Josefin Brink ger Petra Östergren kritik för att det saknas en maktanalys i hennes nya bok Porr, horor och feminister. För mig var Östergrens maktanalys kristallklar. Är det inte logiskt att vi som säljer sex vet mest av alla hur det är att sälja sex? Är Brink medveten om att vi nästan inte finns representerade i den forskning som bedrivits om prostitution, att våra åsikter om sexköpslagen och dess konsekvenser inte tagits med i rapporter från Socialstyrelsen?
Den maktanalys Brink saknar är nog den att prostitution ska ses som ett uttryck för mäns makt över kvinnor. Som sexsäljare har jag mycket svårt att se på prostitution på detta sätt. Frivillig prostitution är en kvalificerad tjänsteutövning som dessutom inte bara utförs av kvinnor. När sker servicetjänster helt på kundens villkor? Jag själv känner aldrig att jag har makt över min massör, frisör, läkare, terapeut, konsult, kurator, revisor eller vem det än är jag köper en tjänst av. Samma förhållande uppstår mellan en sexsäljare och dennes kund. Jag har jobbat inom andra områden där hierarkiska och patriakala strukturer verkligen har härskat och förtryckt kvinnor, vården är ett exempel på ett sådant område. Tack och lov betraktas omvårdnad inte som ett hinder i jämställdhetsarbetet, lika lite bör prostitution göra det.

Jag säljer bara sex när jag själv vill och träffar bara de kunder jag vill träffa. Pengarna jag tjänar är bara en av många anledningar till att jag säljer sex. Jag tycker att jag har en fin egenskap som gör att jag kan ge en annan människa en stunds njutning och värme.
Våld och tvång trivs utmärkt i det dolda och sexsäljarnas risker har ökat med nuvarande lagstiftning. Horstigmat förstärks av den rådande prostitutionspolicyn, förtrycket av den kvinnliga sexualiteten likaså. Att inte kunna förstå att kvinnor både med lust och glädje säljer sexuella tjänster och dessutom njuter av det, är detsamma som att säga att en kvinna inte kan njuta av sex med en främmande man och att det är fel att ha tillfälliga sexuella kontakter som kvinna.

Vi måste alla bli mer medvetna om att fördomar och vår egen syn på sexualiteten styr våra åsikter i frågor som rör prostitution. Sex som går utanför normen, känner många sig äcklade inför och tar avstånd ifrån. Sexsäljare behandlas därför idag med samma förakt som man visade homosexuella i mitten av förra seklet. Som kvinna kan du ta betalt och tycka om ett jobb, bara det inte handlar om sex! Det är förvånansvärt att vi inte kommit längre i den sexuella jämställdheten mellan könen.
/Isabella Lund

Replik från Josefin Brink:

Isabella Lund använder den retoriska finten att den som är kritisk till prostitution också är sexualfientlig och moralistisk Det gäller säkert för somliga debattörer, men inte för mig. Jag delar Petra Östergrens analys att debatten om porr och prostitution alltför ofta får moralistiska övertoner. Men till skillnad från Östergren anser jag att moralism och prostitution är två sidor av samma mynt – inte varandras motsatser.
Prostitution kan säkert vara en källa till tillfredsställelse för en och annan sexsäljare. Men på ett övergripande plan måste prostitution ses i ljuset av kvinnors bristande ekonomiska oberoende och av den patriarkala sexsyn som delar in kvinnor i horor och madonnor, medan män tillåts vara både människor och sexuella subjekt.

Relationer baserade på ekonomiskt beroende, vare sig det handlar om traditionella äktenskap eller sexköp är alltid potentiella arenor för exploatering. Den feministiska kampen för kvinnors ekonomiska oberoende är också en kamp för ökad sexuell frihet. Att frikoppla sexualiteten från ekonomiskt beroende genom att också motverka kommersiell exploatering i prostitution är en logisk del i den kampen. Att näringsfriheten därmed inskränks för en liten grupp nöjda sexsäljare är i det perspektivet ett mycket litet problem.
/Josefin Brink