Lastbilschaufförernas inledande protester förra måndagen inriktades mot vissa strategiska knutpunkter i landet. Deras krav är att regeringen river upp det spanska företaget Riteves monopol på besiktningar av landets fordon.
Men efter det spred sig konflikten snabbt. Lastbilschaufförernas protester blev en tändande gnista för många organisationer och fackförbund, som nu för fram sin kritik i olika politiska, ekonomiska och sociala frågor.
Abel Pachecos regering står nu inför en rad krav ställda av bönder, offentliganställda, högskolelärare och sociala organisationer, som alla utlyst strejker. Protesterna riktar sig bland annat mot ett frihandelsavtal med USA och vissa ekonomiska åtgärder.
– Regeringen och befolkningen rör sig i ett minfält. Men som genom ett mirakel har vi hittills inte klivit på någon av de minor som kan få landet att explodera, säger sociologen Francisco Escobar, tidigare programchef vid Centralamerikas autonoma universitet i Costa Rica.
Tidigt på onsdagsmorgonen begärde myndigheterna att polisen skulle gå in och bryta upp protester i staden Alto de Ochomogo, och i provinsen Limón.
Men protesterna har fortsatt i olika delar av detta land som vanligtvis betraktas som fredligt. Costa Rica har ingen armé och är känt för en stark demokratisk tradition. De 4,2 miljoner invånarna lever i ett samhälle som uppnått goda resultat inom utbildning, hälsovård och allmän välfärd.
Hittills har sextio demonstranter gripits av polisen. För varje timme har nya grupper anslutit sig till demonstrationerna, var och en med egna kravlistor. De inledande samtal som förts mellan regeringen och representanter för de protesterande organisationerna har avbrutits utan några resultat.
Edgar Brenes vid Offentliganställdas nationella förbund, Anep, berättar för IPS att flera organisationer och fackförbund på onsdagen beslutade sig för att ansluta sig till protesterna, liksom universitetsstudenter.
Under torsdagen planeras en stor demonstration som ska tåga till presidentpalatset i San José för att kräva att Riteves monopol rivs upp, samt att landet drar sig ur förhandlingarna om det föreslagna Centralamerikanska frihandelsavtalet Cafta, berättar Brenes.
USA:s regering har redan kommit överens om Cafta med Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua, men avtalet har ännu inte ratificerats av ländernas parlament.
– Det är dags för president Pacheco att lyssna på det utbredda missnöjet hos folket, som är motståndare till de nyliberala åtgärderna, säger Brenes.
Sociologen Francisco Escobar menar att ett av problemen med protesterna är att de gäller en blandad kravlista.
– Varje grupp uttrycker sina egna klagomål. Inte ens regeringen vet vad huvuddebatten handlar om.
Samtidigt menar Escobar att människor går ut på gatorna eftersom de upplever att de inte har någon representation i landets kongress. Istället anses politikerna representera olika maktgrupperingars intressen.
– Människor med kopplingar till politikerna utses till olika poster snarare än personer som är kvalificerade för att hitta lösningar för costaricanernas vardagsproblem, säger han.
De omfattande protester som pågår just nu i landet kan jämföras med de vägspärrar och demonstrationer som pågick i landet i april 2000. Då vände sig protesterna mot planerna på att privatisera landets el- och telekomföretag. Resultatet den gången blev att planerna fick dras tillbaka.
Men skillnaden mot nu är att aktionerna då hade ett samordnat gemensamt fokus.
Samtidigt ökar oron i landet över att brister börjat uppkomma på grund av den pågående transportstrejken. Under tisdagen hade långa köer bildats vid bensinstationerna, och en del mackar tvingade stänga efter att bensinen hade sinat.
