Utrikes 21 april, 2004

Massaker och motstånd i Falluja

Irak Under tisdagen var Falluja fortfarande en belägrad stad med många civila döda efter striderna. Enligt Washington Post har belägringen lett till att motståndsrörelsens aktivitet med flygbladsutdelning och klotter ökat lavinartat och lett till att många unga män nu lämnar huvudstaden för att gå med i motståndet.

Vad som upprör irakierna mest är det stora antalet döda civila. Den brittiska dagstidningen The Independents korrespondent träffade läkaren Abed al-Illah, just hemkommen från Falluja. Han är också representant för Iraks Islamiska Parti vilket deltar i Styrande rådet, och kan därmed inte anses ha någon anledning att frisera siffror.
– Omkring 350 av de 600 döda var barn och kvinnor. Ett var bara åtta månader gammalt. Många dog av enkla skador och hade kunnat räddas om de fått medicinsk vård, sade han och fortsatte med att säga att ”amerikanerna hävdar att alla de skadade är soldater och låter oss inte bära iväg dem. Familjer kan inte fly på grund av prickskyttar.”
Hans citat kan kontrasteras mot överstelöjtnant Brennan Byrne från marinkåren som påstod att ”Vad jag tror ni kommer att finna är att 95 procent av dessa (de dödade, reds anm.) var män i militärålder som blev dödade i strid.”

Enligt hemsidan Empire notes redaktörs blogg direkt från Falluja (en blogg eller webblogg är en webbplats som uppdateras ungefär som en dagbok på nätet och där läsarna har möjlighet att kommentera inläggen) startade attacken mot staden med att elstationen bombades; det finns fyra sjukhus i Falluja, alla beroende av elstationen för att fungera. Enligt ögonvittnet Makki al-Nazzal sköt också ockupationsstyrkorna på ambulanser, något redaktören hört tidigare men först hade svårt att tro på.
”Jag hade hört dessa påståenden tidigare i tredje hand innan jag kom till Falluja, men var skeptisk. Men detta såg jag med egna ögon. En ambulans med två prydliga, precisa kulhål i vindrutan på förarsidan, vinklade nedåt i en vinkel som antyder att de skulle ha träffat förarens bröst (prickskyttarna låg på taket och är tränade i att sikta mot bröstet). Det finns inte en chans att dettta var på grund av eldspridning i panik. Detta var medvetna skott för att döda de människor som körde ambulanserna”, skriver han på hemsidan.
Enligt den motståndsvänliga hemsidan Al Moharer har också de enligt Genevekonvention förbjudna klusterbomberna använts i bombningen av staden. Också denna hemsida talar om avstängt vatten, avstängd el, påskjutna ambulanser och avstängdhet från mat.

Den irakiska motståndsrörelsens rapporter på hemsidan Iraqi Resistance Report ger också en annan bild av vapenvilan än den gängse i massmedia. Bakgrunden är enligt dem de stora förluster som ockupationstrupperna lidit, och gisslan som tagits av motståndsrörelsen. De säger också att vapenvilan bröts redan efter 90 minuter och inte har respekterats under hela tiden.
Det irakiska kommunistpartiet IKP, som också deltar i det av ståthållare Paul Bremer utnämnda styrande rådet, reagerade på händelserna med ett pressmeddelande där de tydligt tog avstånd från upproret som ”inte på något vis tjänar landets stabilitet och inte kommer att lösa något av dess många problem utan snarare kommer att leda till fortsatt försämring på alla nivåer: politiskt, säkerhetsmässigt och socialt.”
Partiet uppmanade istället till ”demokratisk dialog”.

De ledande arabiska internationella satellit-tv-kanalerna Al-Jazira och Al-Arabiya, som konsekvent rapporterat om striderna som en ”massaker”, hotades enligt Jerusalem Post i början av veckan av stängning för att enligt Iraks nationella säkerhetsrådgivare Muafak Rube’I ha ”uppmuntrat våld och sekteristisk splittring”. Vid presskonferensen där uttalandet gjordes lämnade då ett antal arabiska journalister rummet och flera menade att det styrande rådet ”alltför snabbt närmade sig Saddam Husseins inskränkningar i yttrandefriheten”.
General Mark Kimmit, USA:s vice operationsbefälshavare i Irak, backade upp det styrande rådets linje och anklagade kanaler för att ”sprida lögner”. På en direkt fråga hur irakier skulle reagera på störande bilder på tv svarade han ”Byt kanal!”.
Ahmed al-Sheik, chefredaktör på Al-Jazira, svor sig fri från anklagelserna.
– De där människorna blev dödade. Hur dog de? Vem dödade dem? Vi visade scener från platsen, från sjukhus och dylikt. Vi är en nyhetsorganisation och vi måste söka nyheterna där de finns. Vi är inte partiska, folk litar på oss, sade han till CNN.
I USA tog antikrigsrörelsen Answer i måndags initiativ till akutdemonstrationer mot attackerna mot Falluja i mer än 60 städer.

