I dag föll domen i målet mot Alexander Holmberg, som inför rätten i Luxembourg City förklaras skyldig för terrorbrott, tillverkning och innehav av sprängämnen, samt kopplingar till högerextrema nätverk.

Den 23-åriga svensken döms till åtta års fängelse, varav sex år villkorligt, med krav på att genomföra ett avradikaliseringsprogram hos plattformen Respect.lu. En rapport ska lämnas in till riksåklagarmyndigheten var sjätte månad, och om programmet inte slutförs inom fem år – eller om H. återfaller i brott inom sju år – kan den villkorliga delen upphävas.

Domen blev mildare än vad åklagarsidan begärt. Biträdande statsåklagare David Lentz hade yrkat på tolv års fängelse, och ansåg att endast polisens och underrättelsetjänstens snabba ingripande förhindrat faktiska attacker. Enligt Lentz hade Alexander Holmberg internaliserat hat, känt sig överlägsen andra och varit beredd att använda våld. Vilka delar av åtalet domstolen inte biföll klargörs i den skriftliga motiveringen som väntas inom de närmaste dagarna.

Åtalet omfattade elva punkter, bland annat olaglig hantering av sprängämnen, drift av en obehörig anläggning, propaganda och rekrytering för terroristhandlingar, medlemskap i en terroristgrupp samt förberedelse av attacker i både Sverige och Nederländerna – däribland ett planerat massmord vid Eurovisionsfestivalen 2020 i Rotterdam, som ställdes in på grund av pandemin.

Fallet har redan skapat rubriker i flera länder – inte bara för mängden bevis som lagts fram i rättssalen, utan för de minutiösa detaljerna om hur planeringen ska ha sett ut: från hemmalaboratoriet i hemmet i Strassen till rekryteringsförsök för internationella grupper och en lista över möjliga mål som uppdaterades i ett delat Google-dokument.

Men bland planerna fanns även svenska mål, som en oljedepå i Nacka, två moskéer i Botkyrka och ett svenskt produktionsbolag som hade gjort en reklamfilm för SAS där personer med utländsk bakgrund medverkade.

I rättegången framgick det även att hans pappa Mikael Holmberg, en av de högsta cheferna inom Stenbeck-familjens maktsfär kring bolaget Kinnevik, finansierat delar av sonens laboratorium och kemiska experiment.

Det var den 22 februari 2020 som Luxemburgs säkerhetstjänst SRE slog larm. Den då 18-årige mannen bedömdes ha både den tekniska kompetensen och beslutsamheten att gå från ord till handling. Gripandet skedde när han och föräldrarna återvände från en resa i Sverige, där han hade tränat med den nynazistiska organisationen The Base.

Insatsen, ledd av specialförband, beskrevs av polisens utredare som hårdhänt men motiverad av risken för explosiva ämnen i hemmet. På bilder tagna strax efter gripandet syntes den unge mannen le och se självsäker ut, medan föräldrarna var märkbart skärrade.

Husrannsakan avslöjade vad utredarna kallade ett hemmalaboratorium. I kylskåpet stod en rykande flaska med stark syra, som enligt bevisningen kan orsaka permanenta skador på lungorna vid inandning.

I bostaden fanns också nitroglycerin som bombskyddet förstörde på plats, samt en brevbomb med ett ”trollansikte” på, med en nedtecknad fråga: ”Problem?”

När polisen två veckor senare återkom fann de en färdigmonterad improviserad sprängladdning: ett aluminiumrör fodrat med gips och packat med pyrotekniskt material. Vid samma tillfälle hittades cirka 50 gram TATP, ett instabilt sprängämne vars effekt är jämförbar med en handgranat.

Enligt en chattlogg och efterföljande analys hade mannen försökt ”flegmatisera” TATP:n med olja inför sin Sverigeresa, och när oljan avdunstat hade kristallerna åter blivit farliga att hantera. Under tiden stod hans pappa och styvmamma i bostaden ovetande om att ett högexplosivt ämne torkade i deras hem.

I ett antal lådor och garderober låg också nazistiska uniformer och troféer, tillsammans med blankvapen som knivar, sablar och svärd, vilka enligt utredningen kunde knytas enbart till den tilltalade. I rätten visades även en bild där han poserar i nazistuniform intill en julgran.

Föräldrarna förklarade uniformerna som rekvisita till en påstådd filmpraktik i USA, en förklaring som har ifrågasatts i bevisupptagningen. Den unge mannen ska även ha skrivit ett manus, Officer’s duty, vars tes enligt utredningen var att skylla andra världskrigets brott på offren.

