Genom ständigt pressade färdtjänstpriser, bidrar kommuner och landsting till att sänka förarnas löner. Flamman har jämfört villkor och priser i några kommuner och landsting. Sämst är Malmö.
I förra veckan avslöjade Flamman hur taxiförare i Stockholm drabbas av olagliga löneavdrag om något gått fel inom färdtjänsten. Tidigare har upphandlingen fått kritik för att själva körpriserna sänktes kraftigt, med följden att åkare riskerar sänkta intäkter och förarna sänkta löner.
Men Stockholm är långt ifrån unikt. Runt om i landet ställer färdtjänstupphandlarna allt högre krav på utförarna, samtidigt som priserna pressas. Det sker även i sådana kommuner där upphandlarna ställer krav kring personalens villkor.
Överetablerat i Malmö
För att förstå prisets betydelse, måste man förstå hur procentlöner i praktiken fungerar. För att komma upp i en timlön på 110 kronor, vilket motsvarar kollektivavtalets lägsta tillåtna, måste en förare köra in 310 kronor i timmen – cirka 2 500 på ett åttatimmarspass. Att uppnå det är inte bara en prisfråga, utan en kombination av pris och beläggning. Med många körningar går det att i viss mån kompensera låga priser.
Malmö är den ort där denna utveckling anses ha gått längst. Taximarknaden är troligen landets mest överetablerade. Här står bilarna i långa rader vid tågstationer och flygplatser, och priskonkurrensen är stenhård.
Låga priser
Priserna är låga jämfört med andra orter. Och vissa bolag erbjuder dessutom ännu lägre fastpriser inom tätortens zoner. Även en förare som har gott om körningar, har med dessa priser svårt att köra in 2500 på ett pass.
– Vad jag vet är det många åkerier som inte ens kör in 100 000 per bil i månaden, trots att bilarna rullar nästan dygnet runt, säger Leif Hansson, ordförande för Transportavdelningens buss- och taxibussektion.
Räknat på tre chaufförer per bil motsvarar det löner på cirka 12 000 kronor.
Egentligen ska inte åkerierna kunna överleva med såna intäkter. Men förutom att taxibranschen är känd för förekomsten av fusk, erbjuder dessutom samhället en utväg: subventionerade löner. Genom anställningsstöd från Arbetsförmedlingen, där särskilt nystartsjobben blivit en populär form, kan arbetsgivarna spara in uppemot halva lönekostnaden.
Taxibranschen är, tillsammans med restaurangbranschen, kraftigt överrepresenterad bland bidragsjobben. Och just Skåne ligger i branschtoppen – nästan var tredje förare har anställningsstöd.
Förarna får ta smällen
Ytterligare ett sätt att minska kostnaderna är att flytta kostnader från företag till förare. I förra veckan berättade Flamman om hur taxiförare inom 020 i Stockholm drabbas av olagliga löneavdrag genom att viten för begångna fel dras på deras löner. Leif Nilsson berättar att i Malmö har den sortens praktik blivit skriftligt reglerad, vilket gör den laglig.
– Många arbetsgivare skriver in i anställningsavtalen att vissa kostnader ska räknas av från lönesumman.
Hit kan räknas sådant som serviceavgifter vid tågstationer och flygplatsen Sturup (20-30 kronor per gång) och broavgiften på Öresundsbron (260 kronor) vid körningar över till Danmark. Bruttolönen minskar med en tredjedel av sådana utlägg.
Till och med kostnaden för att hantera kreditkortsbetalda körningar – där växeln tar cirka två procent i administrationsavgift – kan dras från löneberäkningen, berättar Hansson.
Det är från denna taximarknad som Malmö kommun upphandlat färdtjänstkörningar, skolresor, sjukresor och tjänsteresor. När upphandlingen genomfördes 2011, gjorde kommunen det enkelt för sig. I förfrågningsunderlaget finns en lång lista över skall-krav som anbudsgivarna måste uppfylla för att gå vidare. Bland dessa omnämns knappt något kring personalens villkor.
Däremot var det glasklart vad som skulle fälla avgörandet. Två ord: ”Lägsta pris”.
Resultatet blev därefter. Av de kommuner som Flamman granskat, utmärker sig Malmö genom att betala allra sämst.
En jämförresa ger endast cirka 120 kronor (se sidoartikel). Färdtjänstresor ger ungefär hälften så mycket betalt som Malmös redan låga privatresepriser, och en tredjedel mot Stockholms. Dessutom är de genomsnittliga färdtjänstkörningarna i Malmö korta, vilket ytterligare sänker de totala intäkterna. Inte ens den som har tre sådana körningar i timmen kan köra ihop till minimilönenivån.
Kommunen självkritisk
Andreas Schönström (s) är kommunalråd. Han erkänner att det finns skäl till självkritik.
– Det är klart att det inte är kul att kommunen får den här uppmärksamheten.
Upphandlingen skedde innan Schönströms tid som kommunalråd. Han antyder att tjänstemännen fick för fria tyglar.
– Den här upphandlingen genomfördes 2011, och jag var inte inblandad. Den upphandlingschefen är inte kvar. Ekonomerna kanske kallar det en vinst med så låga priser, men pengarna tas i praktiken från chaufförerna.
– Vad jag förstått var inte politikerna inblandade i upphandlingen på det sätt som politiker borde vara. Jag menar att vi ska vara med och bestämma i ett tidigt skede, när man sätter villkoren, medan själva tilldelningsbeslutet inte måste vara en politisk fråga.
– Sedan dess har vi jobbat för att göra om och göra rätt.
Bland annat har kommunen också omorganiserat bland enheterna. Numera är upphandlingsenheten mer direkt kopplad till kommunstyrelsen.
Dessutom, berättar Andreas Schönström, har han inom Arbetsförmedlingen lyft frågan om det flitiga användninget av bidragsjobb inom taxibranschen.
– Det här är i slutänden resultatet av avregleringen och överetableringen. Beställningscentralerna lägger desperat låga anbud och sen drabbar det förare och åkare.
Snart går avtalsperioden ut, och kommunen ska i höst genomföra en ny upphandling. Schönström vill inte ge detaljer om innehållet, men deklarerar att Vita jobb-modellen ska gälla.
Upphandlingsmodellen syftar till att kommuner bara ska göra affärer med seriösa leverantörer. En central del är att berörda fackförbund ges en aktiv roll vad gäller kontroll och uppföljning. Huruvida det dock innebär att priserna stiger är oklart.
– Jag har inga problem med att ha kriteriet lägsta pris. Men det kräver annan uppföljning.
Han hoppas att beställningscentralerna räknar sina anbud utifrån att åkerierna ska kunna betala rimliga löner.
– Men om jag ska vara pessimistisk, skulle det inte förvåna mig om de lade anbud i samma prisklass som nu, men att vi sedan upptäcker en massa i uppföljningsarbetet.