Krönika/Utrikes 19 mars, 2025

Parlamentsledamöter i Ungerns nationalförsamling protesterar med rökfacklor mot förbudet mot Pride. Foto: Boglarka Bodnar/MTI via AP.

I den ungerska ledarens aggressiva tal ekar de mörkaste kapitlen i landets historia. Med det nya förbudet mot Pride har den konservativa regeringen tagit det definitiva steget bort från demokratin.

En solig februarilördag i centrala Budapest bevittnade jag en ovanlig manifestation. De aktivister med banderoller och slagkraftiga ramsor som man vanligen ser vid demonstrationerna lyste denna dag med sin frånvaro.

I stället var det ett par tusen propert klädda medborgare som tågade från det gamla Justitiepalatset (talande nog under helrenovering) till justitieministeriet för att höra domare och domstolsanställda uttrycka sin oro över hoten mot domstolarnas oberoende, mot rättssäkerheten, mot själva demokratin

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 19 mars, 2025

”Jag är själv tornedaling!”

Svenska staten, Sametinget och Tornedalingarnas riksförbund står åtalade i Anders Sunnas iscensatta rättegång på Luleå konsthall. Foto: Eva Åström.

Konsthallen i Luleå är omgjord till rättegångssal med staten på den anklagades bänk. Men att Anders Sunnas utställning skulle polisanmälas för hets mot folkgrupp av Tornedalingars riksförbund såg han inte komma.

Han började sälja teckningar när han var sex år gammal. Hans första konstutställning visades i Pajalas Folkets hus. Då var han 13 år gammal. Nu, fyllda 40 år, har hans verk visats på flera prestigefyllda museer, gallerier och biennaler med ett stort internationellt genombrott på Venedigbiennalen 2022.

Anders Sunna är aktuell med en separatutställning på Luleå konsthall och det är också där jag fångar honom, sittandes lugnt med en kaffekopp några dagar före vernissaget, sneglande under lugg med ett snabbt hej: ”Länge sedan sist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage/Utrikes 19 mars, 2025

Farmödrar och fotbollsfans förenas mot Milei

För många av de äldre deltagarna i demonstrationen väcks minnen från sjuttio- och åttiotalets militärjunta. Foto: Juan Valeiro/ lavaca.org

Ett hundratal demonstrerande pensionärer i Buenos Aires möttes av långt fler kravallutrustade poliser. Nu har rörelsen växt till en massprotest. För de gamla väcker våldet från polisen minnen från militärdiktaturen. ”Det är som en film man redan sett”, säger den pensionerade barnläkaren Miguel Merlo.

Den äldre mannen fattar tag i min arm och hejdar mig när jag passerar i trängseln. Samtidigt håller han om sin egen arm och visar. Kroppen skakar i chock.

– Det ena polisledet började attackera, de knuffade mig, jag snubblade och föll. Jag täckte mitt huvud med armen, men de fortsatte att knuffa. Sedan slog de mina kamrater, berättar han.

Miguel Merlo är pensionerad barnläkare, en gång chef för neonatalavdelningen på sjukhuset Vicente López y Planes.

Han föddes i en arbetarfamilj och säger att han valde läkaryrket för att hjälpa andra, men han var också ung i ett land där en militärdiktatur nyligen tagit makten.

– Vi organiserade en studentstrejk på universitetet. Det var många studenter som hade försvunnit, berättar han om juntans tid vid makten på 1970-talet.

– Vi visste om det, men jag tror att vi inte hade en ordentlig uppfattning av vad som faktiskt skedde. I varje grannskap saknades någon. En gång blev jag och mina kamrater misshandlade av poliser utanför universitet.

Om man vill förstå det som händer i Argentina idag – det politiska motståndet på gator och torg och polisvåldet som nu blossat upp – är försvinnandet av 30 000 människor under diktaturen själva smärtpunkten, men också det trauma som format en snart 50 år gammal obruten uppvisning av trots, mod och hopp.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 18 mars, 2025

Sveriges dyraste mataffär har allt – utom en bojkott

Baronen i Vasastan rankas ofta som Sveriges dyraste matbutik. Foto: Magnus Bjerg Sturm.

