Efter tre år lägger Sveriges Radio ner det populära folkbildningsprogrammet “Lokko i P2”. Men Andres Lokko skulle ändå aldrig tacka ja till Handelsbankens kanal EFN – eller?
Vad tänker du om att SR beslutat sig för att lägga ned ditt program?
– Jag ser det kanske inte som ett personligt nederlag och har mycket annat att pyssla med. ”Lokko i P2” startades för att det inte fanns – eller finns! – något program på hela Sveriges Radio som spelar och kontextualiserar ny kritikerhyllad internationell musik över genre-gränser. Jag älskar public service och tycker att jag kan bidra med något som verkligen saknas. Mitt program borde stå modell för en egen SR-kanal som tar vuxna människors intresse för samtida musik på allvar.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Skulle du tacka ja om du fick ett eget musikprogram på Handelsbankens tv-kanal EFN?
– Haha. I exakt detta nu är jag förmodligen så irriterad på SR och därför också så ohälsosamt lättflörtad att jag nog skulle överväga det. Men det går nog över. Jag värnar ju om SR och public service. Men nedläggningen av ”Lokko i P2” är snarare en symbol för vilken felaktig väg Sveriges Radio har valt.
Tror du att man kan ”hänga med” hela livet eller får man syn på andra saker efter 50?
– Är det inte något oerhört svenskt med att musik är en konstform man ska sluta bry sig om efter en viss ålder? Ingen tycker att det är dugg underligt att man fortsätter läsa unga romandebutanter livet ut, gå på konstutställningar och se ny film. Men bryr du dig i fullvuxen ålder om, säg, ny ung politisk jazz eller tycker att det är genuint intressant varför drum’n’bass plötsligt har fått en enorm renässans så är du typ en smula excentrisk. I Storbritannien ges 40-poängskurser i Happy Mondays lyrik eller Paul Morleys musikkritik. Det är en självklarhet på universiteten.
