Vänsterpartiet ska i januari på sin kongress välja ny partiledare. I partiet talar man just nu om generationsväxling; om att vi behöver fler kvinnor på listorna, fler företrädare med arbetar- och invandrarbakgrund och en föryngring i partiet.
Vi menar att partiets framtidsstrategi bör tas på allvar – i konsekvens behövs en partiordförande som förkroppsligar detta. Den kandidaten är Rossana Dinamarca. Om vi lyfter blicken förbi Rossana som person kommer vi till ett av de mest angelägna argumenten för varför just hon är mest lämplig som partiledare.
Sex timmars arbetsdag och förkortning av arbetstiden är den strategiskt viktigaste frågan för hela arbetarrörelsen. Denna fråga engagerar många även utanför partiet och här har vi en möjlighet och en skyldighet att vara just det partiet som driver på för en förändring.
Rossana har tydligt lyft frågan om sex timmars arbetsdag och vi är många i partiet som är glada över att hon faktiskt väljer att vara den som gör frågan, som förra kongressen så tydligt valde att prioritera, till sin profilfråga.
Vänsterpartiet behöver en tydlig ledare som kan nå ut till våra målgrupper: kvinnor, LO-arbetare, personer med invandrarbakgrund och den unga generationen. Rossana har egna erfarenheter av att vara ung invandrarkvinna med rötterna i arbetarklassen. Såväl väljare som partiaktivister känner ett behov av att kunna identifiera sig med en vanlig människa, som vet hur det är att stressa mellan jobb och hämtningstider på dagis, att känna sig diskriminerad på arbetsmarknaden på grund av sitt utseende. Någon som har sett klassamhället på nära håll, som avskyr det och tänker ägna sitt politiska engagemang åt att bekämpa det.
Rossana har visat att hon har idéer och konkretiseringar gällande Vänsterpartiets feministiska offensiv och har presenterat förslag för att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden, jämställdhet inom den offentliga sektorn och ett stärkt kvinnofridsarbete.
Rossana har också genom att tydligt profilera sig i industripolitiken valt att lyfta fram många olika områden för att sätta den jobbskapande politiken på dagordningen.
Rossana är en politiker med många års erfarenhet i såväl elevrörelsen, ungdomsförbundet, som i riksdagen och partistyrelsen. Hon är självständig och har dessutom stark integritet. Sist men inte minst har hon en förmåga att lyssna på hela partiet, ta avstamp och leda partiet efter fattade majoritetsbeslut.
Vårt parti har alltför länge stått i socialdemokratins skugga och haft svårt att nå fram med vår vision.
Vi vet att det krävs mer än PR-trick av en partiledare i tv-soffan, om vi ska lyckas nå fler och få stöd för vår politik. Därför tror vi på sex timmars arbetsdag. Därför tror vi på Rossana. Därför vill vi se henne som Vänsterpartiets ordförande efter kongressen i januari.
