Motsättningarna mellan Fatah och Hamas ökar. Nu skördas dödsoffer i något som amerikanska Time magazine tror kan vara början till ett nytt Somalia på palestinsk mark. Där är vi nu inte ännu och än finns möjliga utvägar för att undvika större strider mellan de palestinier som så desperat behöver något helt annat. Enhet mot ockupation och omvärldens stöd.
Valsegern för Hamas kom som en chock för världen. Det palestinska motståndet har aldrig tidigare dominerats av islamism och inte många tecken tydde på att det skulle göra det nu heller. Trots det valdes det religiösa partiet Hamas till regeringsbildande parti. Anledningen var att palestinierna var trötta på alternativet. Folket var trött på den korruption och den likgiltighet inför demokratins spelregler som Fatah-styret allt för ofta uppvisade. De privata säkerhetsstyrkor som upprättades under Yassir Arafats tid och som President Mahmud Abbas inte gjort upp med hade fått för stor makt och personliga relationer hade fått styra på bekostnad av demokratins spelregler. Säkerhetstrupperna har också varit svåra att ställas till svars och varit underställda ett enskilt politiskt parti, i stället för det palestinska parlementet.
I en mycket Fatah-kritisk kommentar skrev den i USA verkande palestinske kommentatorn Ali Abunimah på electronicintifada.com att den folkomröstning Abbas nu pressar fram handlar om Fatahs oförmåga att acceptera sitt valnederlag. Att förslaget från Fatah och Hamas-medlemmar i israeliska fängelser om att nu gemensamt starta en process för en palestinsk stat är en bra start för diskussion verkar alla krafter, inklusive Hamas, eniga om. Men genom att, under hård press från USA, helt gå förbi den palestinska myndigheten med en folkomröstning riskerar Mahmud Abbas mycket. Det var precis den typen av icke-konstitutionellt agerande som gjorde att väljarna straffade Abbas parti i valet. Nu gör han om samma sak igen. Abunimah påpekar att användandet av PLO:s exekutiva kommitté för att pressa igenom folkomröstningen är minst sagt paradoxalt. ”Det här helt i linje med Abbas nyliga uttalande att det är PLO, och inte de palestinska myndigheterna (PA) som är palestiniernas sanna representant. Det kunde ha varit övertygande vore det inte för det faktum att Fatah-ledare ända sedan Osloavtalet skrevs på 1993 avmantlat PLO och lagt all sin kraft på att bygga upp PA som en maktbas. När de väl förlorade sitt grepp om PA återupptäckte de plötsligt PLO”.
Trots att det är svårt att svälja för en västerländsk syn på världen var det demokrati, lag och ordning palestinierna röstade på när det lade sin röst på ”terroriststämplade Hamas”, som radions ekoredaktion envisas med att kalla den palestinska myndighetens regeringsparti varje gång det omnämns. Att det för det tilltaget ska bli straffade med omvärldens utsvältning är inget annat än skamligt. Det eviga tjatet om att Hamas inte erkänt Israel är löjeväckande och kläs direkt av med en motfårga. Har Israel erkänt Palestina? Knappast. Kan fred skapas utan att parterna erkänner varandra? Ja, faktiskt. Så ser också Hamas förslag till Olmerts regering ut. Tillbakadragande från områden ockuperade 1967 ska ge Israel många års vapenvila. Varför inte börja där? Vad fredsförhandlingarna sedan kan föra med sig går inte att avgöra på förhand och palestinierna har allt sedan Oslo mycket dåliga erfarenheter av att ge upp något för evenuella framtida vinster.
Vänstern, representerad av bland det före detta palestinska kommunistpartiet PPP och PFLP arbetar för enhetsregering och en väg ut ur krisen. Låt oss hoppas att det lyckas dem att tillsammans med alla krafter i Palestina pressa fram den lösning som landet så väl behöver. En palestinsk stat. Alternativet förskräcker i dagsläget något oerhört.