På Ica Baronen i Vasastan kostar fryspizzan 150 spänn – och inflationen är något andra får syssla med.

Jag bor i ett parallellsamhälle i Stockholm. Här i området kan du gå veckor utan att någonsin träffa någon som inte har ungefär samma bakgrund, livssituation och ekonomiska förutsättningar som dig själv.

Första gången jag skulle kolla in min nya lokala mataffär efter att jag flyttat till Vasastan möttes jag av vad som bäst kan beskrivas som Dubai-versionen av Ica. Det är för övrigt också samma affär som Anna Kinberg Batra handlade oxfilé i för skattepengar.

Affären heter Ica Baronen och är Sveriges dyraste mataffär. Där handlar mina grannar fryspizza för 150 kronor. Det finns också olivolja för samma summa och en kyl med endast störkaviar. Själv hyr jag bil och månadshandlar på lågprisaffären Matdax i Hökarängen där olivolja fortfarande bara kostar en femtiolapp.

Nej, inte till Flamman. Jag vet ju er historia. Stalinism och taggtråd

Sedan jag upptäckte att Baronen rankats som Sveriges dyraste mataffär har jag försökt undvika att handla här. Men de få gånger jag behövt akuthandla något har det alltid varit proppfullt med folk. Vad är det för människor?

Under vecka 12 bojkottar många precis som jag de svenska matjättarna. Ett gräsrotsuppror utan ledare eller krav. Det är måndag, klockan är halv sex och det snöar. Trots att det är bojkottvecka är det ungefär lika fullt vid kassorna som vanligt.

En kort äldre man med krulligt grått hår och guldfärgade glasögon kommer ut från affären. I handen har han en vit papperskasse där det står ”Ica Baronen” med kursiverade guldiga bokstäver. Som en av få Icabutiker har Baronen ersatt den grafiska profilens röda färg med guld och svart. Han vill inte svara på frågor.

– Nej, inte till Flamman. Jag vet ju er historia. Stalinism och taggtråd, säger han på bred östermalmska.

Det vill däremot Lena Ekengren. Hon är 80 år och har handlat köttfärs, spaghetti, lök och en ”tv-tidning” för 260 kronor.

– Jag hade en bonuscheck på 75 kronor, berättar Lena.

Hon bor nära och brukar ofta handla på Ica Baronen. Men bryr sig inte om att det är Sveriges dyraste mataffär.

– Jag betalar det maten kostar. Jag kan förstå att man bojkottar mataffärerna, men vi pensionärer har inte så himla höga matkostnader ändå, så våra liv påverkas inte så mycket av inflationen.

Sedan kommer en man i 60-årsåldern med bakåtslickat grått hår ut ur affären med två tunga matkassar. Jag frågar vad han har handlat?

– Kött, mejeriprodukter, grönsaker, vetemjöl, du ser själv. Det kostade 930 kronor, berättar mannen.

Vi beställer hem en låda med kött. Då får vi ned kostnaden

Han säger att bojkotten är larvig.

– Det är ett slag i luften. Sänk priserna i stället, tycker jag. Kedjorna ska inte tjäna så mycket. Om vi får slut på kriget i Ukraina och slutar kasta så mycket pengar på försvaret så kanske vi kan stabilisera läget lite, säger mannen.

Daniel är 47 år. Han håller två fulla kassar i ena handen, och sin lilla dotter i andra. Han har köpt riskakor och bröd, och ska laga makaronilåda.

– Det kostade 700. Hade jag inte haft barn så hade jag kanske också bojkottat. Inflationen är ju vansinnig, menar Daniel.

Han föreslår att man handlar grönsaker efter säsong för att spara pengar.

– Och köp mer närodlat. Vi beställer hem en låda med kött. Då får vi ned kostnaden, säger Daniel innan han skyndar hem till familjen.

På väg hem kommer jag på att jag har slut på mjölk. Jag överväger att springa in på Baronen igen. Ingen annan verkar ju bry sig. Men så länge vi fyller kundkorgarna hos Sveriges dyraste Ica lär inte priserna sjunka – och det börjar bli dags att lära mig dricka kaffet svart.

Utrikes 18 mars, 2025

Tyst minut avbröts med ljudkanon: ”Terrorism”

Hundratusentals människor samlades i Belgrad i lördags för att protestera mot regeringen. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Efter månader av demonstrationer samlades hundratusentals människor i Belgrad under lördagen. Nu kräver en namninsamling att FN utreder om användandet av ljudvapen mot demonstranterna bröt mot mänskliga rättigheter.

