Winston Churchill var andra världskrigets ”egentliga skurk”. Hitler vädjade om brittisk hjälp för att hantera sina judiska fångar men fick inget gensvar, och hann inte få en plan på plats innan han tanklöst nog invaderade Polen, så tyskarna ”bara kastade de här människorna i läger, där miljoner människor slutade som döda”.

Dessa lögner presenterades av hobbyhistorikern Darryl Cooper i en videointervju med högerpoddaren Tucker Carlson den 3 september, som sedan spreds vidare av Elon Musk: ”Väldigt intressant. Värt en titt.”

Att världens rikaste man regelbundet sprider antisemitism borde ses som ett politiskt krisläge. Att han dessutom äger en central plattform för politisk diskussion – där Tobias Billström den 4 september meddelade att han avgår som utrikesminister – gör saken desto värre. Politiker borde utfrågas om hur hatet ska stoppas. I stället får det bara fortgå.

I juni 2023 gick Elon Musk till angrepp till George Soros, ständig måltavla för antisemitiska konspirationsteorier. Affärsmannen vill ”underminera civilisationen”, ”hatar mänskligheten, samt ”påminner mig om Magneto”, en Marvelskurk som likt Soros är förintelseöverlevare, och som kan styra över jordens alla metaller. Elon Musk har också anklagat sonen Alexander Soros för att vara ”marionettmästaren” bakom Joe Bidens avhopp, och återkommer ofta till temat om hemlig judisk makt.

Som i januari 2024, när en X-användare i januari skrev att ”judiska gemenskaper” har spridit ”hat mot vita” och därför får skylla sig själva för antisemitismen. ”Jag är djupt ointresserad av att bry mig ett skit om hur västerländska judiska befolkningar gör den besvärande insikten att horderna av minoriteter som väller in i deras land inte gillar dem så mycket.” Elon Musks kommentar: ”Du har uttryckt den faktiska sanningen.”

Föreställningar om en judisk lobby som styr världen i hemlighet är av de mest grundläggande antisemitiska troperna, som går hela vägen till nya testamentet. Tanken har fått nytt liv med konspirationsteorin om ”folkutbyte” – där en kosmopolitisk elit sägs vilja förgöra västvärlden inifrån, genom att importera muslimer från övriga världen. Bakom radikalhögerns låga tankar om muslimer gömmer sig därför inte sällan antisemitiska troper.

De är inte ens särskilt hemliga. Även Tucker Carlson har anklagat den ”proisraeliska lobbyn” för att sponsra och uppmana till folkmord mot vita amerikaner. Den konservativa brittiska författaren Douglas Murray har skrivit att 7 oktober är mer ”barbarisk” än Förintelsen, då nazisterna behövde supa ned sig för att kunna döda sex miljoner judar, medan Hamas syntes njuta av sitt dåd. Ivar Arpi upprepar nästan ordagrant att nazisterna försökte dölja sitt folkmord, medan ”Hamas och deras allierade är tvärtom stolta över sina bedrifter”.

Likt sina anglosaxiska tankefränder har Ivar Arpi även tidigare ifrågasatt nazismens centrala roll i den europeiska självförståelsen. Han har skrivit att andra världskriget blivit en ”sekulär religion” med Hitler som Satan, och förintelsen som syndafallet. Samt att judarna alltid kan fly till Israel, men vart ska majoritetssvenskar ta vägen när de utsätts för terror? ”Det finns inget Israel för oss.”

Sedan 7 oktober har antisemitismen på X exploderat, mycket tack vare en slapp moderering som motiveras med att ordet ska vara fritt. Men med tanke på Elon Musks selektivitet är det uppenbart att det handlar om politiska prioriteringar: Elon Musk sprider själv gärna antisemitiska tankar, medan ordet ”cisgender” räknas som näthat och är bannlyst. Så hur svarade denna yttrandefrihetskämpe när Media Matters publicerade en rapport om att antisemitismen på X florerat sedan hans tillträde? Han stämde organisationen.

Elon Musk bär alltså själv ett stort ansvar för antisemitismen på nätet. Frågan är vad som gäller för hans påhejare inom högern.

”Mycket få individer har någonsin haft en sådan positiv inverkan på människors liv”, skrev Sofia Nerbrand i Kristianstadsbladet om Musks övertagande av X (12/5 2023), medan Göteborgs-Postens Adam Cwejman påstod att motståndet motiverades av censurviljan hos en ”elit” som vill styra samtalet. Ett ord jag själv skulle vara försiktig med i sammanhanget. Båda skribenter anklagar nu Vänsterpartiet för att vara ”inte rumsrent” (1/9) och ”utvecklas till en radikal revolutionär sekt” (21/8).

Visst är det med rätta som Vänsterpartiet får kritik för antisemitiska inlägg från företrädare, som har delat bilder på Netanyahu som en bloddrickande djävul och påstått att sionister styr både media och det egna partiet. Man skulle önska att det inte krävdes avslöjanden för att omedelbart ta itu med så grov rasism. Men tyvärr har den 7 oktober gett upphov till ett lagtänkande, där påpekanden av illdåd på den egna sidan ofta ses som ett svek mot den större saken.

Därför ser man också en talande tystnad inom den svenska högern om världens mäktigaste spridare av antisemitism, och om hur hans tankar om judisk makt hänger ihop med ett större komplex idéer som en kosmpopolitisk konspiration att underminera västerlandet, påskyndad av vita människors ovilja att föda barn.

Ett utbyte på X är talande för denna blindhet. Sydsvenskans prisbelönta reporter Inas Hamdan skriver där: ”När världens rikaste man Elon Musk delar detta fruktansvärda skitet är det knäpptyst.” Nämnde Adam Cwejman svarar med att Darryl Cooper visserligen reviderar historien, men inte säger något ”explicit antisemitiskt”.

Svaret på låsningen är att antirasismen måste vara konsekvent. Som sörjer de israeliska offren den 7 oktober, likväl som de palestinska offren för Israels ockupation, bosättningar och invasion. Som förstår båda folkens önskan om att leva i ett tryggt land, som vänder sig emot hatet mot både muslimer och judar som lever i Sverige.

Hur frestande det än är att använda anklagelser om antisemitism som ett verktyg för att vinna poäng mot en politisk motståndare, så finns den överallt. Den måste kvävas oavsett var den visar sig, även om det råkar vara i de egna leden.

Leonidas Aretakis Chefredaktör på Flamman.[email protected]