Kirsti Viljakainen, organisatorisk ledare för Vårdförbundets finska motsvarighet Tehy, som lyckades få lönelyft på 18-28 procent (för ett fyraårigt avtal) i höstas.

Hur lyckades ni med det?
– Jag kommer just från ett styrelsemöte där vi analyserade det. Vi valde att inte strejka utan att hota med massuppsägningar. Det var något som ingen kunnat ana: på bara en veckas tid skrev 12 800 på sig på uppsägningslistor.

Är det svårare att strejka inom den offentliga sektorn?
– Ja, om vi hade valt en traditionell strejk hade det tagit månader, eftersom vi av lagen tvingas arbeta under strejk. Så det var ett skäl till vår strategi med massuppsägningar.
– Inga andra förbund i den kommunala sektorn stödde oss – istället ingick de avtal med mindre höjningar. Alla tyckte det var hemskt och oförnuftigt av oss. En del var rädda för att deras medlemmar skulle gå över till oss, vilket en del också gjorde. Vi har fått 7.000 nya medlemmar det senaste åren, en hel del kommer från andra förbund.
– Men våra krav är helt rimliga. Lönen är låg för att det är ett kvinnodominerat yrke. Men det är ju viktigt att lönen är sådan att unga söker sig till jobbet.

Vad tycker ni om Vårdförbundets strejk i Sverige?
– Vi hoppas att de lyckas! Men det kommer att ta tid för dem om de skall lyckas.