Panik utbryter i Belgrad under lördagskvällen, när ett högt ljud sveper genom demonstrationståget i den serbiska huvudstaden. Demonstranterna, som samlats för att hålla 15 tysta minuter, springer snabbt mot trottoarerna. Vissa äldre deltagare faller omkull i tumultet.

– Det var en helt fredlig protest, säger Savo Manojlovic, aktivist och medlem av Belgrads kommunfullmäktige för organisationen Kreni-Promeni.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 18 mars, 2025

De ger nytt liv åt pannor och pinaler

Peter Foberg, 49, har ett vindsrum fullt av gamla verktyg till salu – och Bluetooth-anpassar gamla radioapparater. Foto: Idun Nilsson.

Är slit-och-släng-samhället på väg mot historiens soptipp? Flamman träffar två eldsjälar som ger allt från grytor till radioapparater förlängt liv – och tycker sig se ett allt större intresse för återbruk och hantverk.

– Det började mer som terapi. Att ge mig ut och leta stekpannor, organisera och ta hand om saker, tog mig ut ur hemmet. Att återställa dem blev symboliskt för restaureringen av mig själv, tillbaks till en funktionsduglig människa.

För Uppsalabon Joel Bergqvist, 37, är restaureringen av gjutjärn ett passionsprojekt, och han jobbar fortfarande som kock för att få ekonomin att gå runt. Men intresset började som en flykt från jobbet – och hans eget mående.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 17 mars, 2025

Svenskarna jobbar mest – men tjänar minst

En städare lämnar ett X2000-tåg efter att ha rengjort en av personvagnarna. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Enligt en ny rapport från LO arbetar svenskarna mer än i de flesta jämförbara länder. Samtidigt tjänar svenska löntagare numera minst i Norden – och arbetslösheten är högre än tio procent. ”Att lönerna är låga är viktigt”, menar Timbros Fredrik Kopsch.

”Sverige arbetar mycket”, konstaterar fackförbundet LO i första delen av sin breda arbetsutredning, som släpptes förra veckan. Sveriges invånare jobbar mer per capita än i nästan alla andra europeiska länder man jämfört med – bland annat Finland, Norge, Tyskland, Italien och Nederländerna.

– Arbetstidens utveckling i Sverige har legat ganska stilla, medan jämförbara länder har gått ned, berättar LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika/Kultur 17 mars, 2025

Illustration: Petter Evertsen.

”Fienden måste vara där för att det ska bli kul.” Jag och tre vänner byter lumparminnen. Inte om vår tid i det militära, utan om det som hette Twitter när vi registrerade oss men som blev uppköpt av världens rikaste grinolle och bytte namn till det vagt olycksbådande ”X”. Majoriteten av oss var regelbundna postare (alltså aktiva användare) fram tills dess. Vi diskuterar dess potentiella ersättare, appen Bluesky. Vännen ringar in varför det inte riktigt funkat för någon av oss att gå över dit.

Boomers måste få ha en plats där de kan informera om att de tagit fram vårjackan eller med hjälp av en vansinnig gif med typ en pruttande minion meddela att deras gamla katt gått bort, och den platsen är Facebook. På X var vi millennials som använde plattformen mer som ett nätforum än ett traditionellt socialt medium. Flödet var till för att vara roligt och humorn uppstod ofta i relation till andra, korkade, användare. De kunde vara politiker, ledarskribenter eller helt vanliga högerdårar. Att håna sina fiender till vansinne var halva grejen. I klassisk vänsteranda var det även många som delade ens övertygelser, men på fel sätt, som fick sig en del rättmätiga hån. Typ sossar. Om man själv råkade posta lite för självmedvetet, lite för poserande, kunde man också snabbt förödmjukas öppet av sina vänner. Bara att jag skriver den här texten gör mig till en måltavla för den gamla X-humorn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 16 mars, 2025

Silicon Valleys kejsare är nakna

Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Googles vd Sundar Pichai och Elon Musk deltar vid Donald Trumps installationsceremoni i januari. Foto: Kenny Holston/The New York Times via AP.

