FÖR ÖVRIGT… … är jag tacksam för att min hemstad Malmö satsar på att göra avgiftsfri kultur tillgänglig under sommaren.
Malmöfestivalen i augusti brukar ställa band på scenen väl i klass med större musikfestivaler. I takt med att gagerna höjts har Malmö smart nog dragit ner på det spektakulära, men ack så kostsamma, konsertfixandet och fört över resurser till Sommarscen Malmö med kulturaktiviteter runt om i stan varje kväll hela sommaren. Det kan vara teater, konserter, utomhusbio, allsång eller andra väntade och oväntade upptåg.
I Rosengårdsområdet Törnrosen dansade en torsdagskväll en prinsessa och en dragspelare ner längs med en höghusgavel. Förutom de 30 ditcyklade, däribland jag själv, som läst sommarprogrammet och visste att något var på gång, kom snart fler och fler av de boende ut på sina balkonger för att se vad som stod på.
Gräskullen mellan husen fylldes av vuxna och barn och snart hade dansföreställningen flera hundra åskådare, och medverkare. För de små barnen, som inte skolats i hur man förväntas avnjuta kultur, höll sig inte på behörigt avstånd. De ställde sig kloss inpå dansarna som fick allt svårare att ta ut rörelserna. När de dansande tog sig upp i en stor säng, som fungerade som rekvisita, var det många små händer som lyfte på täcket för att kika vad som försiggick därunder.
En annan kväll spelade Malmö stadsteater, under hotande mörka regnmoln, novellpjäsen Nysningen på anrika Hedmanska gården, från 1500-talet, mitt i centrum.
I en scen gick den plågade ortodoxe prästen till läkaren med sin tandvärk. Då läkaren var bortrest fick han nöja sig med att få tanden utdragen av en mycket darrhänt praktikant.
När praktikanten jagade den skräckslagna prästen runt scenen, med tången i högsta hugg, skrattade den lilla flickan klädd i t-shirt med Mumintryck högst av alla. Det var också mycket fint.
