kommer att gå förbi vårt hus. Vi har en egen brunn som kan påverkas, säger Christian, som också oroar sig över dammspridning.

I november förra året kallade företaget till två samrådsmöten. Det gav en fingervisning om stämningarna. Det var fullsatt på mötena och de kritiska frågorna och kommentarerna haglade. Sent på eftermiddagen, mellan de båda informationsmötena, genomfördes ett fackeltåg med ungefär 300 deltagare mot gruvplanerna.

– Det verkade som att Auras representanter var omtumlande av det motstånd de mötte under mötena. Stämningen blev känslosam, berättar Christian.

– Det finns de som tycker att jobben som en gruva kan ge är viktiga, men de flesta som var på mötena var absolut motståndare till planerna, menar Anna.

Nu har en arbetsgrupp bildats för att organisera ett fortsatt motstånd mot planerna. De fyra kommunerna runt Storsjön har också uttalat sig mot att det ska öppna gruvor i de alunskiffrar där metaller i Ovikenområdet finns.

– Ett enigt kommunfullmäktige har sagt nej till gruvverksamhet i alunskiffer nära Storsjön. Vi är inte emot gruvdrift i allmänhet, utan det är brytning av alunskiffer nära sjön som vi inte vill se, säger Lena Kjellsson, C, vice ordförande i kommunstyrelsen i Bergs kommun.

– Med våra mått mätt bor det många människor i området och det är en viktig jordbruksbygd. Men det allra viktigaste skälet till att vi är emot en gruvetablering är vattenfrågan, fortsätter hon.

Att det handlar om alunskiffer är en av anledningarna till att projekten är kontroversiella. Tidigare erfarenheter av brytning av bergarten visar att risken för läckage av metaller till sjöar och vattendrag är stor i denna bergart. Exempelvis kostade det mer än en halv miljard att städa upp efter den nedlagda gruvan i västgötska Ranstad – Sveriges enda urangruva.

Tidigare erfarenheter av brytning av alunskiffer visar att risken för läckage av metaller till sjöar och vattendrag är stor i denna bergart.

Uran finns även i alunskiffern i Oviken. Sedan 2018 är uranbrytning förbjuden, men nu pekar allt på att förbudet kommer att hävas. Regeringen har tillsatt en snabbutredning där man särskilt pekar på möjligheten att utvinna uran som en biprodukt vid utvinning av andra ämnen. På sina hemsidor säger bolagen redan att förbudet troligen kommer att hävas. Aura Energy har till och med räknat in intäkter från uranutvinning i sin senaste lönsamhetskalkyl, även om beloppet än så länge är satt inom parentes.

Oron för att vatten förorenat av metaller ska läcka ut i Storsjön återkommer gång på gång i de samtal vi för under besöket i området. Företaget har i media och under samrådsmötena framhållit att miljöpåverkan av gruvan kommer att bli minimal.

Som ofta när det gäller gruvprojekt är det svårt att förutsäga tidsperspektiven eller skalan. Det område där Aura Energy söker tillstånd för en gruva utgör bara ett litet hörn av fyndigheten. Gentemot investerare talar man om att fyndigheten totalt omfattar 2,5 miljarder ton. Det är mer än all järnmalm som utvunnits i LKAB:s gruvor sedan starten 1890. District Metals, det andra bolaget som har stora undersökningstillstånd i området, uppskattar att det finns tre miljarder ton i deras fyndighet. Hur mycket som till slut är lönsamt att bryta är oklart, men det handlar om potentiellt mycket stora gruvprojekt.

På sätt och vis ligger planerna i Oviken i skärningspunkten mellan EU:s och den svenska regeringens mineralpolitik.

EU:s Critical Raw Materials Act (CRMA) har en tydlig inriktning: mer av de ämnen som är särskilt viktiga i en modern ekonomi ska utvinnas i medlemsländerna. Tanken är att minska EU:s i dag kraftiga importberoende när det gäller metaller och mineraler. Kina är i dag den dominerande leverantören för flera av dessa. Frågan har blivit särskilt brännande i takt med att den gröna omställningen ökar behovet av allt ifrån litium till sällsynta jordartsmetaller.

Det finns visserligen också åtgärder för att öka återvinningen, men ett huvudspår är att få igång fler gruvor. Målet är att minst 10 procent av utvinningen av de 34 ämnen som finns på listan över ”kritiska” ämnen ska ske inom unionen. Det kan låta som en låg siffra, men för många av ämnena är siffran i dag noll. Med på listan finns vanadin, det ämne som ska bidra med de största intäkterna från Aura Energys gruva. Ämnet används bland annat som kemisk katalysator inom stålindustrin samt för utvecklingen av gröna batterier. I dag används metallen för att göra stål starkare och mer värmetåligt, men den kan bli viktig vid lagring av förnybar energi i stor skala. 75 procent av världens vanadin bryts i Ryssland och Kina.

