Maria Sandel föddes i en arbetarfamilj på Kungsholmen i Stockholm och emigrerade vid 17 års ålder till USA, där hon bland annat arbetade som hembiträde.

Efter några år återvände hon till Kungsholmens proletärkvarter och inte långt därefter drabbades hon av dövhet och nedsatt syn.
Trots detta lyckades hon vid 38 års ålder debutera 1908 med novellsamlingen Vid svältgränsen och andra berättelser. Fem år senare utkom Virveln (1913), där Sandel berättar om kvinnliga fabriksarbetare och hur storstrejken påverkar dem och deras barn:

”Gemensam nöd. Ty i dag dig, i morgon mig. Och dessutom – var det icke deras dyraste skatt, organisationen, kapitalets rövarhord nu ville åt, frossa av, slita sönder med grymma klor, skatten som bärgats med omätliga offer av möda och liv, som varit och var medlet att höja de trälande ur förnedringen, förädla och ståla klassviljan, vidga sinnena, vinna själarna för kulturen. Ah, organisationen, solbringaren, den som skaffat luft och bröd och sång i hem, skövlade av brist och allsköns unkenhet. För den var intet offer för stort – den var omistlig som ryggmärgen.”

Själv arbetade Sandel i hemmet som trikåstickerska och kunde ibland också tjäna mindre summor på sitt skrivande.
Hon gav ut sex böcker som alla utspelar sig i stockholmska arbetarmiljöer, skildringar som senare influerade bland andra författaren Per Anders Fogelström. Bortsett från den oansenliga gatstumpen Maria Sandels gränd på Kungsholmen är Sandel sorgligt nog i stort sett bortglömd i dag, men lyckligtvis kan man på
http://litteraturbanken.se läsa en gedigen introduktion till författarskapet, ta del av Virveln och flera av hennes andra verk.