Åklagarsidan har under förhandlingen nämnt motiv som rör både ideologi och praktik. Enligt de dokument och chattar som presenterats i domstolen sökte den tilltalade kontakt med, och värvade till, två grupper: den internationella nazistiska organisationen The Base och den mindre, ekofascistiska Green Brigade.

I materialet finns återkommande diskussioner om hur man bäst väljer mål för sabotage och hur tekniska brister undviks. I ett meddelande instruerar han en annan person att ”se till att det detonerar”, annars riskerar gärningsmännen att lämna efter sig ett ”bevisförråd” åt polisen.

Han uppmanas i ett internt meddelande att vara tystlåten om The Base. Ett annat besked från en granskningsansvarig lyder att man bara ska lita på två medlemmar i EU, där den tilltalade pekas ut som en av dem.

I centrum för åtalet står planeringen av attacker i flera länder. I rätten har åklagaren beskrivit en av de mest detaljerade planerna, som redogörs i ett Googledokument med rubriken ”Fun time for Eurovision 2020”: ett attentat mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam, med klorgas och sprängladdningar riktade mot ventilationen i arenan. Evenemanget ställdes senare in på grund av pandemin, men utredarna menar att förberedelserna var långt gångna.

Andra måltavlor som framkommit i materialet är eltransformatorstationer i Luxemburg – bedömda som ”lättbevakade men effektiva” för att orsaka omfattande störningar – samt mål i Sverige och Nederländerna. Enligt Luxembourger Wort och vidare svenska referat i Dagens ETC förekom idéer om en oljedepå i Nacka, moskéer i Botkyrka och till och med riksdagen. Den tilltalade ska även ha övervägt en paketbomb fylld med spik mot ett svenskt produktionsbolag efter en uppmärksammad Sas-kampanj.

I rättssalen har vittnesmål och beslag visat på en digital miljö där våld romantiseras och människor avhumaniseras. Utredaren berättade om en video som delats av den tilltalade under titeln ”Schindler’s list funniest moments”, där scener från deportationer och mord i Steven Spielbergs film klippts ihop med den uppsluppna låten ”I like to move it” från barnfilmen Madagascar.

Andra chattar visar hur han och vänner resonerar om ”vilken ålder barn kan dödas som vuxna” och upp till vilken ålder de ”förtjänar en smärtfri död”. I memes poserar han i uniform med jaktkniv under texter med grovt rasistiska tillmälen. Utredarens sammanfattning inför rätten löd att det inte rörde sig om en förvirrad tonåring, utan en individ ”fullt medveten om sina handlingar”.

Utredningen har även rört familjens roll. Enligt polisens genomgång har föräldrarna under flera år finansierat inköp av kemikalier, skyddsutrustning och laboratoriematerial för betydande belopp. Fadern ska ha filmat experiment ute på fält där sonen bar gasmask och militärliknande klädsel, medan andra närvarande saknade skydd.

Den unge mannen ska ha avfärdat frågor från polisen om farliga ämnen hemma med kommentaren att ”polisen har utrustning för att upptäcka det själva”. I förhören beskrivs han som högmodig och ovillig att samarbeta.

Svenska medier har parallellt följt utvecklingen. Dagens ETC har sammanställt uppgifter om hur radikaliseringen tog fart under tonåren och hur kretsen kring den unge mannen rörde sig mellan ironiska memekonton, aktivklubbar och mer slutna nätverk. De återger bland annat uppgifter om hur han spred bombmanualer i sociala kanaler, beundrade massmördare som Brenton Tarrant och diskuterade träningsläger för The Base på svensk mark.

Bilden som tecknats i material från rätten sträcker sig bakåt i tid. Enligt polisens översikt har våldsamma tendenser och brist på empati märkts redan i barndomen. I ett fall ska han ha hotat sin förskollärare, i ett annat ha slagit sin mamma. Han ska ha vägrat psykologutredning efter en alkoholförgiftning under första året på gymnasiet, varpå mamman uppges ha kallats i hans ställe.

Utredningen beskriver också hur han ibland domderade i hemmet – bland annat ska han offentligt ha tillrättavisat sin mamma för att hon stod för nära en man i en kö.

I förhandlingen har framkommit uppgifter om att han vid åtminstone ett tillfälle tog med en liten mängd TATP till skolan som en ”födelsedagspresent” till en vän – ett beteende som enligt utredaren utsatte både klasskamrater och medpassagerare på bussen för fara.