EU har också upprättat en delvis överlappande lista över strategiska ämnen. Gruvor för dessa ämnen kan få ett snabbspår i tillståndsprocessen. Från det att en ansökan har lämnats in ska processen fram till beslut ta maximalt 27 månader. En viktig fråga är vilken tyngd dessa projekt kommer att ha när de ställs mot EU:s regler för skydd av natur, arter och vattentillgångar. De kan komma att ses som ett ”överordnat samhällsintresse” (”overriding public interest”).

Parallellt med EU:s nya kurs har även den svenska regeringen signalerat ambitionen att det ska startas fler gruvor.

– Detta resonemang finns med i akten. Man rekommenderar att dessa projekt ska ses som ett överordnat samhällsintresse. Den typen av formuleringar finns redan i dag i den svenska miljöbalken, konstaterar Erika Ingvald, enhetschef mineralinformation och gruvnäring vid Sveriges Geologiska Undersökning.

Med på listan över strategiska ämnen finns nickel och koppar, som båda finns i låga halter i Oviken.

Parallellt med EU:s nya kurs har även den svenska regeringen, inte minst näringsminister Ebba Busch, signalerat ambitionen att det ska startas fler gruvor. Tidöpartierna har också meddelat att de vill häva förbudet mot uranbrytning. Den utredning som tillsattes för några år sedan om begränsningar när det gäller brytning av alunskiffer har inte lett till några regeländringar.

Tillsammans har dessa politiska förändringar och förväntningar på en fortsatt ökad efterfrågan på metaller ökat tempot i den svenska gruvbranschen. För tio år sedan satsade gruvbolagen ungefär 500 miljoner årligen på att leta nya fyndigheter. Under de senaste åren har kurvan pekat brant uppåt. 2022 nåddes rekordnivån 1,5 miljarder. De största beloppen satsas av de etablerade gruvbolagen, men det finns uppemot 100 prospekteringsbolag som lever på förhoppningen att hitta fyndigheter som kan bli till gruvor i framtiden.

Delvis är det nya platser som har blivit intressanta. I Dalsland och Höga kusten har det under bara några år delats ut undersökningstillstånd på stora områden.

Många företag hänvisar i sina pressmeddelanden till EU:s CRMA som ett argument för att deras projekt kan bli framgångsrika. Flera stora gruvprojekt är tänkbara kandidater för att klassas som strategiska projekt, och kan därmed hamna i snabbspåret för tillståndsansökningar. Det handlar om den planerade gruvan för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr vid Vättern, nickel-koboltfyndigheten Rönnbäcken i närheten av Tärnaby, Bolidens stora planerade koppargruva i Laver och Talga Resources planer på en rad grafitgruvor i ett område utanför Vittangi.

Med planer på en rad nya storskaliga gruvprojekt följer också skarpa konflikter kring markanvändning och miljörisker. Listan är lång på områden där lokala nätverk och föreningar har tagit strid mot planerade gruvor. I norra Sverige är de renskötande samerna särskilt utsatta. Ett känt exempel är brittiska bolaget Beowulf Minings planer på en järnmalmsgruva i Kallak väster om Jokkmokk. De omfattande malmtransporterna ska följa det smala stråk där renarna varje år ska flyttas mellan skogslandet och fjällen. De berörda samebyarna och Sametinget är motståndare till projektet. Det finns redan planer på att med ickevåldsmetoder stoppa planerna om projektet skulle närma sig start.

Vägen är lång från kartläggningen av en fyndighet till starten av en gruva. Det innebär att det i många fall kommer att handla om utdragna strider kring de nya gruvprojekten, där utgången är långt ifrån given. Det gäller även i Oviken.

– Politiskt finns en enighet hos de fyra kommunerna runt sjön om att säga nej till en gruva. Det talar för att det kommer att gå att stoppa planerna. Men samtidigt tas besluten om tillstånd för en gruva över våra huvuden. Det är också oroande med den nuvarande regeringens starkt positiva inställning till kärnkraft. Det gör att jag inte vet vad jag ska tro, säger Anna Norlén.

– När man pratar med folk här i samhället är det många som säger att de kommer att stå i vägen för maskinerna om det går så långt.