Statsvetaren Michael Parentis kommande bok, ”Super Patriotism”, utforskar hur USA: s patriotiska stolthet och rädsla har exploaterats. Parentis huvudtes är att det inte är fel att tala om fascism för att beskriva Bush och kretsen kring honom. Både USA och Italien står genom en eskalering av mediekoncentrationen, inskränkningar i medborgerliga rättigheter och patriotism på gränsen till fascism. Men det är en fascism som på vissa sätt skiljer sig från den historiska fascismen.
– Den historiska fascismen var en pseudorevolutionär rörelse. Den var ett sätt att förväg förhindra en revolution genom att mobilisera massor av människor och ge dem ett sken av en ‘ny ordning’, en ny väg genom att spela på deras legitima missnöje och skylla detta missnöje på irrelevanta fiender, inleder Parenti

Essensen av fascismen är dess effekt, menar Parenti. Dess redskap är ett system som systematiskt omdistribuerar rikedom från de många till de få och säkrar denna dominering av gigantiska karteller över hela den politiska ekonomin.
– När fascismen kom till makten på 30-talet skar den ned den offentliga sektorn, privatiserade många statliga industrier, avskaffade arvsskatten och andra skatter som omfattade de rika, avskaffade kommunala skatter, sänkte lönerna, förstörde fackföreningarna och saboterade eller underminerade oppositionella partier. Sett till effekterna blir definitionen av fascismen att den enbart är ett verktyg för en apolitisk, hänsynslös maktelit. Och det de (den hänsynslösa makteliten) lärt under dessa mer än 80 år sedan dess (fascismens) ursprung är att de kan uppnå mycket av detta, måhända mer sekulariserat, medan man upprätthåller en demokratisk fasad, fortsätter han.
Parenti använder Hermann Görings, chef för Luftwaffe, liknande enkla populistiska förklaringar vilka härstammar från perioden kring Nürnbergtribunalen.
– Det viftas med flaggor i deras ansikten, flaggan viras runt ledaren som säger till dem att de hotas av den ena eller andra motståndaren, utomlands eller inrikes”
Parenti fortsätter med att berätta vad USA: s utrikesminister John Foster Dulles sade:
– För att få folket att stödja stora militärbudgetar och militära inblandningar så måste du förstora upp hotet och du måste göra detta scenario så att en nation framstår som hjälte och den andra nationen en skurk. Det måste vara hjälten mot skurken.
– Vad de har lärt sig är att de kan göra detta utan att använda sig av en massa attribut som hakkors och liknande. De kan använda den gamla goda amerikanismen och använda den som det altare kring vilken människorna samlas för att ge presidenten denna extraordinära makt samtidigt som de ger upp sin egen frihet. Den härskande klassen som sådan är inte intresserad av fascismen. Den är bara ett instrument, ett medel som de som verkligen styr landet och äger dess rikedomar inte bekänner sig till som sådan.
– Fascismen utövas endast eftersom de fann att den var användbar. Dessutom är fascismen ett alltför påtagligt samtidsfenomen. Du kan förstöra den fria pressen på Mussolinis vis med ”Fasci di combatimenti”. Kontrasten finns i det nya sättet där vi har en Berlusconi som med en skräddarsydd kostym samt ett varmt och älskvärt sätt stoppar oppositionen genom att helt enkelt köpa upp, bokstavligt talat, all media. Sedan ser han till att få sig själv vald och skaffar sig på så sätt även kontroll över statlig media. Han uppnår nästan samma effekt som Mussolini utan att illusionen om legitimitet, att du styr i folkets namn och inte underkuvar väljarna, finns kvar. Resultatet blir detsamma i båda fallen!

Berlusconi gav en kontroversiell intervju sommaren 2003 där han försvarar Mussolini. För Michael Parenti är det inte en slump.
– Berlusconis försvar av Mussolini bekräftar den analys jag här lagt fram, att han, oavsett skillnader i både uppenbarelse, partiidentitet och förmodad politisk ideologi ser Mussolini som en själsfrände. Så där står han alltså och försvarar honom, konstaterar Parenti.

Härifrån går jämförelsen lätt till dagens USA och Parenti vänder blicken mot USA:s högsta domstols nyligen tagna beslut. Beslutet tillåter vicepresident Cheney och Bushadministrationen vägran att uppvisa dokumentation i Cheneys så kallade Energy Task Force.
Anmärkningsvärt är att det finns indikationer på att oljekrig faktiskt diskuterades inom denna grupp. Parenti motsätter sig kraftfullt domstolens beslut.
– Högsta domstolens beslut får som effekt att den lyfter den exekutiva makten till en egendomlig och odemokratisk status, så det finns inget sätt för kongressen eller allmänheten att hålla dessa människor ansvariga för vad de gör. I själva verket skapas ett utrymme för straffrihet för deras gärningar i skenet av verkställande immunitet. Så vad vi får här är mycket av det fascisterna uppnådde samtidigt som den demokratiska fasaden upprätthålls. Dessa enorma skattereduceringar är för de rika. Det finns nu storföretag som tjänar miljarder dollar i ren profit som inte betalar ett öre i skatt
– Vi får även en försvagning av fackföreningarna genom att underminera dem och stänga fabriker som har starka fack. Sedan sänks lönerna och militärutgifterna ökar. Detta är precis vad fascisterna gjorde, så man uppnår mycket av samma saker utan att så att säga ’gå hela vägen’ och förstöra varje litet uns av demokrati.
Här finns också en direkt parallell till 1930-talets italienska ”Korporativa stat.”, menar Parenti.
– I praktiken så fattas de stora besluten som rör den politiska ekonomin av industrialisterna, säger Parenti men inleder detta genom att säga att alla grupper inom den italienska ”Korporativa staten” skulle ”antas” dela på den beslutande makten. Han liknar den stora industrialistgruppen med USA:s Nationella förbund för producenter (National Association of Manufacturers) genom att säga: I själva verket var detta grabbarna som på riktigt, rätt igenom var inkorporerade och de flesta vanliga människor lämnades ute i kylan som statens undersåtar.
– Folket får alltid ta del av dessa händelser. USA: s befolkning får ta en del. Italienarna fick det. Deras del är skatterna och blodet. Det är dem som betalar skatterna och det är dem som skickar iväg sina söner, noterar Parenti.