Försvaret har å sin sida beskrivit honom som en omogen och isolerad ungdom vid tiden för de äldsta händelserna, men åklagarsidan har svarat att hans senare agerande visar medvetna val och fördjupat engagemang.

Inte minst har den lyft att Alexander Holmberg i tonåren dömdes för mordbrand efter att ha satt eld på en minkfarm i Sölvesborg, ett fall som i rätten beskrevs som ekofascistiskt. Domen lyftes av Luxemburgs åklagare som ett exempel på att han redan i unga år visat både teknisk förmåga och beredskap att omsätta extremistiska idéer i handling.

Även den gången förekom pappan i förundersökningen. ”Han verkar rätt okej med att dra över gränsen med odeklarerat”, skriver Alexander Holmberg i en chatt om att smuggla in ett gevär till Sverige. ”Vad tycker din farsa om att du ska ta med det?” undrar hans medbrottsling, varpå Holmberg svarar: ”Han är chill med det”.

Mikael Holmberg är sedan länge rådgivare och förvaltare inom Stenbecksfären, med nära band till Kinnevik och dess styrelseordförande Cristina Stenbecks investeringsstruktur. Han har i finanspress beskrivits som en av familjens mest betrodda rådgivare, och lyfts ofta fram som centralfigur när bolagens ”successionsordning” inom familjen förändras. Sedan 2015 har han varit vd för Luxemburgbaserade bolaget Verdere, som med sina 27,19 procent av rösterna i Kinnevik är sfärens främsta maktbolag.

Nu verkar hans roll i Kinneviksfären dock ha avslutats i tysthet.

Enligt ett protokoll som skickats in till Luxemburgs företagsregister har hans mandat som vd förlängts till nästa år, efter ett beslut den 2 april. Sedan juli 2025 står han dock listad med yrkestiteln ”independent manager” på Linkedin, och att vd-tjänsten är avslutad.

Detta samma månad som åklagarnas öppna sakframställan i Luxemburg, där åklagarsidan lyfte hans nära vetskap om sonens laboratorium. Men det finns ingen publik information som säger att han lämnat bolaget, och Kinnevik själva vill inte svara på frågor.

Faderns roll har också väckt uppmärksamhet i Sverige sedan forskaren och debattören Tobias Hübinette på sin blogg publicerade flera inlägg om fallet, där både sonen och fadern namngavs. Den 2 oktober 2025 mottog Hübinette två omfattande kravbrev från advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling AB, undertecknade av advokat Joakim Lundqvist, som företräder både sonen och fadern.

I breven anklagas Hübinette för grovt förtal efter att ha skrivit tre inlägg om sonen – med rubriker som ”Den s k överklassnazisten Alexander Holmberg som tidigare haft planer på massmord” – och ett inlägg om fadern där denne påstås ha ”låtit sonen bygga en bombfabrik” i hemmet och delvis finansierat den.

Enligt breven har Hübinette därmed utpekat båda som brottsliga eller klandervärda i sitt levnadssätt, och de kräver att inläggen avpubliceras, en ursäkt på bloggen, samt 170 000 kronor i ersättning, en summa som senare minskades till 120 000 kronor.

– Det handlar om att tysta och straffa mig, sade Tobias Hübinette till Flamman.

– Den hutlösa summan är väldigt hög för svenska förhållanden. De få fall som går till rättegång och hamnar i rättegång hamnar ytterst sällan om sådana här belopp.

Den 30 oktober skickade byrån två nya brev där man bekräftar att Hübinette tagit bort sina inlägg och uttryckt vilja att be om ursäkt men samtidigt bestridit anklagelserna om förtal. För sonens del sänktes då det samlade ersättningskravet till 80 000 kronor, medan faderns krav justerades till 40 000 kronor. Båda breven öppnar för en utomrättslig förlikning, men framhåller att om ingen uppgörelse nås före den 13 november 2025 kan rättsliga åtgärder inledas.

I sina texter, som nu är borttagna, hänvisade Hübinette till öppna källor och till rättegångsreferat i Luxemburg. Han har offentligt kommenterat kraven och kallat dem ”försök till utpressning”, samtidigt som han uppgett att han är beredd att förhandla om en lösning men bestrider att inläggen varit förtalsgrundande.

Förhandlingen mellan Hübinette och de båda familjemedlemmarna är ännu olöst.

Percy Bratt och hans advokatbyrå har tidigare varit profilerade i yttrandefrihetsfrågor. Han har tagit emot Advokatsamfundets pris för framstående insatser, är tidigare ordförande i Civil Rights Defenders, och har varit aktiv i arbetet med att frige Dawit Isaak.