Donald Trump har visat de ekonomiska regler som gällt de senaste 30 åren går att upphäva. För framtida vänsterregeringar finns det lärdomar att dra av det.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

De amerikanska teknikbaronerna har till slut börjat framstå som mäktigare än stater, med börsvärden som får nationella bruttonationalprodukter att blekna, kontroll över informationsspridningen och ständig närvaro i alla sociala interaktioner. Oavsett om det handlar om att prägla (virtuella) mynt eller erövra rymden tycks deras kungliga aptit vara gränslös.

Teknikmogulernas spektakulära underkastelse inför Donald Trump avslöjar dem samtidigt som en grupp nakna kejsare, beroende av politisk makt. Amazons vd Jeff Bezos får tiotals miljarder dollar tack vare sina otaliga kontrakt med den federala staten. Mark Zuckerberg, grundare av Meta, som kontrollerar Facebook, Instagram och Whatsapp, räknar med att Vita huset ska skydda honom från de enorma böter som hans brott mot konkurrenslagarna kan kosta honom i Europa och USA.

Båda fruktar Trumps vrede. Under hans första mandatperiod, i juni 2018, gjorde en enkel tweet från presidenten att motorcykeltillverkaren Harley-Davidsons aktie dök med 10 procent.

Därför är Zuckerberg, Bezos och även Sam Altman, grundare av Open AI som marknadsför Chat GPT, måna om att visa sin lojalitet. Zuckerberg, som tidigare var en apostel för mångfald och inkludering, hyllar nu ”maskulin energi” och protesterar mot ”censur av konservativa uttalanden” på sociala medier.

På 1100-talet knäböjde prinsarna inför påven för att få sin exkommunikation upphävd. Tusen år senare kysser teknikbaronerna presidentens ring.

Teknikmogulernas spektakulära underkastelse inför Trump avslöjar dem som en grupp nakna kejsare, beroende av politisk makt.

Man kan alltså få hjälp med mycket av en multinationell vd, förutsatt att han känner sig hotad av en stat. Slutsatsen är nästan förvånande efter 30 års mantra om politikens maktlöshet. Begränsade till en snäv ”cirkel av ekonomiskt förnuft” har tanken varit att folkvalda politiker skulle prioritera att öppna nya marknader för företagsledare, säkerställa tillgången på billig arbetskraft och låga skatter, bekämpa statsskulder och offentliga underskott, dämpa inflationen och säkerställa monetär stabilitet.

Men på senare år har dessa principer glatt åsidosatts. Under pandemin bröt regeringar med den budgetära ortodoxin utan att det utlöste fördömanden från ratingbyråer eller panik på börserna. De ignorerar den liberala katekesen när de nu, av säkerhetspolitiska och kulturella nödskäl, förespråkar en begränsad invandring, vilket skulle beröva tusentals företag billig arbetskraft.

Med tanke på USA:s åldrande befolkning utgör den nya presidentens invandringsplaner ekonomiskt kätteri. Det kommer att saknas arbetskraft inom jordbruket, hotellbranschen, restauranger och vården, och priserna kommer att stiga. Men Trump bryr sig inte. För honom är främlingsfientligheten viktigast.

För andra ledare är det atlantismen. Genom att införa sanktioner mot Ryssland tvingade de europeiska och amerikanska ledarna McDonalds, Nike, Starbucks, Coca Cola, Apple, L’Oréal och Ikea att överge en betydande marknad och sälja sina tillgångar till vrakpris. De utlöste medvetet en energikris som kastade sina länder in i en inflationär spiral samtidigt som den bromsade tillväxten i Europa. De hotade dollarns ställning i internationell handel genom att stimulera den kinesiska konkurrenten.

Läs mer

Det finns en lärdom att dra av detta. Med stöd i dessa prejudikat kan en demokratisk regering i framtiden utmana klagomål från såväl näringslivet som de ”västerländska allierade” när den ifrågasätter regler som bara är baserade på frivillig underkastelse.

Översättning: Jonas Elvander.

Kultur 15 mars, 2025

Blå toner om hembygden

De som stannar kvar behöver inte stå still. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Den sjungande sociologen ger röst åt världens alla varsomhelstare – men värjer sig mot att tänka på djupet.

”Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.” Så skrev nationalskalden Verner von Heidenstam 1888 på sitt säreget infantila språk, kort innan han blev grönavågare på Övralid.

Själv har jag tänkt mycket på dessa rader det senaste decenniet. Kanske var mitt eget val att lämna Stockholm för hemorten Skaraborg så simpelt att det styrdes av ett primitivt ”pirr” när jag såg en sten. Samtidigt tror jag att det där pirret är ett invecklat ting, fullt av metafysiska spetsfundigheter och teologiska griller.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr