Vi behöver egentligen bara jobba 25 timmar i veckan för att få hjulen att snurra. Nu är det dags att skörda frukterna av det moderna samhällets produktivitetsökning, menar vänsterpartiet som gör arbetstidsförkortning till valfråga.
”Vi vill ha sex! Vi vill ha sex! Vi vill ha sex timmars arbetsdag!” brukar vara ett av de mest populära slagorden på 1 maj-demonstrationerna.
Men i övriga offentliga sammanhang har frågan om sänkt arbetstid den senaste tiden varit relativt frånvarande. Tills vänsterpartiet i Almedalen avslöjade att de kommer att gå till val på frågan om arbetstidsförkortning.
Förslaget bara början
Sist kom de så långt som till budgetförhandlingarna med förslaget, men där tog det totalstopp. Nu satsar vänsterpartiet därför på att hitta mer pragmatiska vägar.
– Vi har fortfarande kvar vår vision om arbetstidsförkortning för alla, men för att hitta en framkomlig väg har vi nu utarbetat ett förslag om att börja förkorta arbetstiden för bara några yrkesgrupper, säger Camilla Sköld Jansson (v) i arbetsmarknadsutskottet.
Idén är att utnyttja den arbetsgivarposition som vänsterpartiet har i kommuner och landsting, sätta sig ner med facket och försöka komma överens om kortad arbetstid för exempelvis undersköterskor och vårdbiträden.
– Kvinnorna i dessa yrkesgrupper har i praktiken redan kortad arbetstid, i och med att så många jobbar deltid för att orka med arbetet i hemmet. Skillnaden nu skulle bli att de får betalt för heltid, framhåller Sköld Jansson.
Förslaget om arbetstidförkortning är med andra ord feministiskt motiverat.
– Att jobba 40 timmar i veckan fungerar inte om man dessutom ska utföra oavlönat arbete i hemmet. Och som det ser ut nu så är det kvinnor som går ner till deltid för att sköta det oavlönade jobbet, vilket är den största orsaken till kvinnors lägre löner. Kvinnor betalar i själva verket genom att gå ner till deltid.
På ett generellt plan skulle alltså inte en arbetstidsförkortning innebära någon skillnad i mängden avlönat arbete som kvinnor utför. Skillnaden blir att de får bättre betalt. Reformen skulle däremot innebära att männen minskar mängden avlönat arbete väsentligt.
– Och det är det som skapar förutsättningar för att även männen tar tag i det oavlönade arbetet, betonar Camilla Sköld Jansson.
I grunden är kortad arbetstid också en välfärds- och hälsofråga. Vi behöver i realiteten inte slita lika mycket för brödfödan i det moderna samhället som förr i tiden.
– Vi måste fråga oss vad vi egentligen vill göra med produktivitetsökningen. Som det ser ut nu tar vi ut det i höjda vinster för företagen och i viss mån i höjda löner. Men en viss del borde vi kunna ta ut i minskad arbetstid, så att vi får en rikare fritid och blir friskare, säger Sköld Jansson.
Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Växjö universitet, har räknat ut att vi i Sverige i själva verket bara behöver arbeta 25 timmar i veckan, för att hjulet ska snurra. Och det är bara att kasta ett öga på hur det ser ut på arbetsmarknaden så chockeras man inte av dessa siffror: mängder av människor är arbetslösa och mängder av människor jobbar mer än 45 timmar i veckan.
Försök med sänkt arbetstid tyder på att en utjämning skulle få alla att må lite bättre, och enligt Sköld Jansson finns det ett starkt stöd ute på arbetsplatserna för arbetstidförkortning.
– Men detta är verkligen en maktfråga, där arbetsgivarna stretar emot. Och de flesta fackförbundens ledningar är inte beredda att ta den här fajten, trots att LO-medlemmarna driver frågan på kongress efter kongress, säger Camilla Sköld Jansson.
