Cirka en halv miljon LO-anställda inom industrin har i sina kollektivavtal inskrivet olika former av arbetstidsförkortningar, motsvarande mellan 36 och 66 timmar per år. De vanligaste formerna för detta är via så kallade tidbanker och arbetstidskonton. Metall använder modellen med tidbanker – en möjlighet för individen att ta ut centralt avtalad arbetstidsförkortning i antingen ledig tid eller som extra pensionspremie. Arbetstidskonton, vilket omfattar bland annat Pappers och Industrifacket, ger ytterligare en möjlighet: att ta ut tiden i kontant lön.

När LO-tidningen ringde runt bland industriförbundens avtalssekreterare var det idel lovord: särskilt modellen med arbetstidskonton är mycket populär – och dessutom bättre än lagstiftningsvägen, menar de.
I fråga om medlemmarnas val, var det tidigare ungefär lika vanligt med pensionspremie, ledig tid och i förekommande fall extra lön. Numera, möjligen i takt med börsnedgången, är alternativet med pensionspremie mindre populärt.

Yngre tar hellre ut pengar än tid. Och kvinnor tar oftare ut tid än pengar.
– Det är väl tyvärr det gamla vanliga som lever kvar, att kvinnorna är hos barnen och hemma vid spisen, säger Pappersombudsmannen Lennart Olovsson till LO-tidningen.

Han vill dock inte försöka jämna ut skillnaden. Det är just valfriheten medlemmarna är så nöjda med, menar Olovsson.
Andra förbund har delvis en annan inställning och menar snarare att arbetstidsförkortning ska användas lika för alla.
Industriförbunden delar dock inför avtalsrörelsen målet att arbetstidsförkortningen ska utökas, på sikt till 100 timmar om året.