Nu är det färre än 100 dagar kvar till valet och då är det ändå skönt att konstatera att det ser bra ut – om bra definieras som att vi slipper en borgerlig regering den kommande mandatperioden. Efter förra veckans mycket märkliga kick-off/konvent för Alliansen känns valsegern tämligen säker. Sektstämning, fula t-shirts, ”dans” och visionslösa förslag kommer inte att vända opinionen. Till och med borgerliga skribenter häcklar konvent-spektaklet och Anders Borg såg mest ut som han ville sjunka genom jorden. Såvida inte de borgerliga partierna går samman med Sverigedemokraterna blir Stefan Löfven sannolikt ny statsminister för Sverige i höst. Vilka partier denna nya regeringen ska innehålla och hur den ska lyckas vända utvecklingen i Sverige återstår att se. Det är dock uppenbart att det finns mycket att göra i det Sverige som allt mer har blivit ett samhälle för de som tillhör och de som tvingas stå utanför.
Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen var åtta procent av den arbetsföra befolkningen arbetslös i slutet av april. Det är oacceptabelt. Dessutom har arbetslösheten en etnisk dimension. I befolkningen som helhet har det skett en liten förbättring jämfört med samma period förra året. För utlandsfödda har situationen blivit värre. Det är idag fyra procent fler utlandsfödda som är arbetslösa än i april 2013. Det är nästan 15 procent fler som är långtidsarbetslösa jämfört med förra året. Den nya regeringen måste både skapa jobb och stimulera företag att anställa. Men den måste också se till att jobben når alla delar av befolkningen, i alla delar av Sverige.
Den regering som tar vid efter alliansens åtta år måste också se till att de som är sjuka och arbetslösa slipper leva på försörjningsstöd. Enligt Socialstyrelsen är arbetslöshet den vanligaste anledningen till att folk får socialbidrag. Socialstyrelsen konstaterar också att många biståndsmottagare står utanför såväl arbetsmarknads- som sjukförsäkringen. Den modell för försörjningsstöd vi har i Sverige är tänkt att fungera som ett tillfälligt stöd i kortare perioder. Så är inte fallet för många idag. Socialstyrelsens siffror visar att det blir allt fler som lever på försörjningsstöd under långa perioder. Det är inte acceptabelt och en förändring är absolut nödvändig. Människor som ska få försörjningsstöd prövas varje månad. De granskas, ifrågasätts och måste lämna in kvitton. I de familjer som har långvarigt bistånd finns det 52 600 barn (siffror från 2012). För dessa barn behöver det ske en förändring nu. Dessa människor – barn och vuxna – behöver en regering som gör skillnad för dem.
En tredje stor utmaning är bostadsfrågorna. I 43 procent av landets kommuner råder bostadsbrist (enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2013). I dessa kommuner bor 67 procent av landets befolkning. Bristen på hyresrätter är en faktum. Ungdomar och stora barnfamiljer har särskilt svårt att få en bostad. Bostadsbristen är givetvis ett problem för många, men allra störst problem blir den för de människor som hyresvärdarna – såväl kommunala som privata – inte anser är önskvärda. Fattiga, invandrare och människor som haft sociala problem. Socialtjänsten tar ett allt större ansvar för dessa människor. Det innebär inte sällan bostadslösningar där särskilda regler, villkor eller tillsyn gäller. Regler och villkor som skapar den där känslan av att du inte riktigt tillhör, som markerar en skiljelinje mellan de som förtjänar och de som inte släpps in.
Sveriges nya regering kommer att ha mycket att göra efter valet i september. Det kan bli en regering som skrapar lite på ytan. Som ordnar en ny sorts ungdomsgaranti som arbetslösa ungdomar får ta del av, som stoppar friskolors vinstuttag och som ser till att alla barn får 100 procent ekologisk frukt i förskolan. Det är inte dåligt. Men det kan också bli en regering som skapar förutsättningar för så mycket mer. För det finns mycket att göra.
