Det finns en lantlig subkultur som är underskildrad i kulturen. ”Raggare” är ett slasktrattnamn, men det jag tänker på är både bredare och smalare än så. Dessa kids drar runt i a-traktorer mellan byarna på nätterna med EDM skallrande i högtalarna – rostig plåt, dyra fälgar. På en bilparkering kan man gunga hela natten i rosa Helly Hansen-jacka och tramadol i blodet. Den lysande filmen Goliat av Peter Grönlund, några noveller av Henrik Bromander och Vilhelmina-dokumentären Epa finns – i övrigt har glesbygdens motordrivna tonåringar knappt synts i kulturen sedan Fucking Åmål.
Elina Sahlins debutfilm Bye bye boredom är ett färskt försök att fånga subkulturen. I centrum står 13-åriga Jackie, lysande spelad av Kiwi Casslind. Hon bor i en by utan namn i Västernorrland där ungdomarna inte har annat att göra än att knarka och fara mellan byarna, som meteoritregn i natten, i sina blinkande traktorer. Varken samhället eller familjen syns till, förutom plastpappan (Albin Grenholm) som gör linor i köket, och postisen som säljer färgglada piller till barnen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!