TEGUCIGALPA Vad är sant och vad är lögn bakom fritagningen av elva colombianska militära officerare, tre FBI-agenter från USA och den civila gisslan Ingrid Betancourt den 2 juli?
I Latinamerika och naturligtvis främst i Colombia florerar nu en rad olika teorier om sanningshalten bakom den colombianske försvarsministern Juan Manuel Santos’ påstående om att det var en till ”100 procent colombiansk aktion” och att inte en dollar betalades till gerillan eller förmodade desertörer. Men få i Colombia och i Latinamerika anser att Santos har hög trovärdighet.
Frankrike har utpekats av kännare av den colombianska konflikten för att spela med CIA och den colombianska säkerhetstjänsten. I Tel Aviv uppgav general Israel Ziv, före detta chef för den israeliska militära underrättelsetjänsten Yosi Kuperwasser och före detta planeringschef för den israeliska krigsmaktens befälstab att han och hans säkerhetsfirma Global CST hade instruerat den colombianska underrättelsetjänsten i fritagningsaktionen.
– Vi hjälper dem (Uriberegimen) med att planera strategiska operationer och utveckla deras underrättelsekällor, sa en annan källa inom Global CST till den största israeliska dagstidningen Yediot Aharonot. Colombia har köpt denna form av tjänster av Mossad och Global CST till ett värde av tio miljoner dollar under de senaste tre åren.
– USA:s spionsatelliter bidrog till att finna platsen för gisslan. USA:s spaningsplan avlyssnade gerillans kommunikationsradio samt sattelittelefon och tog foton med kameror som kan se i genom djungelns lövverk, sa en stolt William Brownfield, USA:s ambassadör i Bogota.
Enligt Brownfield har mer än 175 underrättelseoperationer, 3.600 flyguppdrag för rekonocering och sammanlagt 17.000 flygtimmar genomförts 2003-2008. Detta har kostat USA:s södra militärkommando över 50 miljoner dollar per år.
Den erfarne IPS-reportern Kintto Lucas, stationerad i Ecuador, intervjuade dagarna efter fritagningen en Farc-ledare vid gränstrakterna mellan Ecuador och Colombia. Denne gav en helt annan version än Santos.
– Frigivningen av de 15 hade planerats till denna helg (föregående), vilket Sekretariatet (gerillans högsta ledning bestående av sju gerillaledare) och Alfonso Cano hade godkänt. Därför genomfördes omgrupperingen och koncentrationen av de 15 till en gemensam plats. Den colombianska militären avlyssnade våra kommunikationer och föregick vår frigivning och framställde det som en fritagning av dem, sa IPS:s källa.
Det är denna kaotiska bild av källor, motstridiga uppgifter och påståenden som omgärdar fritagningen av de 15 förra veckan.
Men en sak är säker, gerillan har under 2008 drabbats av några av sina svåraste militära och politiska bakslag under dess 44-åriga existens. Militären har redan räknat ut Farc och för Uribe gäller inget annat än kapitulation eller en fredsprocess under för gerillan förnedrande förhållanden.
Ännu hårdare än de militära bakslagen är uttalandena från Chavez, Rafael Correa eller Evo Morales som uppmanat Farc-ledningen att omedelbart och utan villkor frige alla sina krigsfångar, trots att gerillan menar att den också har ett ansvar för de 500 av de sina som försmäktar under synnerligen svåra förhållanden i de colombianska fängelserna. Gerillan insisterar i att dessa ska utväxlas, som israeler och palestinier har gjort vid flera tillfällen, med gerillans fångar. Det är heller ingen hemlighet att Uriberegimen har gjort och gör allt för att obstruera varje ensidig frigivning av Farc-gerillans fångar.
Även Fidel Castro uttalade hårda ord mot gerillan, men i en andra ”Reflektion” från i söndags dementerar han alla uppgifter om att han skulle ha rekommenderat Farc att lägga ned sina vapen.
– Jag kommer aldrig att stödja en romersk fred (Pax romana) som Imperiet (läs USA) försöker påtvinga Latinamerika, avslutade den kubanske förre gerillaledaren sin reflektion kring den dramatiska händelsen förra veckan.