Mårten Schultz, professor i civilrätt med inriktning på yttrandefrihet, menar att fallet har alla kännetecken på en slapp (Strategic lawsuit against public participation), alltså ett rättsligt hot riktat mot någon som offentliggör uppgifter av samhällsintresse.

 – Det är kombinationen av att kräva avpublicering och beloppsnivåerna som gör att jag betraktar det här som ett ovanligt tydligt exempel på slapp. Genom att lägga skadeståndskravet så högt blir det ekonomiska risktagandet större för den som anklagas för förtal. Här framstår det som att kravställaren använder sin ekonomiskt starka position för att tvinga Hübinette till tystnad.

Mårten Schultz har själv varit aktiv i frågan länge. Han har skrivit böcker om yttrandefrihet, särskilt på internet, och deltagit som svensk rapportör i en stor EU-granskning om slapp.

 – När jag lämnade ifrån min rapport för några år sedan tonade jag ned riskerna för strategiska munkavleprocesser i Sverige men hade då i första hand grundlagsskyddet för medier i åtanke. De stora mediehusen är på det hela taget fortfarande skyddade men kravbrev som dessa visar att enskilda samhällsdebattörer som verkar utanför medieföretagen kan leva farligt.

I sina blogginlägg har Hübinette återgivit uppgifter om den åtalades bakgrund, studier och sociala miljö – uppgifter som i delar återkommer i rättegångsreferaten från Luxemburg, såsom kontakterna med The Base, det ekofascistiska spåret och verktygningen av kemikunskaper i extremistiska syften.

I en av genomgångarna refereras domstolens psykiatriska utlåtanden i Luxemburg som inte fann psykosjukdom utan talade om hög begåvning i kombination med djupt radikaliserad ideologi.

I Luxemburgs rättssal har bilden av planeringsarbetet konkretiserats genom chattar, videoklipp och fotografier. I en tråd drar han paralleller till de så kallade ”Bommeleeër”-dåden i Luxemburg på 1980-talet, en våg av explosioner riktade mot infrastruktur, och argumenterar för att svagt bevakade elstationer skulle kunna ge stor effekt.

I ett annat meddelande skriver han till en nederländsk kontakt: ”Du måste hjälpa mig bro. Vi måste sätta ihop en massiv lista… för oss och våra ekobröder.” Under rubriker som ”aktioner i verkligheten” (real world action) förs tanken vidare: från nätforum till materiella förberedelser och försök till rekrytering i grannländer.

När de luxemburgska åklagarna sammanfattade sin sakframställning i juli landade de i ett yrkande på tolv års fängelse. Den tilltalade hävdar sig ha tagit avstånd från den mest extrema ideologin och i stället försökt återgå till studier.

Men materialet i målet – bilderna, kemikalieköpen, experimentfilmerna, sprängämnena och de digitala trådarna – har enligt åklagaren visat något annat: en person som inte stannade vid ord eller symboler utan rörde sig mot handling.

I dag fann alltså rätten att bevisningen höll. Tobias Hübinette välkomnar domen:

– Jag känner en stor lättnad över domslutet och både i relation till det pågående försöket att tysta och straffa mig via Percy Bratts advokatbyrå och till min egen personliga säkerhet då Alexander har visat att han är kapabel till att planlägga grova våldshandlingar.

Han säger också att han finner domen motiverad på grund av brottets allvar.

– Brottet är så pass allvarligt att det bör rendera ett fängelsestraff. I och med domen hoppas jag nu att Alexanders far Mikael släpper alla försök att tysta mig och utpressa mig på pengar via Percy Bratts advokatbyrå.

Flamman har sökt Kinnevik AB, Mikael Holmström, Alexander Holmström, samt deras juridiska ombud vid Bratt Feinsilber Harling för kravbreven mot Tobias Hübinette.

När Estrella lanserade ”Chipsvalmyndigheten”, en temakampanj som uppmanar chipskonsumenter att välja ut en ny smak inför det politiska valåret, knackade den faktiska Valmyndigheten på direkt. Myndigheten ansåg att både namnet och den snarlika logotypen var ett solklart varumärkesintrång.

Chipsjätten har haft en ovanligt hög närvaro i politiken den senaste tiden. När Göteborgsmoderaten Axel Josefson besöker riksdagen i slutet av oktober gör han en ”vibe check”, där han frågar regeringspolitiker om vad de gillar bäst med Göteborg. 

”Det här är historien om hur jag förlorade nästan allting till den svenska socialtjänsten.”

Så inleds en tråd på plattformen X, skriven av en tidigare amerikansk marinkårssoldat.