När arbetsdomstolen godkände avskedandet av fackklubbsordföranden Per Johansson behandlades aldrig det faktum att han agerat som facklig företrädare för att åtgärda brister i arbetsmiljön. Istället gick domstolen företaget Veolias intressen till mötes genom att reducera frågan till att handla om Per Johansson som person.
Det var i september 2005 som Veolia Transport, dåvarande Connex, sparkade Per Johansson från sin anställning som tunnelbaneförare i Stockholms lokaltrafik och som fackordförande för tunnelbanans klubb 119. Fackförbundet Seko som varit drivande i målet för att ogiltigförklara avskedandet, menar att Per Johansson blivit avskedad på grund av hans fackliga engagemang för arbetsmiljö och säkerhetsfrågor i tunnelbanan. Avskedet anses utgöra ett brott mot föreningsrätten som ger anställda rätt att tillhöra ett fack och att vara aktiv där. Men arbetsdomstolen avfärdar i sitt domslut som presenterades förra veckan att ett sådant brott begåtts. Istället reduceras ärendet till att handla om hur Per Johansson är som person.
– Per Johansson ville få detta till en principiell fråga om yttrandefriheten, säger Veolias advokat Jens Tillqvist till Flamman. Men det finns inget spår av det i domslutet. Det handlar istället om att han uppträtt kränkande, hotande och förolämpat ledningen och arbetskollegorna.
Annett Olofsson som är förbundsjurist för LO-TCO Rättsskydd har drivit målet för Sekos del. Hon menar att detta är ett ytterst märkligt förhållningssätt från domstolen.
– Tidpunkten för avskedandet var när många frågor var aktuella, säger Anette Olofsson till Flamman. Först branden i Rinkeby mars 2005. Sen incidenten med frontrutan i september 2005 och senare samma månad får Per Johansson sparken.
Brister i säkerhet och arbetsmiljö
Under Per Johanssons tid i klubbstyrelsen genomfördes en översyn kring klubbens fackliga arbete. Man konstaterade att de anställdas arbetsmiljö och resenärernas säkerhet behövde förbättras avsevärt, hårdare krav behövde ställas på bolaget. Men i och med privatiseringen av tunnelbanan har ekonomin blivit allt mer pressad. Det har därmed blivit svårare för facket att få gehör på förändringar som innebär ökade kostnader för företaget.
De 12 händelser som arbetsgivarparten framfört som exempel på när Per Johansson enligt deras mening haft ett oacceptabelt uppträdande, har alla varit kopplade till hans uppdrag som fackligt förtroendevald. Det har bland annat handlat om kritik mot Arbetsmiljöverket efter det att frontluckan på ett tåg av modellen C20 blivit intryckt i förarhytten och skadat föraren. Enligt Per Johansson agerade Arbetsmiljöverket inte tillräckligt fort för att åtgärda frontluckans konstruktion fastän de själva framfört allvarlig kritik mot just detta. Det har också handlat om kritik mot bolaget Veolia. Till exempel har de vid ett tillfälle inte lämnat klara besked om antalet uppsägningar och vid ett annat gjort löneavdrag när en anställd befunnit sig på fel plattform vid avlösningen. Kritik mot utomstående företag som stått för personalhälsa och rehabilitering har också framförts, eftersom de enligt fackklubben inte gjort ett tillräckligt bra jobb. Trots detta anser Arbetsdomstolen att sakfrågorna inte har betydelse när frågan om avsked behandlas.
Ord står mot ord
Varken Seko eller Per Johansson själv anser att han agerat på något sätt som kan ligga honom till last.
– Jag ångar ingenting förutom att vi inte började jobba fackligt tidigare, säger Per Johansson i ett pressmöte direkt efter att domslutet släppts. De agerar efter sin moral och jag efter min.
Anette Olofsson är förvånad över att domstolen gjort en trovärdighetsbedömning i klump av vad vittnena från de båda sidorna sagt istället för att behandla varje händelse för sig. Detta har enligt henne aldrig hänt tidigare i någon dom. När domstolen dessutom valde att avfärda alla vittnen från arbetstagarens sida som diffusa och otillförlitliga medan alla från arbetsgivarsidan var trovärdiga är det inte konstigt att utslaget blev som det blev.
Per Johansson menar att i takt med att fackklubben drivit frågor om arbetsmiljö och säkerhet hårdare har bolaget fått en allt mer negativ inställning till klubbens arbete. Detta har medfört att tonläget ibland blivit högt vid förhandlingar. Både klubbens och bolagets företrädare har framfört sina åsikter på ett kraftfullt sätt.
– Det är en klassdom i kvadrat, säger Per Johansson. En chefs ord väger tyngre än en anställds och en facklig företrädares.
Han överväger att gå vidare med fallet till Europadomstolen. Domstolen har tidigare gett rätt till en anställd i Spanien som minst jobbet på grund av att han uppgetts ha uppträtt hotfullt och kränkande, i det så kallade Fuentes Bobo-fallet. Men rättsprocessen skulle kosta över en halv miljon och det är ännu oklart vem som skulle finansiera detta.
Tystare arbetsplatser
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen uppmärksammat de inskränkningar i yttrandefriheten som sker när verksamheter privatiseras. Meddelarskyddet som berättigar anställda att kritisera företag ersätts av en lojalitetsplikt med arbetsgivaren. Partiet menar att en lagändring måste till för att skydda de privatanställdas rätt att yttra sig kritiskt om sina arbetsgivare.
Varken Anette Olofsson eller Jens Tillqvist tror att domen kommer att försvåra det framtida fackliga arbetet för lokalklubbarna eftersom den är så pass starkt knuten till Per Johansson. Men på Seko klubb 119 råder det ändå viss oro. Rosmarie Johansson har varit tågförare i 29 år och är fackligt aktiv sedan lång tid tillbaka.
– Det här är ett stort bakslag för arbetarrörelsen och för oss som jobbar fackligt, säger Rosmarie Johansson till Flamman. Nu måste vi börja fundera på vad vi säger och vad vi gör. Många kan nog tystas av det här, men jag hoppas att jag inte kommer att göra det i alla fall.
